att skaffa barn eller inte
Jag har hamnat i en återvändsgränd i mitt förhållande.
Han vill ha barn NU. Jag vet inte ens om jag vill ha barn överhuvudtaget. Vi ska gifta oss i början på nästa år så efter bröllopet vill han definitivt "sätta igång".
Två dagars diskuterande och vi har inte kommit någonstans. Han lägger fram fördelarna, jag lägger fram nackdelarna.
Han ser inga nackdelar alls med att skaffa barn och jag ser inga fördelar.
Jag som trodde att vi var så överens om att åtminstone vänta 4-5 år till.
Jag frågade honom för ett par veckor sen om förhållandet med mig var viktigare än att skaffa barn vilket han svarade att självklart var det de. Nu kommer det fram att han är trött på att ljuga för sig själv och för mig, och har insett att barn är det som kommer att vara meningen med hans liv!
Otroligt sårande att höra. Kommer han att lämna mig om jag inte vill ha barn?! Ska jag "ställa upp" och skaffa barn mot mitt tvivlande för att han så gärna gärna vill?!
Jag vet inte vad jag ska göra, känner mig alldeles trasig! Jag kan tycka att vänners och syskons bebisar/barn är jättefina men jag känner absolut ingen längtan efter ett eget när jag håller i dom. Min m2b däremot lyser det om när han håller i dom, han skulle bli en underbar pappa men vilken slags mamma skulle jag bli? Det är inte helt självklart att man ändras när man får ett eget barn, jag kanske inte alls känner dom föräldrakänslorna som man ska ha när ett barn kommer. Problemet är att då finns det ingen chans att ändra sig och jag är "fast" med ungen. *panik*
Är det någon som varit i en liknande situation? Hur har ni gjort?
Tacksam för svar
För väl där skulle det vara självklart, det är bara fram till att ta beslutet som är jobbigt för oss tror jag.
Undrar vem som fått mailet...