Jag bara undrar !!! Det verkar ibland när man läser inläggen att det skulle vara ett "nerköp" att ta ett - son efternamn.??!! själv ska jag bli en Andersson och är stolt att få samma namn som min man! äe det fler som får ett "vanligt" efternamn??
Jag tycker väl inte att det är fult med -son namn, men det är lite tråkigt. Heter man t ex Anna Svensson så finns det ju massor med andra som har exakt samma namn. Då tycker jag det är roligare att ha ett ovanligt efternamn. Sen är det klart att det finns fula -son namn, precis som det finns fula ovanliga namn för den delen. Men det är ju en fråga om tycke och smak.
Som tur är så är jag inte i sitsen att behöva välja mellan att byta till/från ett son-namn. Vi har andra namn båda två. Men jag tycker på något sätt att son-namn är lite tråkiga, det finns så många som heter samma sak, precis som Amanda sa. Jag hade nog funderat på att ta ett annat namn (man behöver ju inte direkt hitta på ett nytt, t ex "Rosentall" som Marie skrev, man kan ju ta upp ett annat gammalt släktnamn om man vill).
Smaken är ju som baken... jag har hetat ett ganska ovanligt namn i hela mitt 27-åriga liv och skulle ha svårt att tycka att ett sonnamn skulle passa mig. Men om jag hetat ett sonnamn och skulle byta från det, hade jag kanske saknat det också.
Härmed inte sagt att jag betraktar mig som "finare" för att jag inte heter ett sonnamn. Det har nog mer att göra med vana!
Däremot kan det väl finnas för och nackdelar i arbetsliv osv.
***-son namn kan ju vara svårare att hitta i telefonkatalogen. Det kan ihopblandas med andra son-namn. I arbetet så träffar man mycket ***-sonar och det kan vara svårt att sära på dem. Anledningen att byta namn från ett son-namn kan ju vara att man vill stå ut lite (hypotes). Jag tycker ju själv att genom att använda ett nedärvt son-namn visar man hänsyn mot ens släkt och är stolt över sitt arv.
Att ha ett annorlunda namn kan ju ha fördelar och nackdelar också. Antingen så kan man bli ihågkommen bättre eller så blir man alltid felstavad ( med problem för postgången). Det kan vara lättare i telefonkatalogen om man stå ensam eller bland ett fåtal.
Jag tycker hur som helst att båda är lika fint, man ska vara stolt över sitt nedärvda namn. Sedan kan man ju fråga hur självklart det är att ta mannens namn istället för sitt egna efternamn?
Självklart kan man ju ta andra namn också föreslogs ovan. Men då är det ju antagligen för att man vill skilja sig från mängden. Sällan byter man från ett ovanligt namn till ett vanligt. Det är upp till var och en att ta det beslutet. Jag tycker att inga namn är fula, däremot kan en del namn ej överenstämma med ens förväntade bild av personen. Jag kan väl dessutom tycka att en del namn kan vara så udda att om det hamnar i fel sammanhang blir det fult.
Jag var oförsiktig med syftningen, Dubbelnamn har jag ingen åsikt om...
(Bäst att gardera sig)
Varför skulle det vara fult? Jag har en väninna som gick motsatta hållet, från ett -sonnamn till ett ovanligt släktnamn. Hon tyckte det var väldigt jobbigt eftersom alla nu har en helt annan koll på henne än när hon hette -son. Har man motsatta varianten, d v s själv ett ovanligt efternamn man vill behålla kan man ju t ex göra det som mellannamn. Variantionerna är ju möjliga idag så det är bara till att välja det som känns bäst. -son eller von.. 
Jag har ett ovanligt förnamn och ett extremt ovanligt efternamn. Jag kommer att byta till min blivandes extremt ovanliga efternamn, ingen skillnad för mig alltså! Jag får helt enkelt fortsätta bokstavera för och efternamn vart jag än kommer! Gissa vem som alltid velat heta "Anna Andersson"!!!
Jag kommer att ta mitt efternamn som mellannamn så då har jag kvar "mitt" namn ändå!
//Cissi E
Följ din inre röst så löser detta sig.
Nähä!! Jag bytte glatt från Borg till Larsson när jag gifte mig första gången... Den här gången blir det från Larsson till Hjelm.
kommer att byta från Johansson till ett mycket ovanligt namn. Men kommer inte att sakna det eftersom det det aldrig har varit min identitet eftersom jag har bott i en liten by där man fått namn efter det hus man bott i och vem ens föräldrar är.
Skulle gärna behållit mitt Johansson efter som det snart börjar vara ovanligt eftersom dom flesta verkar vilja byta idag.
Själv är jag den enda i hela universum som heter vad jag heter och det känns rätt häftigt! Jag tycker inte heller att -son namn är fula, men de är ju inte så unika, särskilt inte om man heter ett vanligt förnamn. Här kan man kolla hur många i Sverige som heter ett visst förnamn eller efternamn: www.scb.se/befovalfard/sakomraden/namn/namnsok.asp
