• Vad är "för ungt"?

    Ons 4 jun 2014 01:38 Läst 5701 gånger Totalt 37 svar
    Anonym (Lala)
    Visa endast
    Ons 4 jun 2014 01:38

    Hej på er!

    Vi är ett par ungdomar på 20 och 21 år. Vi har förlovat oss för ett år sedan, men varit ihop sedan jag(fästmön) fyllde 16 år. Två vanliga svenssons, fast inkomst och bor ihop.

    Att vi är unga är vi medvetna om, men vi kan inte stå emot att smygtitta bröllopsresor och bolla lite idéer, även om det säkert är långt dit än.

    Många säger att det är första kärleken, att det kommer ta slut och att det inte är någon idé att vi ens tänker tanken ännu på flera, flera år. "Hur kan du veta att du vill vara med honom, när du inte testat andra killar?" Får jag höra ofta. Det är sant, det är vårat första förhållande, men betyder det att det är oseriöst?

    Vad är för ungt för äktenskap? Är det naivt att tänka på det, när det är första kärleken? Finns det någon här som hållt ihop med första kärleken? Ge mig hopp!

  • Ons 4 jun 2014 07:06 #1

    Jag är inte gift med min första kärlek men jag kan ju tycka att om ni har hängt ihop alla dessa år så borde ni ju veta att ni hör ihop. Jag tycker att ni ska strunta i vad alla säger. Det där vet bara ni och ingen annan.
    Gift er!

    * Ni är inte för unga, ni är ju båda över 18
    * Ni har varit tillsammans länge
    * Ni bor ihop

    Slutsats: Ni lever redan som gifta
    (Ja jag är helt på er sida!!)

    Min nästa yngsta bror fyllde precis 18 och skulle han o hans fästmö bestämma sig för att gifta sig så skulle jag stå först i kön om att få hjälpa. Visserligen måste dem vänta ett år till så on kan fylla 18, men jag tror ni förstår vad jag menar.

  • Plätti­s
    Visa endast
    Ons 4 jun 2014 07:20 #2

    Man ska inte lägga för mycket vikt vid vad andra säger. Jag och min sambo är 25 och 26, och när vi förlovade oss och började prata om bröllop för ett och ett halvt år sedan sa mina svärföräldrar att vi inte skulle stressa, vi var fortfarande så unga. Vi har varit tillsammans i fem år nu, och det känns absolut inte som att vi är för unga. Men bröllop är något stort som man inte ska skynda fram. Känn efter vad ni vill och utgå från det.

    Jag var förlovad med en annan kille när jag var 20, och då trodde jag att det skulle räcka för evigt. Men uppenbarligen gjorde det inte det eftersom jag planerar bröllop med någon helt annan nu :) För andra funkar det, men det är inget man som utomstående kan veta eller gissa sig till hur det ska bli.


    Per aspera ad astra, ad infinitum.
  • Ons 4 jun 2014 07:39 #3

    Jag är 22 år och min m2b fyller 21 iår. Vi kommer gifta oss 2016.

    När vi berättade för släkt så hade ingen några invändningar. Våra föräldrar blev jätteglada, hans mor och farföräldrar tyckte att det var på tiden och min släkt tyckte det skulle bli så kul. Ingen var särskilt chockad, däremot så trodde flera att vi skulle säga att vi väntade barn, inte bröllop

    När vi gifter oss har vi snart vart tillsammans i 7år. För mig känns det inte för ungt, men då umgås jag mest med de äldre än mig själv. Har man varit med om mycket, vuxit upp tillsammans och delar samma vision så finns inget "för ungt".

  • Ons 4 jun 2014 08:53 #4

    därför säger jag inget till någon förrän inbjudan gått ut. 

    blir så förbannad på sånt där. jag är (snart)23 och min fästman är 32 år, vi är varandras första, vi har varit ihop i 8.5 år och lever i princip som gifta. och ÄNDÅ kan det komma personer och liksom. "men.. ni har ju inte prövat andra?" och speciellt då till mig, att min karl inte haft någon tjej innan det är bara bra, en bra karl som är trogen och inte har legat runt, men att jag inte haft någon annan det är liksom - "hur vet du hur det är att vara med någon annan? eller ha sex med någon annan?" men.. va?? ja vill inte veta! för mycket jobb att skaffa en ny.. :P haha. nä skämt å sido. 

    det är som en osagd regel om att man ska ha haft ett minst antal killar innan man bestämmer sig, och jag blir så irriterad!

    och när det kommer till barn! ojojoj... då är det "inte förrän du är 30!" ja visst, och så kanske jag upptäcker att jag har ENORMT svårt, eller kanske inte ens KAN skaffa barn, då ska jag trycka upp det i ansiktet på dig! skrev till en bekant/kompis att vi funderat på gifta oss. och hon bara "men guud! ha inte för bråttomt! lev livet lite, du är ju så ung!".. 

    men liksom - har man levt ihop i 8+ år så känns det som att - varför vänta? om vi varit ihop i något år eller två så hade jag väl inte sagt så mycket. men.. 8! 

    gifter oss sept. nästa år btw.. 

    långt inlägg.. blir bara så.. uppvarvad när ämnet kommer på tal.. 

  • Ons 4 jun 2014 08:58 #5

    nej du/ni är inte för unga:) jag ska gifta mig med min riktiga kärlek.. vi blev tillsammans när vi var 17 och är nu 30:)

    det som räknas är ju att ni älskar varandra och vill leva ihop:) gift er!!!! lycka till!

  • Anonym (E)
    Visa endast
    Ons 4 jun 2014 09:40 #6

    Håller med alla tidigare kommentarer, ni är inte för unga. Det där är helt individuellt, att man är 37 är ingen garanti att förhållandet kommer att fungera bättre, även om man förvisso har lite mer livserfarenhet. Har ni varit tillsammans så länge och vill gifta er finns det ingen anledning att låta bli. Jag har flera nära släktingar som gifte sig väldigt unga och som fortfarande är lyckligt gifta många år senare.
    Lycka till!

  • Ons 4 jun 2014 10:07 #7

    Jag är 20 år gammal och min fästman är 23. Vi gifter oss nästa vecka (14 juni).
    Vi träffdes för 5 år sedan och har bott tillsammans i 3 år.

    Mitt enda tips till dig är att rent ut sagt skita i vad andra tycker, eftersom du frågar detta så antar jag att det är det som sätter käppar i hjulet.


    Jag och min blivande har inte fått en enda negativ kommentar om vårt val. Alla är jätte lyckliga för vår skull och om det nu finns någon som tycker att vi skulle vänta, då får de tycka det. Alla som känner oss vet att detta är rätt beslut och vi älskar varandra mer än någonsin.

    Hade jag lyssnat på alla andra så hade jag inte stått där jag står idag och jag vill inte sitta och ångra saker jag aldrig gjorde när jag är gammal.  

    Man vet när det är rätt!


    Lycka till och håller tummarna för ett bröllop snart

  • Ons 4 jun 2014 10:12 #8

    Så länge ni är mogna för det så tycker jag det inte är några konstigheter. Har däremot bekanta som gift sig alldeles för unga och som definitivt inte var mogna för det. Och då gick det ju som det gick... Men det där avgör ni ju helt själva.

    Mina morföräldrar firade för ett par veckor sedan sin 60-åriga bröllopsdag. De träffades när mormor var 15, förlovade sig när hon var 18 och gifte sig när hon var 21. Och har hållit ihop 60 år. Så det är klart att det går!

    Sen det här med att "prova andra"... För min egen del är jag bara glad över att både jag och min fästman har ex. Jag har haft två pojkvänner innan och han har haft typ sex (?) flickvänner. Vi har båda varit sambo med varsitt ex, förhållanden som båda var extremt dåliga och som fick oss båda att må dåligt. (För att förtydliga: ingen misshandel eller så, bara alldeles för olika personligheter) Det gör att vi båda har sett hur viktigt det är att vårda en relation, för ingen av oss vill hamna i en liknande situation igen. Vi är båda väldigt ödmjuka mot varandra och undviker båda det här "vardags-gnatet", istället pratar vi med varandra när något retar oss. För mig är våra ex en väldigt viktig faktor för att vi funkar så bra ihop :)

    Därmed inte sagt att andra par behöver ha några ex, men jag kan tänka mig att det är så folk tänker. Synd bara att man inte har vett att hålla det för sig själva...

    Kör på och lycka till! :)

  • Ons 4 jun 2014 11:15 #9

    Vet ni... det finns inga garantier i livet.
    Om ni vill gifta er och ni inte är beroende av att andra ska "godkänna" det (både pga ålder men också pga ekonomi) så ska ni göra det.

    Det här kanske låter elakt, men det är dagens sanning...
    Man kan alltid skilja sig om det visar sig att man inte passar ihop i det långa loppet.
    Hur kär man än är, hur länge man än har varit tillsammans och vilka löften man än ger varandra så kan livet ändras.

    Så varför ska ni vänta?
    Vad är det som alla tycker att ni ska vänta på?

    Nej fira den kärlek ni har nu och vårda den ömt, så kanske den räcker livet ut.
    Och om den trots allt inte gör det så fanns det ändå en mening med det här, det är en erfarenhet. Och erfarenheter får man inte genom att sitta hemma och rulla tummarna ;) 

  • Ons 4 jun 2014 11:18 #10

    Amen chicita!

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll