Folk tycker att vi stressar/förhastar oss

mycket! jag hade inte sett det förrän du sa det!

Ohj vad vissa kan ta illa vid sig över andras åsikter...
Jag skrev väldigt tydligt att jag inte vill hoppa på dem, menar inte att vara otrevlig mot hon som skrev tråden eller ens tror att det måste gå dåligt för dem för att jag har den åsikten jag har.

MEN:
Varför jag tycker som jag gör är just därför att vi valde att skaffa barn tidigt (23 år gammal och 5 år ihop) pga att vi älskade varandra och det kändes "rätt". Men trotts att allt var guld och gröna skogar så var livet tufft i perioder och min nu m2b valde att gå ifrån mig. Vi var isär i 8 månader innan vi hittade tillbaka till varandra igen.

Man lär sig av alla misstag, man utvecklas av alla törnarna i livet och man fram för allt mognar och får mer "visdom".
Idag hade jag inte skaffat barn så "tidigt" och absolut inte utan att vara gift innan eftersom det då är så enkelt att bara gå sin väg.

Och en skilsmässa är väl inte hela världen (?), bara lite pappersarbete som du skriver. Men det är ändock inget jag vill uppleva och däför hoppar jag inte in i något "för hastat" idag.

Skulle jag haft dagens erfarenhet för 6 år sedan så hade jag gift mig tidigast efter 5 år ihop med min sambo. För att Sen skaffa barn. Och skulle det bli kärvigt i förhållandet så skulle man tagit en andra hands lägenhet en period innan man bröt upp helt och hållet (om det visade sig bli nödvändigt).

För det går ju inte att blunda för fakta att "förälskelsen" varar i snitt i 5 år. Där efter ser man partnern i sitt rätta jag. Det rätta jag är då kanske inte den man trodde man älskade... Och med barn, lån och andra förpliktelser kommer ofta dåliga sidor fram och visste då inte partnern om de sidorna så kan det bli en chok och man väljer att lämna sin respektive.

Man lär sig av allt och visst kan inte andra leva sitt liv efter min uppfattning om livet. Men jag måste ju få utrycka min åsikt om hon frågar i ett forum.

För mig är man naiv om man gifter sig efter två-tre år ihop. Så enkelt är det. Det måste jag få lov att tycka och även säga eftersom hon frågar. Men äktenskapet kan bli kärleksfullt livet ut för dem även om jag tycker som jag tycker! Men man är väldigt "modig" om man vågar ta den chansen...

Varför inte bara njuta av varandra och låta lära känna varandra i lugn och ro innan man stressar in i förpliktelser???

Emblingen: du får ha din åsikt å jag min, vi delar den tydligen inte! men jag förstår faktiskt inte hur du resonerar..

Och jag har försökt förklara hur jag resonerar...
God Natt och Lycka Till!

jag har läst det, men förstår faktiskt inte.. är väl lite trög så här på kvällskvisten

Min första förlovning skedde efter 1 mån och 9 dagar det höll i 13 år. Den nu skedde efter 5 mån och vi gifte oss 1 år och 8 mån efter att vi träffades. Är upp till var och en hurlänge man väntar man känner ju själv om det känns rätt eller inte. Är inget som säger att det håller längre för att man väntar längre med att förlova sig.

Det är bara ni två som vet hur ni har det, känns det rätt så gör det.

Vi förlovade oss 8 månader efter vi träffades, gifte oss 23 månader efter vi träffades. För oss har det känts rätt och ingen i vår omgivning reagerade på det trots att vi var först med att gifta oss i umgängeskretsen.

NI känner vad som är rätt för er! Bara ni, vi förlova oss ca 1år efter vi träffats men vi flytta in efter 6 mån tillsammans. Efter 1 år och 3 mån så vart vi gravida snabbt, planerad!

Nu efter 3 kära år så ska vi gifta oss och har en liten pojke på ett år =)!
Och det känns så himla rätt. Ingen i vår närhet har nämnt något att vi är dumma och inte tänker efter. Detta faller så naturligt för oss att jag inte änns sitter och tänker efter HUR lång tid har vi varit tillsammans. Bara för att det ska passa allmänna idealet för hur lång tid ska man vara tillsammans för att gifta sig, flytta ihop, skaffa barn. Men sen vet jag säkert att folk tycker att det är lite väl snabbt med allt. Tror jag brydde mig mer om det förut men inte nu. Kan förstå de som gärna lägger sin energi att bry sig om det, det gjorde jag nog med förut. Tyckte si och så. Innan jag själv varit med om en sådan skarp tillit och kärlek till någon. Då tid och rum inte existerar.

Känns det rätt så gör det.

Vi träffades 27 augusti 2001, blev tillsammans 30 september samma år och flyttade ihop 3 dagar senare. Vi blev gravida efter 9 månader tillsammans och nu har vi 3 underbara barn tillsammans. Anledningen till att vi inte gift oss tidigare var att vi ville ha ett stort bröllop och ekonomin tillät det inte. men nu är vi man och hustru sen snart 2 veckor och det känns toppen.

Om någon har tyckt att det gått snabbt har de i alla fall inte sagt något om det. Däremot har vi fått höra att äktenskap var ju verkligen på tiden.

glömde nämna att fast vi inte är jättegamla så har både jag och min blivande man varit med om mycket innan vi träffades. Jag har dejtat och haft en del pojkvänner. Visst som jag trott känns "rätt" då. Men detta är HELT annorlunda från alla tidigare förhållanden. Vi går ihop och vi kommuinicerar hela tiden, som är våran viktigaste prioritering!

Min sambo blev första gången pappa som ung med en sommarflirt, så det tog hårt. Men han har alltid stallt upp på sin tidigare och även han bor hos oss varannan vecka. Han tänkte inte skaffa något mer barn, men han ändra sig när han träffa mig =)