Folk tycker att vi stressar/förhastar oss

Det tycker jag absolut inte! Varför vänta om det känns rätt? Tycker att vi här i västvärlden håller på o vänta alldeles för länge med saker o ting. helst ska man ha varit ihop i minst 10 år, så att man verkligen "vet vad man gör". Men när VET man eg det med 100 % säkerhet. Folk som har varit ihop i 20 år o gifter sig därefter kan också skilja sig. Tiden betyder inte allt. Och har man bestämt sig rel tidigt i en relation så kanske den bara kan bli starkare. Då gifter man sig för att tidigt visa och stå för att man är ihop, kanske hjälper det en själv också, att kämpa för relationen? Jag vet inte.. Men vad jag vet är att jag absolut inte tycker att det efel att bestämma sig tidigt, ok om det hade varit på en månad, men 1 år (!) det e väl ändå inte så himla snabbt? Tänk på hur de gör i nästan hela resten av världen? Inte fan e de först sambo i 15 år och det funkar ändå.

vi flyttade ihop när vi hade varit tillsammans 1,5 år ca. Förlovade oss efter vi varit ihop 5 år, gifter oss nu i augusti efter att ha varit ihop i 8 år. Och vi är 26 år gamla. Många av våra vänner är singel eller tillsammans, men det kanske är vanligare att man gifter sig när man är lite äldre. Jag tycker inte att ni förhastar er om det känns rätt. Lita på känslan, jag tycker ni gör rätt om det känns rätt för er! Gör som ni själva vill, ni är väl vuxna och får bestämma över era egna liv. Jag förstår om det känns jobbigt om folk inte visar förståelse. Men som sagt, det är era liv och om ni är lyckliga borde folk acceptera era val.

Jag tror att det är bra att bo ihop ett tag innan man gifter sig, och det ska ni ju göra. Ni vet ju själva om det är rätt, men det är ju också så att är det rätt så blir det inte mindre rätt för att man väntar ett tag, man blir bara ännu mer säker...

Det här med tid beror ju litet på tidigare erfarenheter (mognad) också. Om man varit i ett långt förhållande - bott ihop, funderat på förlovning, barn, giftermål (kanske kommit fram till att man ska vänta ett tag till), och det förhållandet sedan tar slut. Då har man nog ändå tänkt tanken och känner sig redo för det. Om man då träffar någon ny, och det känns helt rätt, så kanske man inte väntar lika länge (enligt min erfarenhet i alla fall)

TS. jag tycker inte ni stressar fram saken ! Man gör som man känner för oavsett vad folk tycker och säger !

Om det känns rätt så är det rätt...! Såklart, lita på känslorna! F-n vad tråkigt att vänta bara för att man "ska". Om man dessutom går och väntar på att tiden ska gå bara för att "bli äldre/visare" kommer man ju att tröttna bara för den sakens skull.
Jag är gift en gång tidigare och skild. Men jag ångrar inte det för det förhållandet (som började när jag var "ung" 19) resulterade i en underbar dotter och 8 år tillsammans. Det tog inte slut för att jag var ung eller för att vi flyttade ihop för tidigt utan för att kärleken tog slut. Det händer ju även dem som varit ihop i 25 år...så att vänta behöver ju inte alls vara bättre.
(Sen propagerar jag inte för att man ska skaffa barn med någon man bara känt i en vecka för att det känns rätt just nu...men det är ju inte fallet här!)

Fråga till Emblingen: Förälskensen varar i 5 år? Vilken vetanskaplig trovärdig undersökning baseras det på som gör att man kan generalisera så att alla måste få problem efter just 5 år?
Som du skriver: "Och med barn, lån och andra förpliktelser kommer ofta dåliga sidor fram och visste då inte partnern om de sidorna så kan det bli en chok och man väljer att lämna sin respektive." De dåliga sidorna vet man väl inte om hur länge man än väntar? De kommer väl när de kommer? För ingen kan ju förutse, oavsett hur länge man varit ihop, hur man reagerar på barn, lån och förpliktelser? Och blir de erfarenheterna värre om man får reda på dem snabbare? Nej, då är det ju bättre att få reda på dem direkt än att vänta ut dem? Fattar inte riktigt heller resonemaget med just den där 5-års "regeln".... Men jag kanske missförstår?

Nä absolut, det har du rätt i!
Jag e glad att jag har fått välja själv och tycker inte att det är bra när kvinnor o män tvingas in i äktenskap. Men i stora delar av världen där resonamangsäktenskap är vanliga är personerna faktiskt minst lika lyckliga som vi i västvärldens relationer är. Många har också själva valt sin partner som resp familjer har accepterat. Bara det att man har inte gått o dejtat i hundra år o sen varit sambo i hundra till. Sen kan ju detta också bero på att i "dessa" delar av världen (vet eg inte riktigt vilka vi diskuterar - finns många) så är det betydligt enklare att anpassa sig till sina roller, rollerna är givna sedan innan. Här i vårt individualistiska samhälle så kan våra personliga utvecklingskrav och individuella egenheter förstöra många äktenskap... Med detta inte sagt att jag föredrar resonamangsäktenskap, absolut inte, mer kanske en tankeställare om att vi här i västvärlden inte kanske alltid är lyckligare bara för att vi har "fått bestämma själv" och mognat 10 år i vår relationen innan vi tar steget...

Hur mäter man hur lycklig man är? är också en intressant fråga. Vårt samhälle borde vara ganska lyckigt med tanke på hur fria och självständiga vi är, vi lever i fred och har mat för dagen. Ändå är det 3-4 människor som begår självmord i Sverige varje dag. Kan man mäta hur lyckliga vi är genom sådan statistik? Det vet jag inte..men lite borde den ju säga i alla fall.

Vi träffades 29 maj -99, förlovade oss 12 feb -00 och fick vårt första barn juni -01 (hon var dock beräknad till 30 maj 2001 - nästan exakt 2 år efter vi träffades)Vi gifte oss sept 06.

Och du Emblingen - tiden ihop har INGENTING, ABSOLUT INGENTING med att göra om man håller ihop eller inte!! Jag har ett par vänner som levde i hop i TIO år innan de skaffade barn (vilket jag tycker är bra mycket större än att gifta sig) och det knakade REJÄLT i fogarna under första barnets första år - hade det jag varit jag hade jag lämnat honom men inte hon och de har nu ridit ut stormen. Min kollega här på jobbet hade levt ihop med sin man i 3 månader innan de gifte sig och de är gifta än idag, 3 barn och 37 år senare.
Min erfarenhet är att man skall vara VÄLDIGT försiktig med uttalande som dina. Ju äldre jag blir desto ödmjukare blir jag - det finns ingenting som är ett säkert recept för ett lyckligt äktenskap mer än att man bör eller rent ut sagt MÅSTE tala med varandra, öppet och rakt. Man bör ha samma mål med livet - för har man INTE det spelar det ingen roll om man var ihop 1 vecka eller 10 år innan man gifter sig.....