Jonnes brud:
Precis, ett bråk kännetecknas inte nödvändigtvis av att man skriker åt varandra enligt mig... Men kanske ser min sambo det så? För när hans syster frågade oss nyss om vi bråkar mycket sa han nej men jag sa ja. (Detta har även konstaterats tidigare.)
Saken är den att vi s.a.s. "gnabbas" väldigt mycket - retas och pikar och småtjafsar, fast för det mesta på ett kärleksfullt sätt och jag har ingenting emot detta. Men min pojkvän är fullkomligt urusel på att märka var gränsen går. Vissa saker kan vara lite kul första gången man säger dem men fruktansvärt sårande/upprörande femte gången, vilket han inte fattar utan säger dem tio gånger samma dag. Och alla diskussioner kan bara drivas till en viss gräns, innan man gjort den andra skitförbannad. Detta fattar ju de flesta människor, och jag tror faktiskt att de flesta av er skulle märka rätt tydligt på mig när jag börjar bli arg och ledsen. Men inte han alltså... Vad gör man åt detta?