Jag vet inte hur det har varit för er men för mig känns det som att jag ständigt måste försvara varför jag har valt att gifta mig istället för att "bara" bo sambo.
De flesta jag träffar tycker att idag är det liiiite konstigt att man väljer att gifta sig när man skriva testmente och att det verkar både onödigt och kostsamt.
Varför är vårt samhälle så skeptisk mot giftermål?? Tror ingen på kärleken längre??
Glömde tillägga i mitt inlägg att jag för egen del känner som så att jag har haft pojkvänner i X antal år, jag vill inte leva kvar i pojkvän/sambostadiet, jag för egen del vill ha en make att dela mitt liv med. Vad andra tycker och tänker orkar jag inte bry mig om.
aldrig behövt försvara det. men vad menar du med att tro på kärleken? varfr är inte ett sambo förhållande lika kärleksfullt?
Jag håller med till viss del.. En del förstår inte alls varför jag vill ha ett kyrkobröllop och för att inte tala om när jag säger att jag inte vill ha barn innan bröllopet..
När jag berättade för mina föräldrar att jag och min sambo ska gifta oss så undrade dom bara varför vi inte gjort det innan. Det va liksom självklart för dom att vi skulle gifta oss. När jag va gravid (fick missfall i maj) så undrade dom just varför vi inte gifte oss innan. Och då fick jag försvara det med att vi visst tänkte gifta oss men att det skulle bli så mycket på en gång om vi skulle ha barn samtidigt.
Jag har också blivit ifrågasatt varför vi ska gifta oss; för man skiljer ju sig i alla fall har jag fått som argument.
Jag tror nog att folk tror på kärleken men folk ser väl inte det praktiska och roliga i att gifta sig som jag gör.
Jag ser det där att jag vet att vi delar på allt. Händer något tragiskt så får vi ärva varandra utan att behöva skriva papper på det. Skaffar man sedan barn behöver man inte bli ifrågasatt om mannen verkligen är pappan till barnen.
Sedan förstår jag folk som inte vill gifta sig men jag förstår inte folk som säger att det är för seriöst men som sedan skaffar barn. Äktenskapet kan du slänga i papperskorgen om man tröttnar på repsektive och behöver aldrig se h*n igen men skaffar man barn så lär/bör/kommer man behålla kontakten med sin f.d. resten av livet.
Vi har varit tillsammans i snart 11 år. Föörlovade i 8 år och har 2 barn tillsammans.. Jag tror folk kommer reagera med: Äntligen! :)
hahaha, visst är det sjukt att det ska vara så. Jag har en kompis som sa att hon tyckte att det var tidigt att jag och min blivande man förlovade oss efter tre år. Nu har hon själv träffat en kille och inom 8 mån hunnit förlova sig och blivit gravid. De som säger så är avundsjuka...
Jag forstod inte heller vitsen med att gifta mig. Dom flesta bor ju ihop i 8 ar, har radhus och gift och sa gifter dom sig bara. helt vardelost. Men sen sa det PANG och jag var gift efter 13 manaders bekantskap...
Men maste erkanna att jag forstar varfor folk tycker sa. Det ar ju egentligen ingen poang med det. Jag behover inte alls vara hans, nan ja*la fru bla bla bla... Men jag vill att han ska vara min, den familjemedlemmen jag valde sjalv. Han fortjanar en plats hos oss. Forstar ni hur jag menar da..?
ja, jag kan fattar vad du menar. Men folk kanske ska lugna sig med sina kommentarer och hålla det för sig själva.
Hm, vilka träffar du??? Att gifta sig och att ha bröllop är mer populärt än på evigheter! Vigslarna slår stora rekord i Sverige nu...
Men visst, sen kan man ju diskutera varför ändå.
Jag tycker det verkar vara tvärtom nu! "inne" att gifta sig-många vi känner gifter sig nu......
Det är bättre rent juridiskt att vara gift ,även om man skrivit testamente eller samboavtal-om jag fattat rätt......
O så klart-inte älskar jag ju min man mer för att vi gifter oss...så har det bara m kärlek att göra så behöver man ju egentligen inte gifta sig!?
egentligen......
När vi köpte hus så fick vi rådet av våran bankkvinna att det bästa vore om vi gifte oss för då kunde inget gå fel typ..
Så nu efter 10,5 år (11 år på våran bröllopsdag 14 feb) så slår vi till 28 och 29 år gamla med två barn. :)
Nja, juridiskt sett hade val isf varit for att min man ar svartskalle... Men hade jag kannt samma for honom som for vilken annan pojkvan som helst, sa hade jag nog anda inte gift mig med honom. Da hade han hellre fatt aka hem tror jag...
Men for hans del, OJ vad bra att vara gift med en EU-medborgare! 
