att inte bli friad till

Säger som många andra här, det var ett gemensamt beslut. Ska jag vara ärlig så var det från början så att jag inte hade tänkt gifta mig alls, någonsin. Jag tyckte lite att "vaddå, det handlar ju bara om ett papper. Vi vet ju att vi älskar varandra". Men jag ändrade mig och tyckte att kanske, kanske ändå. Det kanske är lite mera än bara något juridiskt.

Vi hade börjat prata lite om det, men inte så mycket på allvar, att vi kanske kunde gifta oss någon gång, senare, nästa år, i sommar, i framtiden.

Så en dag när vi satt hopkurade i soffan och pratade bestämde vi oss bara. Vi tittade på varandra och sa "vi gör det".

För mig var detta det bästa tänkbara frieriet. Jag känner inte att jag har missat något, tvärtom! Jag kommer med stolthet berätta hur det gick till för alla som undrar.

vi hade också pratat om det länge, men kom inte till skott, så en dag mitt i en livskris var vi ute på stan och då gick vi förbi en guldsmedsaffär och då sa sambon "kom vi går in och tittar på förlovningsringar2 och sen hittade vi ett par perfekta, köpte dem och bestämde förlovningsdatum i affären. När folk frågat har jag sagt att det var ett väldigt demokratiskt beslut. Jag tycker om vår historia om hur det blev en förlovning till slut, den kom när den behövdes och ringen påminde oss i fortsättningen av krisen om att vi skulel hålla ihop för att vi faktiskt bestämt oss för varandra och för att gifta oss. tycker att er historia är liak god som någon frierihistoria, och romantisk också!

Han kan väl fria i efterhand!! Det gjorde min m2b; ett halvår efter att vigseldatumet blivit bestämt... Trots "plojgrejen" och med palstring så var det sååå romantiskt, kul och gulligt!

Inget frieri här heller, klart att man ville ha ett men det är inte precis så att vi inte hade pratat om det innan och redan var överens, gjorde ringväxling mer speciell istället :)

PennyJenny:
Ha ha, den ska jag köra med "resultatet av långa o hårda förhandlingar".
Precis så var det här med. Så var det även med första barnet (andra var han mer på än mig att skaffa när han väl insett va ballt det är att ha barn ).
Fast han har faktiskt inga problem med att gifta sig, utan oroar sig för att behöva vara medelpunkten på sitt bröllop. Därför kör vi vigsel med endast föräldrar närvarande och sen party med vänner o familj.

PennyJenny.. ja, för oss var det ocksa lite sa. fran början ville ingen av oss gifta sig alls men med tiden kände jag att jag ville men han gillade inte grejen. vi pratade om det da och da, men eftersom det inte var nagot livsviktigt för mig sa kom vi aldrig till skott... Och sedan, efter en större kris och ett härligt bröllop hos kompisar sa gled det sakta in hos oss med. Men själva beslutet ville jag skulle koma fran honom eftersom det varit jag som drivit innan.

Det är ju så med min blivande oxå, att han har lite svårt att vara medelpunkten. Han är aldrig det, i sitt kompisgäng är han den lugna tillbaka lutade killen som kollar in allt och alla. Men med tiden i bröllopsplanerandet så har det ändå slutat med att vi nu kommer ha ett bröllop som i stort sett är som jag alltid har pratat om och drömt om. Han har gradvist ändrat sig när vi pratat om detaljer. Först skulle vi ha buffé för att göra det lite mindre formelt. Men sedan ändrade han sig om ville ha tvårätters plus tårta. Och först ville han inte ha tal, men sedan så ändrade det sig oxå - han kom på att det inte blir så många i alla fall för våra gäster är inga talar på det sättet. Och så där har det varit med en massa detaljer. När han fick fundera på det en och en var det inte så farligt helt plötsligt. Han har lite svårt för förändringar min älskling. ;)

Men som sagt, det är faktiskt lite kul att säga att det är resultatet av långa och hårda förhandlingar. För det är precis som med allt annat hos oss. *s*

Så skit i att han inte friar - det finns så mycket annat som verkligen är viktigt.

PennyJenny.. ja vi kom fram till en underbar kompromiss som var som en dröm för oss bada! Vi hade ett mindre bröllop med totalt 30 pers (Han behövde inte vara lika mycket i centrum som med tex 80 pers) och det var de verkligt närmaste. däremot sa gick vart koncept ut pa att tillbringa en vecka med dem - och DET var en höjdare!
TS.. Kanske det är lâge för dig med att hitta en kompromiss till frieriet.. Att ga halva vägen liksom..?

att han bara går ner på knä och säger vill du??????
var det så du mena med halva....
oh shit jag har blivit helt skadad av panik länken...
*förlåt* ska försöka skärpa mej nu!

Tja sa kan ma se det.. da ska ju du fortsätta med ".. gifta dig med mig?"

PennyJenny:
Har du snott min fästman och våra vänner .

Här var det heller inget frieri, mer ett plötsligt infall vi skrattar lite åt idag ;o) Känner absolut inte att jag saknar något pga det - för mig är det lite överreklamerat... Men vi är ju alla olika, tack och lov, annars skulle allas bröllop & planer se lika ut ;o)

Hej du!Med facit i hand så tappade jag hela sugen och tänkte ge upp! Så här var det min sambo tog i så det bara förslog när han friade, han höll det hemligt, hade valt ut det där speciella stället och hade tänkt på allt. Jag hade dessutom sagt att ska jag någonsin gifta mig ska det vara ett äkta frieri med giftemål inom en viss tidsram. men så här i efterhand så känner jag mig bara jäkligt besviken. Han tog i så mycket med frieriet och jag grät när han gjorde det, men nu så vet i fasen. Min brudklänning hänger i garderoben utan nån direkt plan. Och det verkar som om han blir förbannad varje gång som frågan kommer upp. men han säger att han vill lev med mig för resten av livet. Kanske nästa år heter det och har hetat i snart 3 år. / lotta

men.....
varför friade han då?

Vi hade direkt inget frieri så, utan vi har sagt till alla som nyfikna att det är ett gemensamt beslut som vuxit fram under åren vi har varit tillsammans.

nej du det känns som om han behöver en stor jäkla knuff. Jag kan absolut inte tänka mig att bara leva som sambo, jag vill ha allt. Önskar dig lycka till med ditt bröllop. Kram

hmm, alla är ju olika och jag ville inte bli firad till utan jag och min sambo bestämmde tillsammans hur vår förlovningsdag skulle se ut, men pga av akut kris i familjen blev det inte riktigt som vi tänkt oss, men det blev iaf fanatsiskt jag fick ju mannen i mitt liv och han mig! Däremot blir jag liksom du lite förvirad på vad jag ska svara om han gick ner på knä, jag svara nej och tycker att folk varit lite oartig hur vi väljer att göra är vår sak. några månader senare gick vi på resturang och skålade ordentligt med varandra, blev hur bra som helst, tycker att varje dag som går och jag ser min ring blir förlovningen bara bätter och bättre. Så så här om nu själva frieriet är viktigt för dig kan du inte berätta det för din blivande man och lite vad det innebär för dig osv och be att han senare på sitt sätt överaskar dig med det?? Vet inte hur det är för er men i många fall är ju inte den biten lika viktig för killen vilket inte säger något om älskar mer eller mindre bara på ett annat sätt. lycka till!!

här kommer den senaste nyheten!!!!!!!!!!

igår när vi åt lunch sa jag till m2b

- shit vi måste ringa företaget vi beställt ringar ifrån för dom borde vara framme nu!

m2b- ähh sånt där tar tid,inte behöver du ringa

-jooo det måste jag!

packar in rester av lunchen i kylen,

-men....varför har du ställt champange i kylen?

m2b- var ska den annars stå?

-jaja det har du rätt i........

så jag går och sätter mej vid datorn och plockar fram alla uppgifter för att ringa och kolla hur det går med ringarna då knackar m2b mej på axeln samtidigt som jag slår nummret och jag vänder mej om och tittar på honom.....

det tar ett par sekunder innan jag fattar vad han gör,där sitter han på knä med min ring i handen.

-Linda VILL du gifta dej med mej?????

jag bara skrattar gråter och pussar honom....

.-JAAAA klart jag vill knäppis!

Sen berättar m2b att efter som jag tyckte det var lite trist att det inte blev frieri eftersom vi tog giftas beslutet tillsammans så ville han överraska mej med ett iaf och han hade tänkt att vi skulle gå en promenad upp på berget i skymmningen dricka skumpa och han hade planerat ett litet tal.

men nu var han tvungen att snabba sej innan jag ringde och fick höra att ringarna redan var hämtade så han fick skynda sej ner på knä där bredvid datorn och glömde allt han skulle säga!

Vi skrattade ännu mera så mycket att vi vred oss och spruta tårar.

typiskt oss...det blir aldrig som man tänkt!

men ett frieri blev det!

Liinda_e

Tänk att vi tjejer alltd kolla upp allt :)

Jag vart iaf lurad, vi hade middag på en fin resturang för att fira min födelsedag, jag ville jätte gärna ha en ny stor fågelbur i present
Så min man söger att jag får välja
Bur eller "vill du förlova dig med mig"
Jag fattar inte att han menar allvar så jag säger
-Klart jag tar buren !
Han ser lite förbryllad ut och då fattar jaj :)
Man det slutade med både bur och förlovning
Lyckliga jag !

hahaha tur att han inte bara gav dej buren då.....