Tolvan har gjort det igen....
... dvs det är dags för inte mindre än 12:e tråden!
Bara att babbla vidare om högt och lågt. Stort och smått. Glädje och gråt. Och allt däremellan!
*kram på er*
... dvs det är dags för inte mindre än 12:e tråden!
Bara att babbla vidare om högt och lågt. Stort och smått. Glädje och gråt. Och allt däremellan!
*kram på er*
*kramar om både vickan o nenne o muffins*
*gruppkraaaaam*
Mormor är svagare o svagare... Vi trodde hon skulle försvinna igår, alla var förberedda. Hon klarade det. Nu får vi "börja om igen". Fy va plågsamt!!!
Nenne
Underverk har skett innan, det SKA ske IGEN!!!!! *drämmer till näven i bordet!*
Just det, lite updatering om chatt-killen. Vi har sms konstant nu när jag har sååå tråkigt på jobbet. Idag berättade om mormorstillstånd. han blev
oj...
Han blev såå tagen(så som man kan bli via sms) att jag blev lite paff. Och han beklagade att han ska åka bort just nu. Även om han inte kan göra så mkt så kändes det bra att han bryr sig så.
Apropå det... härom dan så tänkte jag på hur det skulle va,när det händer. Just då,saknade jag Grabben så mkt. Jag tänkte mig en person där hos mig, o han var den jag accossierade fram. Jag vet inte om det är "av gammal vana" eller om det är för att jag fortf har känslor för honom.... Knepigt!!
♥
Vanans makt är stark, men det är heller inte konstigt om du fortfarande skulle ha nån sorts känslor för honom. Er separation tycks ju ha gått himla "bra" i betydelsen relativt smärtfritt ändå - men människor man vill ha i sitt liv, ja, den känslan försvinner ju inte bara om de inte (möjligen) gör bort sig big time.
oj, insåg att mitt inlägg verkade lite väl bittert...
Hur mår du idag Vickan? Hoppas, hoppas, hoppas pyret klänger kvar i några månader till, iaf till februari sen är det väl dags att släppa taget. Förstår att det inte bara är jubelrop eftersom ingenting är säkert på flera veckor men fasiken, tredje gången gillt är det ju!!
Muffins
aah jobbigt med mormor! Hoppas att hon snart får vila så ni får komma till ro. Och jag tycker inte alls det är konstigt att du tänker på Grabben då, det blir nog en naturlig instinkt även om det inte behöver betyda kärlek. Ni hade ju ändå en trygghet en gång i varandra. Låter också som att DenNye verkar vara en snäll prick.
Anne
du ställer inte allls fel frågor men jag har ju inte skrivit här vad som hände. Det blev missfall nästan direkt och det känns overkligt att jag ens var gravid.
o nenne! *kramar om*
DenNye... *smakar på orden* Hehe,låter bra det!
Hej tjejer! Tittar in snabbt bara. Mormor har gick bort igår kl 19.45. Hon öppnade ögon och tittade runt,tyvärr var det inte många som var där hos henne då. Jag och mina kusiner var i stan. Vi fick meddelandet när vi var på vagnen hem. Dem sa att hon gick bort fridfullt. Inga tecken på smärta eller nåt. Alla kom droppandes en timme senare. Vi satt vid sängen o bad ända tills dem kom och körde iväg till bårhuset. Det var helt ok att se henne ligga där o när dem tvättade henne o tog på nya kläder. Däremot var otroligt svårt att hålla tillbaka gråten när dem körde henne ut ur huset för att komma till bilen. På nåt sätt poletten då ner och man insåg att hon aldrig kommer tillbaka.
Vi alla är ledsna men samtidigt är vi lättade och "glada" över att hon gick bort så fridfullt och kommer till ett bättre plats nu.
Jag är lite ledsen över att jag inte var där hon när hon tittade efter oss. Däremot så har jag sagt hejdå till henne 2-3dagar innan när jag skulle gå till jobbet. Visste inte om jag skulle hinna hem... På så vis kändes det bra!!
Jag meddelade grabben o det värmdes oerhört mkt att veta jag fortf har honom som stödpelare om det behövs.
Nu är dt mesta återberättat. Nu diskuterar vi när vi ska ha begravningen. Jag återkommer!
*kramar om muffins*
Det är hemskt, men lättnaden över att någon slipper lida är oxå viktig att räkna med.
*kramar om muffins*
*kram till Muffins*
jag vet ju tyvärr exakt hur det är......
Stor kram till Muffins!!!!!!!