Folk tycker att vi stressar/förhastar oss

vi flyttade ihop efter drygt ett år tillsammans, förlovade oss på vår 1½års-dag och gifter oss på vår 4års-dag och det känns också helt rätt! finns folk i vår omgivning också som tyckte att vi förlovade oss för fort och att vi borde ta det lugnt innan vi planerar bröllop men känns det rätt, varför vänta?

Tycker inte ni förhastar er.. Mindre än ett år ihop innan bröllop tycker jag är snabbt...

Alltså.. Folk reagerar ofta så spontant när man förlovar sig! "Va redan!" (oavsett hur länge man har varit ett par).. Som utomstådende så vet man bara ja de blev ihop och har inte riktigt koll på när och när livet rinner iväg så har man inte riktigt koll på ur länge man faktiskt har varit ihop..

Man ska inte lyssna så mycket på vad andra säger och tycker. Det är bara man själv och ens partner som vet om det känns "rätt".
Jag och min fästman flyttade ihop efter ca ett halvår, förlovade oss på vår 1-årsdag och gifter oss nästa sommar. Anledningen till att det har gått så "fort" för oss är att vi båda visste att det var rätt och att vi skulle spendera livet ihop. Har man aldrig känt den känslan är det svårt att förstå.
Jag var likadan innan vi blev tillsammans. Har två kompisar som förlovade sig efter ett halvår och jag tyckte att de var knäppa som skyndade. Men nu förstår jag. =) De är dessutom lyckligt gifta sedan två år tillbaka och väntar sitt första barn.

Lite på din magkänsla helt enkelt.

Tänk att alla ska tycka till om allt... Man känner på en gång när det är rätt. Det är väl underbart att få gifta sig när man är nykär! Vi kommer att gifta oss på på vår 2-års dag och jag har aldrig varit säkrare på något i hela mitt liv. Lycka till!

Mina svärföräldrar gifte sig efter fyra månader tillsammans och är efter 30 år fortfarande lyckligt gifta. Detsamma gäller mina egna föräldrar som i alla fall väntade ett år.

Allvarligt talat, på 2,5 år bör ni väl i alla fall känna varann ganska väl. Tillräckligt för att veta om den andres ovana att klämma på mitten av kaviartuben och andra "förskräckliga" svagheter. Samt förstås om han har några sidor som är otäcka på allvar, typ våldsam, kontrollerande eller notoriskt otrogen.

Om det sen håller eller inte beror mer på om man lägger ner tid och energi på sitt förhållande eller hur man utvecklas under sitt liv (det händer ju att folk "växer ifrån" varandra). Det är ingenting som har att göra med om man är ihop två år eller tio år.

Dessutom: So what om ni gifter er "för tidigt" och skiljer er igen efter ett år. Man både får och kan skilja sig i Sverige. Ingen fara skedd, faktiskt (såvida inte en av er har en gigantisk förmögenhet och ni inte skriver äktenskapsförord).

mycket har ju att göra med vilken typ av förhållande man haft under den tid man träffats. har man haft ett förhållande där man redan från början kunnat vara ärliga och prata om allt lär man ju känna varandra väldigt snabbt och då ser jag inga problem i att förlova sig efter ett år eller tidigare till och med. Är det däremot så att man redan från början har haft det lite upp och ner, där man inte riktigt vetat var man har varandra tror jag att det är en klok idé att det får gå lite tid till att lära känna varandra på djupet.

För mig är äktenskapet för livet och därför tycker jag att man ska känna sig säker på den man väljer att dela sitt liv med, oavsett hur lång tid det tar. Jag har svårt för resonemang som säger att "so what om man skiljer sig efter ett år". Det urholkar ju hela betydelsen av att gifta sig.

Jag tycker du skall fråga dig - VARFÖR skall jag gifta mig?

Om ni vet att ni skall leva 100 år tillsammans är det kanon - finns det någon anledning att demonstrera det för omvärlden?

För mig, som inte är särskilt romaniskt lagd det skall medges, finns ingen anledning att skynda på ett giftermål.

Om man har barn är läget ett annat, då finns juridiska skäl att gifta sig.

Dessa juridiska skäl kan man ordna till ändå, även om det blir lite klyddigare. Och jag tycker att du ska fråga dig varför du frågar dig varför man ska gifta sig? (hoppas du hängde med även om det blev långt) Man kan inte sönderanalysera sig i frågor som rör kärlek, kärlek och relationer handlar mest (inte bara) om känslor och känslor kan man ofta inte rada upp genom ngn slags logisk analys. Jag ska inte gifta mig för att demonstrera ngt för omvärden. För mig är det en symbolisk handling som betyder ngt för min själ. För vår själ. För vårt förhållandes själ. Ska vi då börja analysera vad en själ är, så kommer vi inte mycket längre. Giftermål, tro, religion och ja, även kärlek, handlar om så mkt annat än vetenskapliga argument.