För fyra år sen ca, i början av vårt förhållande var jag otrogen (två gånger (ej med samma person)). Det var en fyllegrej och betydde ingenting (en klyscha, men så är det!) Detta har jag ej berättat för någon. Nu är det dags för bröllop och jag vill inget hellre än att vi ska gifta oss. Är det fel av mig att inte berätta om otroheten? Känns inte så kul att klämma fram med det nu när bröllopsdagen närmar sig...
På "internetspråket", ett ganska inofficiellt sådant, betyder _detta_ att man betonar men VERSALER betyder att man skriker.
Da har jag minsann lart mig ngt nytt! Det ar bra att lara sig nya saker varja dag! (men jag forsatter nog med mina VERSALER anda... ;o))
Fast VERSALER betyder på det dära internetspråket att man SKRIKER, så om man använder det på fel ställen kan folk TA ILLA UPP! ;)
...för att nu fortsätta väldigt off topic (vilket för övrigt är ett uttryck jag aldrig använt innan "BT-tiden")...
Jo men viss, fast det berro ju ocksa pa sammanhanget... om jag sager t ex att "Du ar sa SOT" sa hoppas jag inte att du tar illa upp... aven om du tror att jag skriker at dig! ;o)
O T diskussionen harmed avslutad (for min del i alla fall)
Tillbaks till ämnet och här är mitt bidrag:
Berätta INTE - och gör aldrig om det ! Så kan du leva fortsättningen av ert liv med gott samvete.
Jag skulle nog vilja att min partner berättde för mig, om han varit otrogen, före bröllopet, då har man ju ett val att välja om man vill fortsätta leva i förhållandet eller inte. Annars byggs ju hela ens liv på en lögn. Lögner är det värsta som finns!!
Berätta inte. Saken blir bara värre. Nu vet han ingenting, sa för honom har det aldrig hänt. Man ska vara ärlig mot varandra, men det finns vissa tillfällen da det är bäst att halla tyst. Det var länge sen och betydde ingenting, du angrar det och av vad jag förstatt sa kommer du inte göra det igen.
En gång är ingen gång två ggr är två ggr för mycket. Jag bara undrar hur det kunde "hända" två gånger. Om du väljer att inte berätta, måste du vara helt säker på att det inte kommer fram på nåt annat sätt.
Christa:
Hur kan hela livet byggas på en lögn bara för att man väljer att inte berätta?
Hon ångrar sig ju och kommer antagligen aldrig att göra om det! Om hon berättar får hon vara beredd på att det kan ta slut och om det inte tar slut så tar det nog sin tid för honom att kunna lita på henne igen, även om det var 4 år sen...
Om dom älskar varandra kan livet knappast bli en lögn!
Ta dig en funderare på varför du vill berätta det. Är det för att lätta ditt eget dåliga samvete, rädsla för att han ska få veta av någon annan, visa honom respekt och ge honom möjlighet att reagera - välja vad han vill göra.
Ofta tror jag det rör sig om att lätta sitt eget dåliga samvete. Vad har gjort att du inte velat berätta det tidigare? Feghet?? (jag har varit i samma läge själv så jag vet vad jag pratar om och hur svårt det är) Eftersom du valt att inte berätta på så många år kan sveket nog upplevas som mycket stort - att de år ni spenderat tillsammans varit en "lögn" men det beror ju som sagt på vad ni har för värderingar. Fundera på vad det skulle leda till, och om det är värt det. Välj det som ditt hjärta säger dig att du ska göra. Det viktigaste - ovasett hur du väljer att göra - är nog att ta med sig erfarenheten av detta till den stund när nästa frestelse dyker upp.
Lycka till
