-
-
Svar på tråden Förlovningsring? Varför så olika?
-
Jag och min sambo förlovade oss med vanliga, tråkiga, släta vitguldsringar
Vi tyckte det var finast, och jag kände inget behov av diamanter då.
Nu letar vi vigselringar som bäst eftersom vi gifter oss i juli, och jag föll för en halvallians i vitguld. Det var fortfarande inget krav från min sida, men vi kom överens om att det var befogat att jag får diamanter eftersom vi tar min sambos efternamn
Rent traditionellt i Sverige är förlovningsringarna likadana ringar utan stenar, och vigselringen är bara till kvinnan och kan vara med stenar (men behöver inte vara det). Eftersom min sambo vill byta ut sin ring till bröllopet letar vi en förlovningsring till honom, för vigselringar är allt som oftast med stenar och det vill han absolut inte ha.
-
-
-
Det finns absolut undantag, amerikaniseringen har hunnit till Sverige också. Om man tittar i alla trådar med förlovningsringar så dyker det upp diamanter här och där.AMD skrev 2015-04-10 11:32:20 följande:
Det är så, traditionellt alltså? Inte alls min stil, jag tycker det är tråkigt :) Men det måste ju finnas undantag i Sverige också? Är det verkligen SÅ ovanligt med diamantringar vid förlovning?
Jag har aldrig drömt om eller förväntat mig diamanter, men när jag insåg att priset för en smal halvallians och en likadan slät ring som jag har nu inte skiljde sig åt särskilt mycket sprang jag till min sambo och frågade om vi hade utrymme för några diamanter i budgeten. Och det hade vi!
-
Fast i USA förlovar man sig väl med vigselringen, det är den som är den med en stor diamant, men då tillkommer ingen på bröllopet. Där förlovar man sig inte heller på samma sätt som i Sverige, för där betyder fölovningen att bröllopet snart stundar. (engaged to get married)AMD skrev 2015-04-10 10:53:11 följande:
Hej! Jag har en liten undran. En stor del av min bekantskapskrets har börjat förlova sig utan några direkta planer på giftermål eller så. Det jag förundras över är ringarna som väljs. Det är alltid släta trista och matchande guldringar. Vad är det för fenomen? När jag drömmer om min förlovning (och visst, jag kanske är lite inspirerad av USA-konceptet här) tänker jag DIAMANTER. En stor (allt är ju relativt) diamantring att sätta på fingret. Men det kanske mer är relaterat till ett frieri, och att man blir förlovad på det sättet? Inte en gemensam planering av det hela?
Fattar inte helt enkelt, hur det kan skilja så mycket mellan olika förlovningar? När jag hintar till min kille om det är jag mycket noga med att pusha för diamanter. För helt ärligt, om man inte får ett diamantsmycke när man förlovar sig, när får man det då?
Insåg att jag låter extremt osympatisk i detta men det är inte fallet :) Det är en genuin nyfiken undran! Är det standard med släta guldringar? Är jag konstig som önskar mig en förlovning med en diamantring?
Medans man i Sverige kan gå som förlovade halva livet utan att gifta sig, här ser man inte förlovningen som ett löfte för giftemål (som det var från början, dvs innom ett år efter förlovning skall giftemål ske) utan mer som ett tecken på kärlek, i min mening lika stor som ett "brythjärta" att böra runt halsen, om man inte tenderar att gifta sig innom ett år. Samt att i sverige har vi två ringar på ett annat sätt, en förlovning, en giftemål och det är själva bröllopsringen som är den "feta".
Personligen tycker jag det inte finns fulare ringar än utstående stora diamanter, tycker det skall va infällda för att ens va snyggt, så jag skulle hellre lägga pengar på en ovanlig designer ring än en stor kostnad på en ful diamant
-
-
Jag läste på lite om olika traditioner vid förlovning och giftermål, och i USA är det bara kvinnan som får en förlovningsring, sedan får man varsin vid vigseln. Eftersom traditionen i USA är att man har väldigt påkostade bröllop så kanske det är smart att ha en dyr förlovningsring och sedan en enkel vigselring?Nightrod skrev 2015-04-10 13:15:29 följande:Fast i USA förlovar man sig väl med vigselringen, det är den som är den med en stor diamant, men då tillkommer ingen på bröllopet. Där förlovar man sig inte heller på samma sätt som i Sverige, för där betyder fölovningen att bröllopet snart stundar. (engaged to get married)
Medans man i Sverige kan gå som förlovade halva livet utan att gifta sig, här ser man inte förlovningen som ett löfte för giftemål (som det var från början, dvs innom ett år efter förlovning skall giftemål ske) utan mer som ett tecken på kärlek, i min mening lika stor som ett "brythjärta" att böra runt halsen, om man inte tenderar att gifta sig innom ett år. Samt att i sverige har vi två ringar på ett annat sätt, en förlovning, en giftemål och det är själva bröllopsringen som är den "feta".
Personligen tycker jag det inte finns fulare ringar än utstående stora diamanter, tycker det skall va infällda för att ens va snyggt, så jag skulle hellre lägga pengar på en ovanlig designer ring än en stor kostnad på en ful diamant
Min sambo och jag förlovade oss med avsikt att gifta oss, men inte inom ett år. På bröllopet kommer vi ha varit förlovade i precis två år och sju månader, vilket känns ganska lagom. Det var en ekonomisk fråga, antingen gifta oss bara för att göra det inom ett år eller vänta och få det bröllop vi ville ha. -
-
-
Vi tyckte det var finast, och jag kände inget behov av diamanter då. 
