Flytta isär för att rädda förhållandet - Erfarenheter?

är det verkligen bara sexlusten som är problemet?

om det bara är det så försök med att byta piller mot ngt annat - min sexlust försvann TOTALT när jag gick på ngt piller (för ett antal år sen - minns inte vilken sort)

annars är ju sexlusten det första som försvinner när man har problem i förhållandet (iallafall för mig) och då har det, för mig, inte varit ngt att rädda även om vi försökt...

Jag tycker att du ska fokusera på att flytta isär för att ni ska må bättre, inte för att till varje pris rädda förhållandet.

Tycker att din tjejs sexlust är upp till henne själv. Det är hon som ska bestämma om hon vill experimentera med piller, och om hon vill försöka känna mer lust till dig.

Johanna - Jo, så är det ju.
Hon säger allt annat är bra. Och det är det ju faktiskt. Visst finns det lite småsaker, bland annat det att vi ses nog för mycket eftersom jag jobbar hemmifrån och hon jobbar till kl. 13 på dagarna. Sedan att jag glömt bort mitt gamla aktiva jag, att hon vet precis vart hon har mig osv. Hon vill få sakna mig lite. Men det är ju saker som går att ta tag i.

Problemet ligger i att hon själv vill få känna att hon vill ha sex. Att inte jag
hinner få henne att tänka på sex om man säger så.
Nu blev det ju sex häromdagen, så sex vill hon ju ha, men som sagt, det ska komma mer från henne typ.
Som Kräftan skrev lite längre upp.

Electic Lady - Klart som tusan det är upp till henne om hon vill experimentera med piller!!! Men det enda jag gjort är att jag upplyst henne om att det kan vara en bidragande orsak. Och hon är villig att prova.
Jag mår bäst om vi inte flyttar isär. :-/

Det va någon som nämde ifall det bara va sexlivet som va problemet..
håller med..
ibland så är det lätt att skylla på nåt och själva problemet kanske ligger mkt djupare än så.
Jag skulle inte rekommendera separation än,vill ni rädda ert förhållande tycker jag att ni borde hämta hjälp från en psykiater eller äktenskapsrådgivate...
prova med att sluta med p-piller!!!!!!!
Jag vet själv av egen erfarenhet att jag blev som en helt annan människa när jag började äta p-piller..ungefär som du beskriver din sambo..förutom det så grät jag hela tiden,mådde så dåligt att till slut orkade jag inte mer..då kom det fram att jag va väldigt sjuk..hade fått blodproppar i lungorna pga mina å-piller..
och tro det eller ej men det blev min räddning...jag fick inte äta p-piller längre och då började jag komma tillbaka dag för dag...och idag är jag hur lycklig som helst..men gör det innan det är för sent..själv förstörde jag min dåvarande relation genom att vänta för länge innan jag sökte hjälp...
hjälp din sambo..hon mår inte bra..
som sagt testa terapi och bort med p-piller,är värt och prova iallafall
lycka till
/MIckes isprinsessa

Mickes isprinsessa - Ja, det verkar ju vara en hel del som blivit väldigt förändrade av p-piller. Visst kan det även vara andra saker som fått lusten att bli ett problem. Men vi har ju pratat en hel del. Kanske det är en kombination av allt. Håller med! Vore inga fel prata med någon kunnig och utomstående.
Jag har börjat "hålla mig borta" en hel del och det är väl för tidigt än och se ifall det ger resultat. Hon vill ju få sakna mig och det. Kanske det hänger på det. Att sexlusten tappats för att man kommit in i "slentrian". Att hon känner för lite motstånd och så....
Jag lovar att hålla er uppdaterade hur det går!

Hej!
Jag har gjort slut med min make en gång, och flyttade då ifrån honom. Som sagt så är han min make nu, så jag vågar säga att det kan fungera. :)
Dock var inte orsaken sex, och jag är inte ni, så jag kan bara berätta att det fungerat för oss i alla fall.

Nu känner jag inte heller din tjej, men jag tror att om hon inte döljer (också för sig själv!) att förhållandet är dåligt, och därför vill slytta isär, så kan det nog vara en bra lösning. Som någon sa, det gäller att fokusera på att ni flyttar isär för att det skall bli _bättre_, inte för att _rädda_ förhållandet.

En annan lösning, som kanske är värd att prova först, om båda vill, är att antingen på i terapi (men det kan kännas lite för extremt), eller att köpa någon bok som tar upp detta problemet.

Jag har ganska låg lust till sex, något min man accepterar. Men jag får skuldkänslor för detta, och får tankar som att det kanske är för att jag inte älskar honom som jag inte känner lust så ofta? Det är inte därför, jag älskar honom över allt annat, jag har bara (av någon anledning?) inte lust till att ha sex så ofta.
I dagens samhälle verkar sex vara sanslöst viktigt, och om man inte har det minst tre gånger i veckan är det samma sak som ett dåligt förhållande... Så är det INTE...

En annan tanke - om det är så att din fru kanske får lägre sexlust av p-pillrena, så kanske det är bättre att prova att byta preventivmedel först, innan hon flyttar? Flyttar hon och inte slutar med pillrena kommer det ju vara samma sak... :(

Förlåt mitt babblande! :)

Hestia - Det du skriver låter mycket vettigt tycker jag. Men håller med om att terapi låter lite extremt. *ler*
Nja, jag litar på henne ang. att hon säger att allt annat är bra. Visst har det kommit upp några saker när vi pratat nu, bland annat det att hon vill att jag inte ska vara hemma så mycket så hon får chansen att sakna mig lite. (kortfattat) Samt det att hon vet precis vart hon har mig (vill hon inte) och det att hon vill få nej ibland (så hon känner att jag har ett eget liv) Till och med bett mig gå ut och ta bärs med polarna lite oftare. :)
Men det är ju saker som man pratar om och tar tag i, vilket jag gjort.
Det återstår nu att se om det ger resultat. Såvida det inte redan är för sent. :(
Hon har sagt något liknande som du ang. sex. Att eftersom hon inte känner för sex (att det inte kommer från henne först) måste bero på att något saknas.
Kanske hon tänker som du gjorde, att hon får dåligt samvete. Att hon fortfarande älskar mig vet jag, för det har hon sagt.
Ja, sex verkar otroligt viktigt idag. Man kan se var och varannan dag i tidningarna om hur man ska få 10 orgasmer, osv.... Trist! När vi väl har sex är det bra säger hon så....
Ja, vi ska kolla på annat p-medel. Men jag blir lite stressad av att hon letar lägenhet...
Min julklappsönskning är att det blir bra igen innan hon hinner flytta! Kanske tomten läser här? :)

Jag känner ett par som flyttade isär, men tyvärr slutade det med att det slut. Fast de är nog glada ändå, för de har nya och så. Men det kanske inte var det svar Förvirrad & förtvivlad ville ha.

Hej!

Vet inte om någon skrivit detta inna, ber om ursäkt isåfall. Läste att du skrivit att du jobbar hemma och att hon slutar tidigt och att du själv glömt bort ditt "gamla aktiva jag".
I min situation är det så att vi inte bor tillsammans än helt och hållet, vi har varsitt ställe men vi spenderar ändås nästan all tid tillsammans och ibland drar jag mig undan och bor själv för att jag känner att min kille inte ägnar någon tid för sig själv. Jag vet att han inte tänker på det, men han har även sagt att han har svårt att säga till om att han vill ha tid för sig själv.
Jag har själv ett stort behov av att vara oberoende och sitta och pyssla med det jag vill och eftersom jag känner att det utvecklar mig och får mig att uppskatta min tid med honom mer så vill jag även ge honom den möjligheten.

Och efter allt detta svammel vill jag komma fram till det att om du har möjlighet och tid över efter jobbet att du kankse har något som du kan ägna dig åt så att ni båda två får lite tid för varandra.
För det som jag tycker är det bästa med att bo ihop det är det att man vet om att, ja han kommer att finnas där hemma, vi kommer att ses tillslut ändå, även om jag går och tränar nu och han jobbar sedan. Men när han kommer hem så är han hemma och det är jag med :)

Hmm... det blir väldigt konstigt när man försöker skriva ner sina tankar ibland, men jag hoppas att du förstod vad jag menar och inte har tagit illa upp på nått sätt...

Isis - Nej, jag tar inte alls illa upp av vad du skriver. :)
Hon har sagt precis samma sak till mig.
Att hon har ett stort behov av att få pyssla med saker själv, att vi inte ses JÄMT, så när vi väl träffas så uppskattar hon mig mer.
Det är ju bara trist det gått så långt som det gjort.
Men kanske det att vi flyttar isär är enda sättet för henne att få känna efter,
att få sakna mig. Om inte så påverkar det säkert det mesta, även passionen om man säger så.
Jag har redan börjat tagit tag i mig själv, umgås med mina vänner mera och så.
Jag bara önskar jag gjort det tidigare!
:-/
Jo, det är ju så det ska vara, precis som du skriver, att även om man gör saker på olika håll, så ses man ju hemma sen i alla fall.