Hej tjejer!
Hur ofta brukar ni bråka med era män/sambos och vad brukar ni bråka om?
Vi bråkar oftast om löjliga saker som vi förstorar upp har jag märkt...senast alldeles nyss såklart...
Båda är arbetslösa och uttråkade så det bidrar rätt mycket men visst känns bråk onödigt ibland men det kan nog vara bra nån gång emellanåt? När vi inte bråkar känns det så himla bra och så vill jag ha det jämt men det går nog inte utan lite bråk ibland?
Jag måste helt enkelt ha fått tag på en juvel utan motstycke.
Vi bråkar aldrig. Visst har vi olika åsikter emellanåt, men inte så att någon går och tjurar i timmar eller att den andre skriker och står i - allt flyter över förväntan. Jag trior i att det bottnar i att vi har väldigt lätt för att uttrycka oss båda två, och att kunna sätta oss in i den andres situation.
Beträffande städningen flyter det på som smort. Dels har vi samma "nivå" på vad vi tycks anse är stökigt. Dels har vi delat upp vissa sysslor. Städning och skurning sköter jag. Tvätt sköter han. Städning av toalett likaså. Inga problem - han tvättar allt som ska tvättas 1 gång i veckan och jag passar på att städa samtidigt.
Då vi båda är roade av matlagning hjälps vi åt. Under semestern hade vi "varannan" dag - fungerade perfekt. Utplockning av diskmaskin har vi ingen regel på. Det bara funkar.
Om man är ovänner om städningen ofta och det aldrig tycks bli någon lösning - kan det inte vara att man egentligen är arg på andra saker och att man "går" över städningen??? Bara en undran. För en utomstående låter det ju som om det rimnligen borde finnas en ganska enkelt sätt att slippa kontroverser om städning bara genom att sätta sig ner och diskutera...det låter mer osom om problemet finns någon annanstans....
men det är som jag ser det.
Med all respekt, 11 juni 2005, så tror jag faktiskt att de flesta här inne anser att de har fått tag på SIN juvel utan motstycke. 
DEt är inte möjligt - honom har ju JAG! 
11 juni 2005: Tja, jag som är singel hoppas ju självfallet att INGEN här har honom än, så att jag hinner roffa åt mig honom.
hoho...min juvel och jag har inte ens flyttat ihop än, men med tanke på hur lite vi båda gillar städning, blir jag lite mörkrädd när jag tänker på hur det ska gå....
Vad gäller bråk, så har vi nog aldrig några stora gräl, bara sådär lite kortvarigt småsura på varandra, men, det brukar gå över rätt fort, och då blir ju förstås ganska så mysigt, vilket man naturligtvis inte tycker är särskilt trist...
Nickolina!
Åh vad jag känner igen mig i det du skriver!! Det är jag o min sambo i ett nötskal! 
Skönt att se att man inte är helt ensam.
När det blir som värst o min m2b inte förstår alls vad jag menar brukar jag ringa min bästa tjejkompis som genast förstår och uppfattar allt jag säger med en gång, jämfört med m2b:n som fortfarande ser ut som ett frågetecken.
Ibland verkar det helt enkelt som att vi är från olika planeter..!
Jag och min sambo bråkar i princip aldrig för att vi är oense om något eller har olika åsikter. Däremot så har jag kraftiga humörsvängningar och energibrist ibland vilket gör att jag blir sur på allt och alla och detta kan bidra till att det blir sura miner hemma (oftast missförstånd eller kommunikationsproblem). Både jag och min sambo har genomgått depressioner och kraftiga kriser (orsaker utifrån) under dessa 3,5 år. Detta har medfört att båda periodvis varit sönderstressade, lättstötta och mått jättedåligt. Men vi bråkar aldrig pga att vi är för olika eller har olika värderingar osv. Det är skönt. Skulle aldrig svära, dra hemifrån eller liknande. Vi somnar aldrig ovänner utan pratar igenom något när det blivit missförstånd. Så jag tycker att det fungerar bra! :)
en del klarar inte av "bråk" och andra verkar istället behöva det.
själv behöver jag diskutera och avreagera mig ibland. om jag kan så kör jag över folk. om han inte protesterar och står på sig när det gäller skulle jag tröttna ganska fort.
vi bråkar sällan ordentligt, men det blir ofta diskussioner om småsaker eftersom vi båda gillar att göra saker på vårt eget sätt.
och vad gäller juveler kunde jag inte bry mig mindre.. jag har hittat Honom. era glittriga stenar får ni behålla själva. =P
Vi har varit tillsammans 7 år och har nog bråkat 5gg under den tiden! Dock diskuterar vi det mesta och bollar åsikter (på ett vänligt och respekterande sätt) konstant eftersom vi är väldans olika och har fått lära oss att kompromissa.
Småkiv kan ske om det mesta har fått erfara. Läste en bok nyligen som hette Delad glädje-dubbel glädje. Författarna till den boken hade en gång börjat kivas om ett mariekex vilket låter väldigt intressant. De största konflikterna rörde sig däremot om ekonomi, barnuppfostran och fördelning av arbete i hemmet. Boken är bra och rekommenderas.
