att inte bli friad till

Vad skönt att det var fler än jag som inte blivit friade till. Känns lite fånigt när folk undrar hur frieriet gick till.
Efter att vi varit i Thailand på semester var vi så nykära igen. Jag var så sugen på att gå på bröllop men ingen ska gifta sig och så började vi prata lite om inte vi skulle gifta oss istället o så blev båda två sugna på idéen o nu ska vi gifta oss.
Men jag har allt varit på honom att han får fria ordentligt... och "han ska!" ;)

För vår del kändes det bäst att bestämma tillsammans, både att förlova oss och att gifta oss. Att gå och vänta ut den andre i ett såpass stort beslut om vår gemensamma framtid hade inte funkat för oss iallafall. Och man blir lika gift för det, jag lovar!

Det hade varit trevligt med ett romantiskt frieri, en överraskning s a s men sån är inte mannen jag valt att skaffa två barn med. Eller han kan vara om han får tid och möjlighet men han kan lika gärna "glömma bort" det - han är så mycket mer i nuet än vad jag är & så skyndar han långsamt. Så vi bestämde oss helt enkelt en kväll i soffan för att nu var det dags. Han visste hur viktigt det var för mig att vi gifte oss, för honom räcker det med att vi lever ihop och har två barn tillsammans....samtidigt som han absolut inte har något emot att gifta sig och gjorde så med glädje.

vi har friat till varandra tusentals gånger under dessa fem år men är inte förlovade officiellt och när vi gör det kommer inte någon av oss att ställa frågan och inte senare heller för den delen för det är så självklart att vi ska gifta oss.. ringen blir bara en symbol för att vi valt varandra, rent krasst har vi ju varit förlovade ända sedan första gången vi frågade och då behövs inget "traditionellt" frieri tycker jag..

Jag blev inte heller "friad" till.

Vi pratade förra året om giftemål och kanske på vår årsdag (7 oktober) 2007.
men det lades på is...
Vi började prata om hans kommande 30års dag och vart vi skulle hålla till då sen sa jag bara rakt ut i luften "ja men vi skulle ju kunna gifta oss i hemlighet innan och berätta det sen på din 30 års fest...för då är ju alla samlade"

Min sambo tyckte att det lät som en bra ide.
Nu blev det lite ändrignar, inbjudningskort skickades ut vi ville dela stunden med våra närmaste iaf.
Men något frieri blev det minsann inte.

istället för att ha ett frieri att komma ihåg så brukar jag tänka på när jag först insåg att Mathias faktiskt var intresserad av mig, efter att bara ha känt honom lite ytligt i 3 år.
7 oktober 2000

Då jag var där på dansgolvet och han plötsligt bara stod där ca 1½ meter ifrån mig med huvudet på sne och armarna i kors och bara tittade på mig med en sån där varm mjuk blick.

Eller då jag två veckor senare stod där vid spegeln och sminkade mig när vi skulle fara ut. Han satt på sängen och sa "millan", jag vände mig om och han vinkade tills sig mig med pekfingret.
Jag gick fram till honom, han tittade mig i ögonen och sa "jag älskar dig"
(för första gången).

Vi är ju vuxna och min man hade inte för avsikt att fråga min pappa om dotterns hand, så då föll frieriet bort. Vi kom i stället överens om att vi två skulle gifta oss med varandra. För mig är frieriet en tom gest, där traditionen bibehållits trots att den inte fyller någon funktion.

Tja frieri och frieri.. det var det väl egentligen? Han fragade fragan om jag ville gifta mig med honom, men vi hade ju redan pratat om det.. men att ha nagon som gar ner pa knä framför mig skulle bara kännas medeltida och fjantigt! Han gar ju aldrig pa knä annars.. sa det hoppade iaf vi över!

Något regelrätt frieri förekom inte här heller. Det var mer "ja, kanske skulle vi gifta oss nu när vi ska ha barn?" Sen gick det faktiskt 4,5 år innan vi kom till skott... om 2,5 veckor är det dags!

Vi bestämde att vi skulle förova oss 5/7-2006. sedan när dagen kom och vi ksulle växla ringar friade min gubbe...
då hade vi även bestämt datum om 2 år för bröllop innan... kan du inte hinta om att han friar nu iallafall även om ni redan bestämt datum så du får det på "riktigt"