Folk tycker att vi stressar/förhastar oss

Hej... inte stressar ni på som vissa tyckte, hur kan de säga så?
Patric o jag träffades via nätet och två dagar efter första mailkontakten träffades vi irl o visste redan då att det var vi.
Kärlek vid första ögonkastet... Patric kom hem till mig några dagar senare o han blev kvar. Förlovade oss 070707 och kommer att gifta oss på 2-årsdagen av första mötet.

Det finns inget rätt eller fel, det kommer ni att besiva sen.
Ja, att ni hör ihop för evigt... ler

Lycka till/Susanne

Vi förlovade oss tre veckor efter att vi träffats, och det blev ganska svala reaktioner på sina håll vill jag lova... Ingen verkar riktigt heller tro oss när vi säger att vi VISSTE då att vi var menade för varandra. Men, vi vet ju själva hur det ligger till så jag bryr mig inte så mycket om det. Nu är vi lyckligt gifta och lika säkra på varandra som för fem år sedan.

Jag tror att en del "svala" reaktioner och folk som tycker att ni hastar kanske är såna som inte träffat din kille så många gånger så därför är han en "ny bekantskap" för dom? Kan det vara så?
Han är ju INTE ny för dig, men DOM kanske inte känner honom så väl så han upplevs som din "nya" fortf?
Och vice versa åt andra hållet, att dom av din killes bekanta som är "svala" kanske är såna som inte träffat dig så många gånger så då känns du som en "ny bekantskap2 för dom?
Är det såna som ni inte träffar så ofta (vänner, familj etc) som är svala?
Då vet du att det är för dom inte tycker att dom känner dig eller din kille (om det är dina bekanta).....
Vissa kompisar eller föräldrar vill gärna ha träffat ens kille/tjej många gåner och känna att dom känner honom ordentligt och att dom har sett er ihop mkt för att kolla så att ni verkligen är lyckliga tillsammans och att han verkligen är bra och gör dig lycklig innan dom "godkänner" ens partner....Dom vill liksom förvissa sig om att ens partner är snäll mot en och att det inte är en psykopat som kommer slå en eller vara dum mot en....beskyddarinstikt...

Jag vill nog gärna träffa mina kompisars killar många gånger och kolla så att det är en bra kille innan jag "godkänner" killen....men oavsett så skulle jag bli glad om nån av mina kpmpisar skulle förlova sig "tidigt" så länge jag tycker att killen verkar ok så skulle jag lita på att min kompis kan ta vara på sig själv och vet vad som är bra för henne. Jag skulle gratulera och verkligen mena det och bli jätteglad för deras skull!

Tyvärr blir ju jag ibland behandlad som en "ny" bekantskap alt ett bihang till min sambo av hans kompisar...efter 2 år tillsammans....Inte kul!
Undrar hur hans kompisar skulle reagera om vi skulle förlova oss? Antingen "svalt" eller så kanske jag äntligen så bli bekräftad som en "fullvärdig medlem av gänget"...typ jaha nu ska hon bli hans FRU då är hon med i gänget på riktigt....

Lavendelblomma:

inte blir det mindre romantiskt bara för man frågar sig varför??

Sedan kan svaret vara att man drömt om marängklänning eller för att man vill ha en jättefest och vara i centrum en hel dag. Eller av juridiska skäl eller för att man vill visa varandra och omvärlden att honom/henne har jag valt som livskamrat.
För min del är det ett hopkok av varje (utom marängklänning)

Jag tror nog många gifter sig för att det skall bli "på riktigt" även inför omvärlden. Varför annars ta ett gemensamt efternamn tex, om inte för att visa att man hör ihop? Man vet ju själv om man är gift eller inte.

Det är klart man kan gifta sig snart efter man träffats men personlligen förstår jag inte varför det är så viktigt att vara gift just, huvudsaken är väl att man älskar varandra?

Kankse förstår jag inte trådskaparen, jag o sambon har barn ihop, det är mer sammanbindande än något bröllop så jag har inte haft någon panik att gifta mig.

Juridiskt fungerar det lika bra med samboavtal (även om en jurist bör titta på det) men inte om man har barn.

Jag och min sambo träffades i oktober 2007, flyttade ihp efter en vecka (dock av lite ovanliga anledningar som jag inte orkar förklara - men vi kände inte varandra) Vi förlovade oss den 9 maj i år, köpte ny lgh i juni, försöker skaffa barn och ska gifta oss i augusti nästa år. Jag vet ju att jag vill leva resten av mitt liv med honom, varför vänta?

Jag tycker inte alls att du förhastar dig!

Lycka till! kram

Jag flyttade ihop med min kille efter ca 5 månader. På vår
1-års dag friade han och vi förlovade oss då.
Vi gifter oss i augusti då har vi varit ihop i nästan 2 år.

Jag är 35 och han är 32 så vi tycker att det inte är något att vänta på, Det känns ju så rätt

Ojoj, tack før alla svar. Før att svara på Didis fråga om varfør det ær viktigt før mig att vi gifter oss så finns det flera anledningar. Vi har børjat prata om att skaffa barn och av flera anledningar så vill jag gærna(inget måste dock) vara gift nær vi får barn. Sen ær det ju så att giftemål ær ju en slags "bekræftelse" på ækta kærlek (i alla fall før mig men jag respekterar alla som inte vill gifta sig också) både før oss och før de i vår omgivning.

Sen ær det ju som sagt en "magkænsla" att han ær den rætta

Nån skrev att man är förälskad i typ 5 år... vet inte vad denna siffra kommer ifrån, jag skulle säga att de allra flesta forskare är överens om att förälskelsen varar max 1 1/2 år, endel nöjer sig med att säga att den varar i ett halvår... Hur som helst, så tror jag att det är himla individuellt, hur länge man bör vänta. Om man tycker att man ska vänta minst fem år ska man göra det, men jag tror att de flesta känner varandra väldigt bra innan det har gått så lång tid.

Sen beror det nog rätt mycket på vad man har för inställning till äktenskapet också... om man ser sig själv som offer för yttre omständigheter (typ "det kanske blir tråkigt sen, då får vi skilja oss") eller om man ser det som att man vill dela sitt liv med någon och bestämmer sig redan från början för att tackla vad som än kommer. (nej, jag menar inte att man ska stanna i ett förhållande som är skit, men jag tror ni förstår).

Har man den senare inställningen så tror jag man kommer längre, och det kanske inte spelar så stor roll om man upptäcker efter fem år att han har en sida som jag tycker mindre bra om... Jag ser äktenskapet som en del av vår resa tillsammans, inte som att vi ska gifta oss när vi vet allt om varandra. (vi kommer ha varit tillsammans ca 3 år, jag för min del hade lika gärna kunnat gifta mig efter ett år, var lika säker då som nu).

Ja ja, lite rörigt men hur som helst...

Ok så kanske det är. Men det var ändå inte poängen med mitt inlägg..

Nä det kanske inte blir mindre romantiskt. Syftet med mitt inlägg var mest att säga att anledningen/anledningarna till varför man gifter sig kan vara många och vissa går inte alltid att förklara. Vissa saker i livet kan man liksom inte redogöra för med logiska argument (bara), t.ex. varför man gifter sig.

Tillägg:
De kan i o för sig visst vara logiska... Men kanske känslomässigt logiska :)

Nu har inte jag läst hela tråden men det sägs ju ofta att förälskelsefasen varar en viss tid (typ 1 år?) och då kan det väl vara ganska klokt att inte fatta livsavgörande beslut som barn eller äktenskap innan en viss tid har gått så man vet att man gillar vardagen ihop också, inte bara ser små rosa moln. Jag tycker ju inte man behöver vänta fem, tio år men jag förstår inte heller poängen med att gifta sig efter jättekort tid, vad är det som är så bråttom...?
Men självklart, det är ju upp till var och en hur man vill göra men det är ju nästan onödigt sjäklvart att skriva.
Men, kanske att det känns mer speciellt att gå på ett bröllop och önska ett långt och lyckligt liv till ett brudpar som man verkligen vet har hunnit se att deras förhållande står sig mot några som knappt hunnit flytta ihop innan de gifter sig. Och ju yngre man är, ju svårare har jag att förstå varför vissa har så bråttom med barn eller bröllop, låt var sak ta sin tid i livet och njut av det som är, känner jag.

Lavendelblomma:
nej inte heller jag har några riktigt bra skäl till varför jag skall ha ett stort bröllop.

Juridiskt kan vi ordna vigeln ändå på några minuter.

Kanske är det ett avstamp till ytterligare minst 20 år (nja då är jag bara 57 så några fler år tillsammans får vi förhoppningsvis) eller bara en anledning att ordna ytterligare en stor fest.

Spelar ju ingen roll hur länge man är tillsammans innan man gifter sig bara man känner att man vill göra det. Man vet ju adlrig vad som händer i framtiden... känslorna kan ju ändras men det är ju inget man hoppas på...
Gör som ni vill o bry er inte om andra!

Höstbrud-07: Tycker du har många bra poänger. Jag kan också tycka att det åtminstone bör ha passerat fyra årstider innan man gifter sig och jag håller med om att man ska låta var sak ha sin tid. Tror inte det blir bra om man jäktar in i ett äktenskap bara för att det alltid måste "hända nåt". Men sen kommer man ju alltid tillbaka till det att det att det är individuellt hur länge man tycker att var sak ska ta...

Jag tror också att om man tycker att man INTE ska gifta sig förrän om tidigast 5 år eller vad man har för gräns, så har det nog mer med att göra med att man utgår från sig själv och sitt förhållande. Tycker man att man ska vänta 5 år ska man göra det, men man måste ju för den sakens skull inte tycka att folk som gifter sig efter 2 år el. dyl är dumdristiga.