att skaffa barn eller inte

Det är ingen här som ser det på mitt vis, det finns inget vis i mitt inlägg överhuvudtaget. Jag ville ha kontakt med andra som känt som jag och höra hur dom gjort. Inte få anklagande svar om min relation eller huruvida du tycker att jag gör fel eller inte. Jag har dessutom aldrig ställt något ultimatum till min m2b, eller tvingat honom som du skrev!

c_t - jag ger upp! Du väljer att läsa in mer i mina kommentarer än tänkt!

ville väl, men du misstolkar allt!

Det låter väldigt avigt för mig att "ställa upp" och skaffa barn när man inte vill. Jag tycker det låter toppen att ni bokat tid för terapisamtal!

men om du läst mina inlägg så handlar det inte om något annat än hur JAG känner. Vad min m2b känner vet jag redan. Jag vet redan vart han står och hur han vill ha det och jag FÖRSTÅR honom. Jag ville bara veta hur andra gjort som är och har varit i samma sits där jag är nu.

Jocelyn

nej man ska inte ställa upp och skaffa barn bara för att någon annan vill. Det skulle aldrig falla mig in.

Hej

Det jag funderar på är om du har pratat med din sambo om alla dina rädslor. Jag tycker också att det är helt normala rädslor att ha - och tycker att det är just dem ni behöver prata om.

Vad säger han om att du är rädd för att inte bli en bra förälder? Har han liknande tankar? Eller är han säker på att bli en bra förälder? I så fall varför? Vilka sorts föräldrar skulle ni i så fall vara?

Vad säger han om dina rädslor relaterade till kroppen? Kan han förstå hur du tänker?

Vad säger han om hur er relation kommer att påverkas? Har han tänkt på det? Kan ni komma överens om hur ni i så fall ska hantera det?

Jag tror att ni behöver diskutera alla de här detaljerna - inte den stora frågan om barn eller inte. Den kan vänta lite. För att kunna ta ställning till den behöver du nog ha en mer konkret bild av hur det skulle kunna fungera. Det tror jag att han kan hjälpa dig med att ge. Det kan också hända att han inte har tänkt så konkret på alla de här frågorna, och då kan det nog vara bra för honom att göra det.

Prata också gärna med andra föräldrar i din närhet om dina rädslor. Dina egna föräldrar till exempel, hur tänkte de i dessa frågorna innan de fick barn? Hur blev det?

Jag tror att livet påverkas väldigt mycket av att få barn. Och jag tror att det är svårt att vara en bra förälder. Men jag tror också att man till ganska stor del kan styra över det - hur livet påverkas och vilken sorts förälder man blir. Men då behöver man fundera och prata massa om det, precis som ni gör nu. Kolla hur andra gör och har gjort, låta sig inspireras eller avskräckas. Kanske läsa böcker och gå på föredrag tillsammans. Kan ni ha några månader av research tillsammans kanske?

Jag håller med om att det verkar vara många som bara skaffar barn obetänkt. Men det betyder ju inte att alla andra ska låta bli, bara att man ska prata om alla saker som ni pratar om just nu.

Ska bara lägga till; jag tycker det lät jättebra det som swing berättade; att dela föräldraledighet och inte ge upp sin egen karriär/låta mannen jobba deltid etc.
Den planen hoppas jag att vi kan genomföra om vi får barn.

Fea:

"Det jag funderar på är om du har pratat med din sambo om alla dina rädslor. Jag tycker också att det är helt normala rädslor att ha - och tycker att det är just dem ni behöver prata om."

Vi har väldigt bra kommunikation och vi har pratat massor om mina rädslor och han tror att allt löser sig så fort vi blir med barn. Nu är det så att jag inte alls bara kan låta saker och ting ha sin gång. Jag borde och ska jobba på att våga släppa kontrollen men det är inte så lätt och definitivt inte i den här frågan som för mig är helt enorm.

"Vad säger han om att du är rädd för att inte bli en bra förälder? Har han liknande tankar? Eller är han säker på att bli en bra förälder? I så fall varför? Vilka sorts föräldrar skulle ni i så fall vara?"

Han är övertygad om att han kommer att bli en kanonpappa och att detta om att det inte är lätt inte är något problem för det är hans mål i livet ( att bli förälder och uppfostra sina barn )

"Vad säger han om dina rädslor relaterade till kroppen? Kan han förstå hur du tänker?"

Nej jag tror inte att han förstår riktigt och detta är något som vi måste prata mycket mer om.

"Vad säger han om hur er relation kommer att påverkas? Har han tänkt på det? Kan ni komma överens om hur ni i så fall ska hantera det?"

Han är övertygad om att den kommer att utvecklas till det bättre, att Vi kommer att få en större mening med vår relation.
Han har inte vägt in aspekterna att sexliv kan bli sämre, jag kan bli sjuk av graviditeten, tom dö! Jag är rädd för att han bara ska se mig som en mamma och inte som kvinna. Han säger att det inte kommer att bli så men jag är inte övertygad.

"Jag tror att ni behöver diskutera alla de här detaljerna - inte den stora frågan om barn eller inte. Den kan vänta lite. För att kunna ta ställning till den behöver du nog ha en mer konkret bild av hur det skulle kunna fungera. Det tror jag att han kan hjälpa dig med att ge. Det kan också hända att han inte har tänkt så konkret på alla de här frågorna, och då kan det nog vara bra för honom att göra det."

Ja detta är en fråga som vi verkligen måste prata mer om och vi ska göra det tillsammans med en kurator.

c_t

Det verkar ju som att ni har en väldigt bra kommunikation, eftersom ni kan prata om alla de här sakerna - för det är inga lätta saker att prata om. Därför tror jag att det kommer lösa sig, även om det säkert kommer vara någon månad eller två som är rätt osäker.

Det här med att du har svårt att släppa kontrollen går att jobba på. Jag har full förståelse för det, har också haft väldigt svårt med det, men har lärt mig att släppa lite mer. Det går. Finns det andra sammanhang, i er kärlek till exempel, där du har vågat släppa kontrollen och där det har blivit bra?

Fea

Tack för din input! Det uppskattas ska du veta.
Vi har en väldigt bra kommunikation och vi är ett oerhört stort stöd till varandra.
Det känns bara som att detta är en fråga som går utanför vad vi och framförallt jag klarar av.
Det är ingen vanlig rädsla/oro jag har och iom att han är så säker på sin sak så borde jag egentligen känna mig trygg men i det här fallet gör jag inte det.