Jag bara undrar !!! Det verkar ibland när man läser inläggen att det skulle vara ett "nerköp" att ta ett - son efternamn.??!! själv ska jag bli en Andersson och är stolt att få samma namn som min man! äe det fler som får ett "vanligt" efternamn??
NEJ! Det är INTE fult och skämmigt att byta till ett -son namn!
Jag tycker att du skall vara stolt över ditt blivande och senare nya efternamn!
Följ ditt hjärtas röst och lyssna inte på "alla andra".
Själv har jag ett -son namn men byter vid vigseln till ett annat lite ovanligare svenskt namn (ej -son), gubben vill inte byta :)
Nä, jag menar inte att det är ett nerköp (jag antar att du menade bla mitt inlägg), men däremot känns det som om jag förlorar lite av min identitet (fånigt, jag vet) när jag byter från ett ovanligt till ett namn som väldigt många har.
Klart det inte är fult! Det finns absolut inga fel med son-namn och att prata om finhetsgrad när det gäller namn tycker jag är löjligt, det säger ju egentligen inget om personen. Själv hade jag ett son-namn i 30 år och trivdes utmärkt med det, nu har jag ett statarnamn eftersom jag, precis som du, valde att ta min mans namn.
Klart att du ska ta Andersson, det namnet kommer jag oxå att få.=)
Jag kommer också att heta Andersson när jag gifter mig!
Jag tycker absolut inte att det är ett så kallat "nerköp".
Och det är ju rätt svenskt att ha ett son-namn ju =)
Jema
Det är absolut inte fel med -son-namn eller några andra efternamn heller för den delen!!!
Det sitter väl inte i efternamnet vem du är som person!!!!
Det verkar nästan numera som om många tar nya efternamn om de gifter sig till ett -sonefternamn och jag tycker det är synd när folk säger att de tycker att -sonnman är fult!!! Precis som om alla von, van der, Rosentall låter så mycket "häftigare" då???
Nej, status och dylikt ligger inte i vilket efternamn man har, lever man kavr i den tron, då är man "way out"!!!
Kram från blivande fru Nilsson
Jag bytte till ett -sonnamn från ett ganska ovanligt efternamn. det har aldrig känts som ett nerköp. Det kändes självklart för mig och maken att ha gemensamt efternamn, och om han hade tagit mitt efternamn så hade vi haft två med samma namn i min släkt. Därför kändes det som det ena rätta att jag tog hans. Det har jag aldrig ångrat. Jag är lite mer anonym här i vår lilla stad än jag var innan, men det är ganska skönt för det mesta..
Jag skall byta från Nilsson till Johansson, vilket nästan känns lite löjligt, men eftersom vi nu blir en familj, vill jag ta min mans efternamn. Vi har pratat om att ta hans mammas flicknamn som är ett väldigt ovanligt namn, men min blivande tyckte att det är lite "töntigt" att byta. Så Johansson blir det!
//Helen
Nej -son namn är inte "fulare" än andra, det känns lite tokigt att diskutera den frågan ur synvinkeln "fult" eller "fint".
Mer förståeligt är väl i så fall om man har ett lite ovanligt namn som man är förknippad med och det kanske känns avigt att byta till ett vanligare. Själv bytte jag inte namn i mitt första äktenskap delvis av den orsaken att jag inte ville ta ett så pass vanligt efternamn som min f d har för jag kunde inte förknippa mig själv med det efternamnet, det kändes liksom fel (inte mindre fint men för vanligt).
Jag tänker inte byta namn nu heller fast fästmannen har ett mycket ovanligt efternamn men nu är det mer känslan att har jag gått under mitt efternamn i 41 år så känns det knasigt att byta nu.
Hej!
Jag tycker absolut inte att det är ett nerköp med ett son namn.
Jag heter idag Andersson i efternamn, men min sambo heter Livaja i efternamn. När vi gifter oss ska jag ha dubbelnamn så mitt nya efternamn kommer att vara Livaja-Andersson.
Lotta
