• Äldre 21 Nov 08:55
    6002 visningar
    14 svar
    14
    6002

    Anmälan till soc

    Hej allihopa,

    Innan jag berättar vad som hänt så vill jag starta med att jag hoppas att folk som har avsikt att vara elaka kan förmå sig själva att avstå denna gång.

    Jag mår otroligt dåligt över en incident som hänt och finner ingen annan råd än att få stöttning härifrån då jag aldrig vart med om ngt liknande förut,

    Jag och min man blev kallade på möte på förskolan igår, där då rektorn och pedagog satt.

    Vi blev meddelade att de kommer lägga en anmälan till soc och vi förstod naturligtvis ingenting. Vadå soc? Våra barn är de lyckligaste barnen man kan hitta. I våra ögon.

    Då sitter denna rektorn och citerar mig, som mor, vad jag sagt och inte sagt till våra barn, samt tonläge och att jag ständigt är stressad när jag lämnar de. Får även veta att de tagit in en specialpedagog för vår äldsta utan vår vetskap. (Det får man inte göra) Detta gjorde oss givetvis upprörda, då vi inte förstod ngt. Då var rektorns argument att mitt sätt att prata till mina barn, (att jag oftast låter arg???) och mina smeknamn till dom, ex tjocken osv är kränkande och skapar en oro i mina barn. Han sa tydligt att vi sitter på möte för MIN skull, inte barnen.

    Jag kände mig så kränkt så jag var nära att kräkas. Jag som alltid tagit väl hand om mina barn, lämnar de så sent jag kan för att de ska slippa vara på förskolan för länge vilket resulterar i att jag har mindre tid på mig att komma till mitt arbete. Han drog upp ett citat som jag sagt till vår äldsta, ex, "nu får du stanna här så kommer pappa o hämtar dig sen". Så säger jag alltid till dom när jag lämnar så får de en puss så går jag. Han såg detta som ett "hot". Asså jag håller på att bli knäpp. Bokstavligt talat knäpp. Pedagogen som satt med satt bara och grät. Kände bara för att ifrågasätta, "är det verkligen DU som ska må dåligt i detta?!". Lång historia kort, det blev en pajkastning där då vi anklagade de för vanvård då våra barn vid flera tillfällen kommit hem med svamp i underliv, frostskador och att vi hämtat de utan att personalen ens märkt det.

    Vi sa att kommer du ner till den sandlådenivån så kommer även vi vara där med att anmäla er för minsta lilla vanvård. Vi berättade även att hela samtalet med dom är inspelat på telefon och vi kommer gå vidare till hans chef,

    Vilket jag gjorde, kontaktade hans chef och hennes argument var att han känner en oro för barnen pga hur jag pratar/är.

    Jag vet inte vart jag ska ta vägen, min man blev tokig och frågade. "Vad är värst för barnen, att min fru pratar som hon gör eller att ni vanvårdar barnen?". Hans svar va att det var inte hans jobb att jämföra saker och ting. Men MITT beteende och sätt att prata är kränkande samt att jag utsatt barnen för kränkande handlingar?????? Jag förstår ingenting???????? Som vad?

    Jag vill poängtera att jag inte är orolig för ett möte med soc, tycker det är bra att de finns för många behöver dom, vi är dock ingen familj som behövs läggas onödiga resurser på, det jag känner mest är att jag tappat ALLT förtroende för förskolan och jag vet inte ens hur eller vad jag kan säga till mina barn utan att det skall missförstås.

    Är det någon som snälla kan säga något som lugnar mig, har inte sovit på hela natten och mår ständigt illa.

    Snälla någon?

  • Svar på tråden Anmälan till soc
  • mst.mr­sj82
    Äldre 21 Nov 18:31
    #1

    Usch vilken mardröm för er! Tyvärr kan jag inte ge bra råd. Men jag lider fruktansvärt mycket med er. Jag hoppas verkligen att allt löser sig till det bästa för er

  • Äldre 22 Nov 00:50
    #2

    Utifrån din text tror jag absolut inte ni behöver oroa er för att mista vårdnaden eller liknande. 

    Soc kommer troligast att lägga ner utredningen. Möjligen kan det bli aktuellt med någon föräldrakurs eller liknande. Mitt råd är att vara så lugn, saklig och tillmötesgående som möjligt i kontakterna med dem även om det är svårt.

    Och jag tycker verkligen det lät mycket, mycket underligt att en förskolelärare satt och grät under hela mötet. Låt för diskussionens skull säga att du varit väl stressad och arg när du lämnat dina barn och kanske behöver stöd i ditt föräldraskap. Är det något en yrkesmänniska ska sitta och böla över? Vad händer när hen upptäcker riktigt allvarliga missförhållanden, som barnmisshandel eller övergrepp, blir det psyket då? 

  • Äldre 22 Nov 16:24
    #3

    Hej! 

    Jag tycker att hela situationen låter lite konstig, men ska försöka ge ett perspektiv, som verkligen bara är helt generellt. Jag är sjuksköterska och har precis som all personal i skola och barnomsorg anmälningsplikt vid minsta misstanke om att ett barn på något vis kan fara illa. Nu inte alls sagt att dina barn far illa i din vård och begreppet måste ses med vidd. 

    Det kan handla om så enkla saker att det finns misstanke om att det behövs någon form av stöttning till familjen, eller kanske inte något alls. Vi fick till oss att en anmälan inte på något vis handlar om ett påhopp, utan egentligen om en form av erbjudande i de fall där det kan behövas någon form av stöd, t.ex. en kontaktperson. 

    Jag förstår att detta kan ses som någon form av knäpp på näsan mot er, det är verkligen inte det jag vill, speciellt då jag ju inte alls känner dig och barnens pappa och hur er situation ser ut. Jag vill på något vis bara försöka stötta dig i att det förhoppningsvis ligger en god tanke bakom... Även om hela situationen ju framstår som mycket konstig så som du beskriver det med den gråtande förskoleläraren. 

    Hoppas verkligen att allt löser sig till det bästa för er! 

    Jag måste också säga att det som queen skriver ovanför är mycket vettigt :)

    Vänligen

    Lina

  • Ali
    Äldre 22 Nov 19:04
    #4

    Hemsk jag lider med dig!
    jag har ingen råd utan att håll dig lugn. Jag hoppas att det blir bra för dig, mannen och barnen.

  • Äldre 22 Nov 23:33
    #5

    Ja, asså jag frågade pedagogen rakt ut "tror du våra barn far illa, tror du de mår dåligt?" Absolut inte sa hon och grät igen.

    Nu när det gått några dagar och jag smält det blir jag mer och mer förbannad, känner mig så oerhört kränkt och jag kan inte ens förmå mig själv att se dagispersonalen i ögonen utan att vilja kräkas på plats.

    Jag förstår att de säkerligen kommer erbjuda ngn form av föräldrastöd osv vilket är helt meningslöst. Mina barn är 2 år och den andra är 3,5 år. Vilken förälder är INTE stressad med 2 så små. Den enda springer åt ena hållet o klär av sig medans andra klättrar upp på stolar o bänkar o hoppar, man måste vara överallt när småttingarna är vilda på mornarna.

    En av punkterna till soc är att jag inte vart medmpå föräldramöten, jag har missat 1 av 2 då jag arbetar i butik. Min man är med på ALLT. hade jag vart man hade ingen ifrågasatt mig om jag missat föräldramöten då alla män jobbar men när en kvinna arbetar e d att vi inte bryr oss om våra barn.

    Vi har suttit hemma och spelat upp samtalet om och om igen, vi förstår ingenting. Istället för att ta in oss föräldrar på ett möte där vi kan ha en sansad dialog blir vi (JAG) påhoppad direkt, hela samtalet i 45 min är när rektorn diskriminerar mig och påtalar hur dålig jag är. Aldrig träffat människan förut.

    Men oavsett så är hela processen dåligt skött för att relationen mellan oss och pedagogerna är för alltid förstörd. Det finns inget förtroende där längre. Och DET tycker jag är tråkigt för att jag är en väldigt öppen/glad människa som pratar med allt och alla.

    Önskar personalen kunde tagit det med oss direkt. Istället satt hon och lipa i 45 min oavbrutet, och sa knappt ett ord.

    Är det inte JAG som ska gråta som blivit så kränkt...

  • Äldre 23 Nov 11:44
    #6
    Aline83 skrev 2015-11-22 23:33:08 följande:

    En av punkterna till soc är att jag inte vart medmpå föräldramöten, jag har missat 1 av 2 då jag arbetar i butik. Min man är med på ALLT. hade jag vart man hade ingen ifrågasatt mig om jag missat föräldramöten då alla män jobbar men när en kvinna arbetar e d att vi inte bryr oss om våra barn.


    Men herregud. Min pappa var med på ca två möten under hela min skoltid. INGEN ifrågasatte hans föräldraskap. Nu var det visserligen 80-90-tal, men ändå. 

    Jag känner par som turas om att gå på var annat föräldramöte. Det viktigaste är väl att någon av föräldrarna är där.
  • Äldre 23 Nov 12:12
    #7
    Aline83 skrev 2015-11-22 23:33:08 följande:

    Ja, asså jag frågade pedagogen rakt ut "tror du våra barn far illa, tror du de mår dåligt?" Absolut inte sa hon och grät igen.

    Nu när det gått några dagar och jag smält det blir jag mer och mer förbannad, känner mig så oerhört kränkt och jag kan inte ens förmå mig själv att se dagispersonalen i ögonen utan att vilja kräkas på plats.

    Jag förstår att de säkerligen kommer erbjuda ngn form av föräldrastöd osv vilket är helt meningslöst. Mina barn är 2 år och den andra är 3,5 år. Vilken förälder är INTE stressad med 2 så små. Den enda springer åt ena hållet o klär av sig medans andra klättrar upp på stolar o bänkar o hoppar, man måste vara överallt när småttingarna är vilda på mornarna.

    En av punkterna till soc är att jag inte vart medmpå föräldramöten, jag har missat 1 av 2 då jag arbetar i butik. Min man är med på ALLT. hade jag vart man hade ingen ifrågasatt mig om jag missat föräldramöten då alla män jobbar men när en kvinna arbetar e d att vi inte bryr oss om våra barn.

    Vi har suttit hemma och spelat upp samtalet om och om igen, vi förstår ingenting. Istället för att ta in oss föräldrar på ett möte där vi kan ha en sansad dialog blir vi (JAG) påhoppad direkt, hela samtalet i 45 min är när rektorn diskriminerar mig och påtalar hur dålig jag är. Aldrig träffat människan förut.

    Men oavsett så är hela processen dåligt skött för att relationen mellan oss och pedagogerna är för alltid förstörd. Det finns inget förtroende där längre. Och DET tycker jag är tråkigt för att jag är en väldigt öppen/glad människa som pratar med allt och alla.

    Önskar personalen kunde tagit det med oss direkt. Istället satt hon och lipa i 45 min oavbrutet, och sa knappt ett ord.

    Är det inte JAG som ska gråta som blivit så kränkt...


    Ju mer du berättar desto mer obefogad låter anmälan, och ett samtal med med er först borde ju verkligen ha hållits! Bemötandet mot dig som person verkar också helt oförsvarbart. 
    Otroligt hemskt att ni har blivit satta i denna situation och fått relation och förtroende till er förskolepersonal förstörda. 

    Hoppas verkligen att det löser sig på bästa sätt!
  • Äldre 25 Nov 16:42
    #8
    +1

    Skulle det bli något möte med soc och de inte omedelbart avfärdar anmälan - stryk dem medhårs! Gå med på allt de föreslår och verka tacksam. Ifrågasätt dem absolut inte. Soc verkar efter gummiparagrafer där handläggaren kan göra livet verkligt surt för er och era barn om hen stör sig på er.

    Nu hoppas jag verkligen att det blir någon vettig person som snabbt stryker alltihop, men i annat fall är det tyvärr bra att vara varnad.

    Sist hade jag nog bytt dagis om möjligt. De verkar ju inte riktigt ha alla hästar hemma.

  • Äldre 25 Nov 20:42
    #9
    +1

    Vi va på möte hos BVC idag o berättade allt. Hon skakade på hurvudst och sa att hon aldrig ngnsin trott eller oroat sig för våra barn. Hon sa att hon jobbat som sjuksköterska i 15 år och aldrig hört ngt liknande. Hon välkomnade både soc och rektorn att ringa henne så kan hon förklara vilken syn hon har på saken så det värmde.

    Vi har mötet imorgon, jag får bemöta deras punkter lugnt och sansat och tänka att de finns för att klara upp saker och ting och inte försvåra våra liv. Även om de har makten till det.

    Vi får visa dom att allt är ett missförstånd. Så jag hör av mig imorgon när jag vet mer.

    Tack för ert stöd o hjälp. Jag behöver alla tips jag kan få.

    Kram

  • crs
    Äldre 26 Nov 09:38
    #10

    Fast det är väl ändå stor skillnad på BVC som träffar ens barn typ ett par ggr om året, och förskolan som träffar dem flera gånger i veckan? Jag säger inte att er BVC-sköterska har fel, men hon har ju inte alls samma insikt som förskolepersonalen. Bara säger.

    Och med det sagt, även om rektorn och personalen verkar riktigt kassa på att hantera sånahär situationer, så kan du väl försöka se det positiva i att de uppenbarligen bryr sig? Av vad du skrivit verkar du inte gjort något fel alls, utan verkar vara en vanlig förälder (jag reagerade särskilt på att de ser "nu lämnar jag dig här och hämtar dig ikväll" som ett hot. Jag säger alltid så till min unge när jag säger hejdå. Liksom "nu går jag, vi ses igen kl då eller då". Så att de vet att man går och när man kommer igen. Det är väl superrimligt att göra så?). Men även vanliga föräldrar kan ju ibland vara omedvetet hårda i tonen utan att mena något med det, och det är väl ändå fint att de är så vårdande att de vill barnens bästa? Hellre för försiktig än oförsiktiga, liksom. Och det skulle ju kunna vara så att barnen antytt saker som oroar dem, även om det egentligen inte finns någon grund för det. Alternativt att barnen visar saker för dem (typ tecken på mycket stess), som de inte visar för er. Inte för att det skulle betyda att ni inte tar hand om era barn, men som ändå kanske är bra att uppmärksamma er på. Även om de gjort det på ett jättedåligt sätt. Hade ju tex bara kunnat prata med er, utan att anklaga och dra in soc på en gång... Förstår att ni tar illa upp över det! 

    Jag hoppas du inte tar illa upp av vad jag skrivit, jag menar bara att nyansera det hela lite. Hoppas det går bra på mötet! 

  • Äldre 2 Dec 19:42
    #11

    Aline83, hur har det gått? 

  • Äldre 6 Dec 23:03
    #12
    +1
    queen skrev 2015-12-02 19:42:26 följande:

    Aline83, hur har det gått? 


    Hej!

    Vi va på mötet på soc. Där fick vi läsa anmälan. Kan säga rakt uppochner på att allt i anmälan va falska anklagelser o lögner. Soc satt me oss i en timma o pratade och sa att kontentan av d hela är att dagis gjort fel.

    Jag och min man är om något kompetenta föräldrar och vi ska fortsätta vara det. De sa även att dagis tagit sina egna åsikter om mig, privata åsikter och gjort en sak av de. Ätyvärr blev det en stor grej. Soc va väldigt tillmötesgående och förstående och de läste av hela situationen rätt. De läste av både mig o min man va vi va för människor och de hade faktiskt rätt. Ja blev förvånad men samtidigt glad översatt de har sina arbeten. De är juh proffs. Däremot sa d till oss att om det skulle bli framtida problem med dagis så måste vi an,öka dom isf, till elever och ombudsmannen för att såna här saker gör man inte bara så.

    De va d 2 värsta veckorna i mitt liv, och nu är det värsta över. Men jag kan inte förmå mig själv att må dåligt över det ändå. Känner mig så kränkt av dagis. Personalen, ledningen. Hur allt skötts o hur illa jag blivit behandlad.

    Soc sa rakt ut till oss att både jag och min man är väldigt vältaliga, bra jobb, kompetenta föräldrar som har krav på dagis. Människor som oss är hotfullt mot vissa. Då uppstår konflikter. De sa att min personlighet retat dom. Trist, för ja har aldrig retat upp ngn me att bara va mig själv. D e tråkigt att de läst mig så fel.

    De sa även vad jag har för smeknamn på mina barn eller hur ofta/sällan jag är på dagis är vår familjs ensak. De har inget med det att göra över huvud taget.

    Så dagis gjorde fel i många aspekter. Typ alla.

    Tyvärr kan vi inte byta då barnen faktiskt trivs, de har sina vänner där och ska fortsätta till skolan med dom. Vi kan inte låta våra barn drabbas av våra känslor för personalen. Tyvärr får jag bita i det sura äpplet och möta dessa människor, varje morgon, och bara vara helt tyst. Jag kan tydligen inte prata för då ljuger dom ihop historier o skickar anmälningar så i fortsättningen kommer jag prata mitt hemspråk med barnen så kan ingen hitta på något hädanefter.

    Men visst e d skrämmande vilken makt vissa människor har och hur de missbrukar den?

    Skamligt...
  • Äldre 7 Dec 19:56
    #13

    Skönt ändå att soc tog er parti. Det underlättare saker mycket nu när ni ska ha fortsatt kontakt med dagiset.

  • Äldre 7 Dec 22:43
    #14

    Ja, det var skönt att höra.

    Nu har jag ingen erfarenhet av just soc, men annars brukar myndigheter uttrycka sig ganska försiktigt. Om de sa rakt ut att de tyckte skolan hade gjort fel så tyckte de nog att det verkligen var uppåt väggarna fel. 

Svar på tråden Anmälan till soc