• Here we go again

    Är helt förvirrad , vad ska jag göra(lååååång)?

    Hej ,
    Första gången jag skriver ett inlägg så jag hoppas att jag hamnat på rätt ställe:)
    Träffade min sambo för ca 1,5 år sedan via en nätdatingsida. Vi är båda runt 40 år.Han hade precis flyttat till staden där vi bor efter att ha jobbat på annan ort i ca 4 år då vi träffades.
    Han tog mig verkligen med storm , både på via mail innan vi träffades och IRL.
    Jag hade själv inte lika starka känslor från början med de växte så småningom fram.
    Då han bodde inneboende hos sin syster så blev det så att vi tog ett ganska snabbt beslut på att han skulle flytta in hos mig istället.
    Det första problemet uppstod då jag efter att vi varit ihop i ca 1 månad så upptäckte jag att den dagen jag skulle på julfest direkt efter jobbet så hade han druckit sig full men förklaringen att han var rädd att förlora mig???
    Vi hade en konflikt men löste det då, trodde jag iaf!!
    Det har visat sig att har har inget bra spritsinne , spårar ur ofta när han dricker och att han måste alltid dricka stora mängder för att vara "nöjd".
    I början hade vi mysigt när vi drack vin och mycket spontan och rolig sex . Idag är det precis tvärom inget sex då han dricker och ofta tjafs/bråk då han lätt blir elak . Tror också att han alltid har lite extra åt sig själv för att vara "garanterad" en viss mängd alkohol.
    Så till nästa problem , han har varit arbetslös i ca 1 år och det sliter ju också . Ska erkänna att jag ibland när vi bråkar vänder det emot honom men det känns emellanåt att han använder "våra" pengar precis så som han vill och tänker inte på att inkomsten fr hans a-kassa är 3ggr mindre än min lön (alltså efter skatt)och att jag står för allt annat än själva baskostnaderna. Han unnar gärna sig själv en massa som jag bekostar men har han en 100 kr över så lägger han det på vin el cigg!!
    Sen är det då sexet och kärleken.
    Känner mig väldigt osäker på allt då han efter julhelgerna har gjort en kovändning, innan ville han ha sex varje dag till att vi har haft sex ca 5 ggr fram till idag från veckan före jul!! Han överöste mig med kärleksförklaringar och verkligen visade mig innan jul varje dag hur mkt han älskade mig men idag så kan det gå dagar utan att han ens klappar på mig än mindre kelar. Han säger inte längre spontant att han älskar mig och att han tycker att jag är fin:((
    Jag säger det dock till honom men då säger han bara "så bra så". Ger också honom massa komplimanger eftersom jag verkligen tycker att han är jättefin och sexig. Han blir mer besvärad än glad då jag gör det, vilket han aldrig blev tidigare då fiskade han alltid efeter kärleksförklaringar och komplimanger.
    Tidigare var han väldigt svartsjuk men det har oxå ändrat på sig till den milda grad att han kan tänka sig att vi ska träffa andra par . Jag har alltid lockats av tanken så jag blev inte sur tvärtom tyckte jag att det lät spännande!
    Vi la in oss på en sida där man kan söka andra par och han är inne där varje dag , kan skriva upp till 30 mails plus att han/vi chattat lite med folk därifrån men samtidigt säger han att han inte orkar just nu ha sex så ofta !! Men han orkar prata sex på nätet det känns motsägeselsefullt tycker jag!!
    Förutom att vi knappt längre har sex så har vi heller inget mys längre , inga kyssar på flera månader, han som älskade att kyssas förr!!
    Jag har väl inte alltid varit världens lättaste men har haft svårt att behålla respekten för honom när han har varit dum och bettet illa på fyllan, då har jag skällt ut han efter notor!!
    Det gör ju inte saken enklare att jag har 2 tonåringar som verkligen gillar honom och jag vet att han tycker väldigt bra om dem oxå.
    Han är också väldigt händig och har renoverat i stort sett hela min lägenhet , han gillar att hålla rent och pyssla, laga mat så det klagar jag inte på tvärtom.Även hans föräldrar har vi bra kontakt med . Min släkt är rätt splittrad men de jag har kontakt med gillar honom.
    Har haft tankar på om han bedrar mig men jag tror inte det .Dock när jag tog upp det med honom så blev han jättearg!
    Tidigare var han världens snällaste och mjukaste , alltid sugen på sex och väldigt kärleksfull svartsjuk men annars ok.
    Nu inget av det ovanstående och dricker för mkt.
    Har dock satt ett ultimatum att inget mer supande hemma utan ska det drickas ska det vara lagom och vi gör det tillsammans. Har också sagt att jag inte kommer snart att stå ut med sexlösheten och kärlekslösheten utan om detta inte löser sig måste vi gå vidare utan varann.
    Han vill att vi kämpar men blir bara arg när jag tar upp våra problem och gör inte så mkt för att antstränga sig utan tycker att ett gulligt sms är ett stort steg framåt men han gör inget rent fysiskt för att visa att han vill kämpa för att behålla mig.
    Det slutar ofta med att de veckor vi inte har barnen så är vi väldigt tysta alt tjafsar , han blir för full på helgen och det blir mkt lite el inget sex alls på hela veckan.
    Har fått så dåligt självförtroende av detta känner mig ful,fet och gammal.
    Tränar och håller mig i form och vet av andra mäns och kvinnors reaktioner att jag är allt annat än ful men det känns så deppigt nu:((
    Oj vad långt det blev!! Hoppas att ni orkar läsa , jag känner mig sååå förvirrad . Vad ska jag göra , älskar ju honom trots allt elände.

  • Svar på tråden Är helt förvirrad , vad ska jag göra(lååååång)?
  • passionsblomman

    *KRAMAR DIG HÅRT OCH LÄNGE*

    Here we go again skrev 2009-04-05 12:05:32 följande:


    Tack för alla de goda råden, ska försöka mig på ett av de iaf idag:)Sov ju inte i natt och har inte ätit ngt sen igår på dan så jag känner mig lite svag(Även fysiskt). Klarade av att diska iaf;))).Det går inte fort för känns som jag har typ Alzheimer...glömmer bort mig hela tiden , gråter hysteriskt och sen fortsätter jag att diska!!Galet va;). Ni har helt rätt detta ÄR en AVGIFTNING för mig, kan nästan förstå vad alkoholister går igenom, river och sliter ju i hela kroppen.Kramar fr en mkt ledsen men ändå på ngt sätt hoppfull tjej:)
  • Celeste97

    Här kommer fler peppningar! Det är i början det är värst, för varje timme du håller ut kommer det att kännas lite lite bättre! Glöm inte att ge kroppen det den behöver, vila och mat. En bytta glass och sen en tupplur i soffan kan duga!
    Nu vänder det!

  • Luucie

    Du är så bra!!!!!!!!
    Jag vet precis hur det känns och det är en riktigt äcklig känsla...man är som i chock och sorg samtidigt och huvudet känns inlindat i bomull. Man kan inte tänka tankar till slut utan tappar tråden och koncentrationen hela tiden.
    Det gör förbannat ont och så är det lite lugnt en stund...sen suger det till i magen och man tror att det ända som hjälper är att ringa till fanskapet!

    Å jag lider med dig! Men vet och lovar att det går över.
    En timme i taget, en dag plötsligt har det gått en vecka, en månad...Och sakta men säkert återtar du ditt hjärta och ditt liv.

    Vad det gäller gymmet så tycker jag absolut att du kan gå dit. Tror inte att det gör mer ont för att ni brukade göra det tillsammans...Det gör redan så ont på dig.
    Reclaim the gym! Det är ditt, gå dit och träna tills du spyr sen köper du nåt gott att äta på vägen hem.
    Ha en skön söndag!
    Stor KRAM

  • Here we go again

    En kompis smsade och bjöd över mig till ett "ljusparty". Det känns dock helt omöjligt att hålla "masken" inför de tjejer som är obekanta för mig. Jag kan ju börja tjuta närsomhelst och vill inte att hon ska behöva"ta hand om"mig när hon har bjudit
    över ett gäng glada tjejer:((

  • passionsblomman

    Gå dit!

    och vet du, om du tjuter, så GÖR DET INGENTING!
    Det är inte så förbaskat farligt heller att säga som det är: "jag har gråtit en del och är här för att komma utanför dörren, jag slängde ut min sambo igår"

    Vad skulle du själv säga till någon som sa det? Inte fasen skulle du tycka att hon förstörde din kväll.

    Vem vet, kanske sitter det en räddare där? någon som kan peppa som vet vad du går igenom?

    Och, vem vet, kanske får du tillochmed le genom alla tårarna. Det ryms glädje och sorg samtidigt i ett människohjärta.

    TYVÄRR är det inte så ovanliga erfarenheter du har och du behöver kontakt med andra människor.

    Gå dit!

    Here we go again skrev 2009-04-05 12:26:49 följande:


    En kompis smsade och bjöd över mig till ett "ljusparty". Det känns dock helt omöjligt att hålla "masken" inför de tjejer som är obekanta för mig. Jag kan ju börja tjuta närsomhelst och vill inte att hon ska behöva"ta hand om"mig när hon har bjuditöver ett gäng glada tjejer:((
  • Nippran

    Jag säger bara en sak; GÅ, och titta inte bakåt.
    Hans beteende kommer inte förändras förrän den dag han har gått i terapi och kommit till självinsikt.
    Och du, det blir bättre så småningom! Du kommer att komma över sorgen.

  • passionsblomman

    Den här låten har jag bölat tjutit gråtit och sjungit till när jag var vid en punkt där jag visste att antingen går jag eller så blir jag totalt nerdragen och tillsist likadan som han...

    Den hjälpte mig tala om för mig själv att jag var tvungen.





  • Pärlan2009

    Den är så sorglig! Jag älskar hennes röst och många av hennes fina låtar.

    -->TS
    Du är VÄRD ett bra liv. Du är värd relationer som stärker och bygger upp. Du är värd känslan av att vara stark, känslan av att allt kommer bli bra. Du måste ge dig själv det du helst skulle vilja få av någon annan. Bombardera dig själv med kärlek och sug åt dig av all den positiva respons du får här. Till och med via nätet har vi upptäckt att du är värd allt gott!

    KRAM


    passionsblomman skrev 2009-04-05 14:32:17 följande:
    Den här låten har jag bölat tjutit gråtit och sjungit till när jag var vid en punkt där jag visste att antingen går jag eller så blir jag totalt nerdragen och tillsist likadan som han...Den hjälpte mig tala om för mig själv att jag var tvungen.www.youtube.com/watch
  • Fanasis

    Den smärtan du går igenom går ju över.. det har man ju lärt sig vid vår ålder, även om det inte är någon tröst när man mår som sämst..

    Och kanske är det så att du om ett år ryser på blotta tanken av honom och tänker: Ärligt talat hur tänkte jag!!!! Varför valde jag att lägga så mycket tid, energi och pengar på en sådan looser.. För oftast så vet man långt därinne, att man har gjort rätt val, även om känslan av förlust och ensamhet är såå stor... Så håll i dig, kämpa på.. Och backa INTE!!!!

  • Here we go again

    Hej alla,

    Igår em hade jag ett långt prat med "honom". Han skäms jättemycket och erkände sitt alkoholproblem för första gången. Han berättade också att han varit väldigt deprimerad tack vare arbetslösheten och pga att han då försummat mig sexuellt och känslomässigt, han har känt sig som en stor looser. Han säger också att han fick en STOOOR chock nu när jag slängde ut han , äntligen fick det hemska honom att inse vad han har gjort!!!!Och hur mycket alkohol har förstört.
    Han insåg när han längre inte hade mig hur mycket jag betyder och hur mycket han älskar mig(klassikern..när kossan inte längre står i båset...)
    Han inser också att han måste söka hjälp och få behandling och han ska börja söka lägenhet i orten där vi bor och han tänker inte åka till xxxx(80 mil bort) som han sa tidigare.
    Jag hoppas verkligen först och främst för hans egen skull att han klarar detta !! Trots allt så älskar jag honom fortfarande och hoppas att allt löser sig så småningom men detta kan ju bara tiden utvisa.
    Jag håller tummarna hoppas men iom att min mamma aldrig klarade av att sluta dricka utan sakta men säkert tappade livsgnistan . Hon minskade ner på sin konsumtion med åren och drack inte så ofta de sista åren men en dag orkade hon inte längre och tog sitt liv!!! Inget vi kunde förhindra men det gör inte mindre ont i hjärtat för det!!
    Detta hoppas jag att han kan undvika genom att ta emot seriös hjälp.Han skäms nu enormt inför min son och syster trodde väl att det inte märktes, talade om för honom då att alla misstänkte och med tiden hade det blivit uppenbart.
    För mig innebär detta att en stor sten föll från hjärtat och jag känner mig inte längre helt förstörd och förkrossad .
    Jag vill ju ha ett bra liv med mina nära och kära!

    Många kramar från mig!

  • marriage09

    Först och främst måste jag säga STARKT GJORT!!! Har följt denna tråden i förra veckan och kom tillbaka nu imorse. Vad glad jag blev!!!! Ända tills ditt sista inlägg!

    Vad du än gör, SLÄPP INTE TILLBAKA HONOM IN I DITT LIV!!!! Inte för att vara elak, men vad trodde du att han skulle säga, när han nu inser att han förlorat dig (sin livslina, försörjare mm)??!??!

    Han kommer ju självklart att försöka få tillbaka dig. Han är smart och säger det du vill höra, dvs att han ångrar sig, att han lovar att söka hjälp etc etc!! Jag tror inte på det ett dugg och tror inte att du tror på det heller. Dock, ifall det är sant - att han faktiskt är redo att söka hjälp - låt honom göra det SJÄLV!! Prata inte med honom, träffa honom inte och hjälp honom inte!!! Han är inte ditt problem. Om han sedan skulle vara nykter i flertalet år och ni vill försöka på nytt så är det så, men troligen kommer du ha gått vidare då och antagligen träffat en underbar man by that time!

    BYT MOBILTELEFONNUMMER, PRATA FÖR GUDS SKULL INTE MED HONOM OCH GLÖM INTE VAD HAN GJORT MOT DIG HELA DENNA TIDEN OCH VAD HAN MED STÖSTA SANNOLIKHET KOMMER ATT FALLA TILLBAKA TILL!!!

    OCH FRAMFÖRALLT: HAN ÄR INTE DITT PROBLEM LÄNGRE, DVS HJÄLP HONOM INTE BESTÄLLA TID PÅ KLINIK, BETALA AV SKULDER, STÖTTA HONOM IGENOM DETTA ETC!!!!!!

    Lycka till!

  • anne på grönkulla

    Oavsett vad han säger nu, var stark. Kanske kan han komma tillbaka till sitt rätta jag och i ditt liv men då måste han visa det med handlingar i framtiden - inte med ord idag när det krisar.

  • Here we go again

    Jag ska inte hjälpa honom .Han ska få ordna allt själv.
    Har heller inte en tanke på att betala ngn behandling eller
    dyl för honom.
    Vet också att det är förmodligen paniken som får honom att lova
    allt!!
    Ville bara berätta för er vad han har sagt och mina tankar kring
    det.
    Han var dessutom inte helt nykter när vi pratade så det säger väl allt eg!!!
    Jag ska bara luta mig tillbaka och se hur han agerar nu .
    Sa dock till honom att jag tror just nu inte på ngt han säger.
    Tror inte på att han har ett jobb ordnat då han inte ens vet vilken dag han ska börja jobba(kröp det fram igår).Tror heller inte att han varit hos sina föräldrar då de aldrig skulle acceptera att han drack där!!
    Försökte ringa till de men de var inte hemma. Ska prova senare igen. Har tyvärr inget mobilnr till de:((

  • lecaroline

    Hejsan!
    Är tillbaka efter helgens bravarer och har läst vad som har hänt under helgen.
    Ååå vad du är stark som orkade göra detta så snart.
    BRA GJORT!!
    Jag blir lite orolig när jag läser det sista.. Du ska väl inte ta tillbaka honom in i ditt liv nu??

    Eftersom du har låtit honom manipulera dig så kommer han aldrig att sluta.
    Sedan att blanda in dina barn med en man som jag hoppas kommer att söka hjälp för alkoholproblem är inte axeptabelt. Han kommer att må pyton under en lång tid. och detta ska inte de behöva se. Dina barn ska komma först. Han har en egen familj att söka hjälp hos.
    Detta tar tid och under denna tiden ska du inte ha kontakt med honom. Du ska inte vara hans livlina. Varför skulle du?? Inte för att du älskade honom som han var innan.
    Sedan har du ju berättat att han har behandlat dig väldigt illa nykter glöm aldrig bort det.
    Han är helt klart ingen bra man. Och ni kommer aldrig att glömma. Han kanske lär sig något av detta inför nästa förhållande, men du kommer aldrig helt fullt kunna lita på honom igen för att du känner honom nu!!

    Det har gått aldeles för kort tid för att han ska ha "lärt sig" att ha en relation och förstå att han har problem med alkholen han säger vad du vill höra.
    Ta dig i kragen. Sätt på dig ett leende och faca dagen som den är. Just nu blir den inte bättre och det ska vara så...
    Begrav dig med din barn och hitta på massa roliga grejer tillsammans i vår vädret.

    Lycka till!!

  • giz83

    ville bara säga starkt gumman!!!!

    ta ett steg tillbaka och låt honom få klara sig själv!!

  • Sonja68

    BLEV SÅ GLAD att läsa att du lämnat honom!!!
    Känner dock en viss oro när jag läser de senaste inläggen. Eftersom jag själv varit där så vet jag vad du går igenom.
    Mitt XX ringde också, försökte träffa mig, berättade att han tagit tag i sina problem, slutat dricka, slutat med allt, gick till psykolog (som det visade sig senare skrev ut tabletter till honom som ersatte hans tidigare missbruk), osv, osv.
    Han sa t.o.m att läkaren sagt att han behövde mitt stöd för att ta sig igenom detta. Det är väldigt lätt att man faller till föga, men DET ÄR EN BLUFF, TAKTIK, KALLA DET VAD DU VILL!!!
    TA INTE TILLBAKA HONOM!!!!!
    När jag inte föll till föga för mitt XX (tack vara syskon o vänner runtomkring) så bytte han taktik efter ett tag. Började förfölja mig, ilskna till, iscensastte ett självmord när jag kom för att hämta mina saker osv. osv. När han fick ett "epilepsianfall" som hans familj kallade det och blev inlagd på sjukhus ringde hans föräldrar och sa att det var MITT fel att detta utlöstes, eftersom jag försatt honom i en sån svår och pressande situation...Att han slagit och förödmjukat mig i flera år, missbrukat, avskurit mig från mina vänner och min familj det räknades inte som nåt allvarligt eller att jag varit i en pressad situation?!?! DÅ rännde det för mig och jag sa ifrån på skarpen. Sen klippte jag helt och hållet. Efter ett par veckor var han tillbak i sitt missbruk, sju resor värre, miste sitt jobb så småningom, hittade andra unga, mjuka, lättmanipulerade tjejer som han försörde och, VET DU VAD, jag BESTÄMDE MIG för att det var INTE MITT PROBLEM!!! Han hade chans att förbättra sitt liv med mig, jag gav honom hjälp, stöd och flera av mina bästa år. Det räcker.
    KLIPP KONTAKTEN, BYT TELEFONNUMMER, KLIPP HELT! BLI ARG!
    Du kommer känna en enorm befrielse sedan. Att man gråter ibland är helt naturligt. Var inte ensam för mycket, umgås med vänner och familj! MASSOR MED KRAMAR, jag håller på dig!

  • marriage09

    TS, vart har du tagit vägen? Nyfiken på hur det har gått!

Svar på tråden Är helt förvirrad , vad ska jag göra(lååååång)?