• Bästa vänner och besvikelser (LÅNGT)

    Tis 27 maj 2014 16:29 Läst 5470 gånger Totalt 42 svar
    Anonym (Boven i dramat­)
    Visa endast
    Tis 27 maj 2014 16:29

    Så då var det gjort. Möhippan. Den härliga, lite läskiga men framförallt efterlängtade möhippan. Som ni säkert förstår, eftersom det faktiskt startas en tråd om det, så blev det en succé för alla inblandade, förutom mig själv. Det var en trevlig dag på många sätt, men efter en kul inledning kom jag på mig själv med att känna mig som en gäst på någon annans stora dag. 
    Självklart är jag inte dummare än att jag spelade med, log och tackade och bockade, för givetvis är mina vänners ansträngningar mer värda än allt. Men det var en svår känsla att skaka av sig, besvikelsen, känslan av att denna dag inte alls var planerad med mig i åtanke. 

    Kanske är jag inte den lättaste att planera hippa för, ens av mina äldsta vänner, jag har inga "kvinnliga" intressen, bara "manliga", och jag uppskattar inte "mys" eller "tjejmiddagar" på något sätt. Ändå var det just detta jag fick.

    Kvällen slutade tidigt, jag skippade övernattningsmöjligheten och åkte hem för att få en chans att ventilera med min m2b som hade sin svensexa samtidigt. Efter att ha pratat, bollat och kanske jämfört lite så kändes det bara värre. Han hade fått sin drömdag och kunde inte för sitt liv förstå varför min möhippa, som ju skulle vara detsamma för just mig, var planerad för någon helt annan. Missförstå mig rätt, inte dåligt planerad eller genomförd på något sätt, bara.... fel. För mig. Jag var en hårdrockare på en One Direction-konsert, om ni förstår jämförelsen. 

    Så vad gör man åt det? Ingenting, givetvis. Jag log och tackade osv osv, och alla var nöjda. Förutom jag, egentligen. Tanken är väl att man ska ta med sig eventuellt missnöje till graven, och det var jag helt med på, tills det framkom att min m2b och hans gäng faktiskt hade väntat på mig/oss, att vi skulle ansluta, och därmed få ett helt annat slut på dagen än att somna tidigt med en klump i magen. 
    Jag skulle givetvis låtit det vara, men kunde inte låta bli, och ställde den enkla frågan om mina tärnor tillika arrangörer glömt att nämna denna plan för mig eftersom den aldrig blev av. Resultatet blev givetvis ett enormt missnöje hos tärnorna och bråk, med en underton av att jag var otacksam som ens ställde frågan. (Tydligen var detta en kommunikationsmiss från m2b's gäng, men det kunde jag ju inte veta om jag inte hade frågat). 

    Nu är vi sams igen, tror jag, men jag vet fortfarande inte hur jag ska hantera situationen. Jag ljuger för mina bästa vänner när jag kvittrande beskriver vilken perfekt dag det var, och det känns kasst. Samtidigt skulle jag ALDRIG vilja förminska deras insats eller såra dem på något sätt. 
    Helst av allt skulle jag vilja göra om allt, faktiskt. Ta revansch. Ordna en fruhippa själv om några månader. Men hur föreslår jag det utan att trampa någon på tårna? 
    Och hur pratar man om att det kanske inte var perfekt för mig men jag är tacksam ändå? Tiger ihjäl det?

    Det känns märkligt att man pratar om allt vänner emellan, men i detta ska jag ljuga mig blå oavsett vad jag egentligen känner. Kan jag inte älska mina vänner trots att de missade målet litegrann just denna gång? Kan inte mina vänner älska mig trots att jag inte känner att en "vanlig" möhippa är rätt för mig? 

    Om ni läst såhär långt så vill jag bara tillägga att tankar och funderingar mottages tacksamt. 

  • Tor 29 maj 2014 14:31 #21
    Maj12 skrev 2014-05-29 13:12:09 följande:

    Nu kommer jag bli portad....... :))

    Men nu kan jag inte va tyst längre. Herregud ni (inte alla) beter er som min 6åring, hon tror också att hon ska va i centrum hela tiden!!! Ni är vuxna och bara för att ni ska gifta er så tror ni att allt ska kretsa runt er!!! Och det bästa av allt inte runt era män utan bara er brudar!!!! Denna dag är speciell och jätte stor för er men den är inte särskilt speciell för alla andra dom har ju faktiskt egna liv, tro det eller ej. Va glad över att du har vänner som ordnade något över huvudtaget, för som du beter dig så kanske du inte har så många kvar sen.

    Undrar faktiskt ofta när jag läser på det är forumet (inte alla bara vissa) vad det är som får vissa vuxna människor att tro att bara för att ni ska gifta sig så stannar hela världen.??

    Hade jag betet mig så hade min sambo kastat ut mig för länge sen!


    Och jag kan undra varför vissa tror att man inte har rätt att ha och uttrycka dom känslorna man har utan man bara ska lägga sig flat och vara tacksam...

    Visst finns det vissa som har extrema krav på omgivningens engagemang. Men de flesta uttrycker bara undranden - "ska det vara såhär - är det jag som hade för höga krav?"

    Här är det en blivande brud vars vänner engagerat sig för att ge henne en minnesvärd dag, en dag där dom gjort massa "tjejaktiviteter" och som säkert många tjejer hade sett som den ultimata möhippan.
    Men dom har glömt bort (eller struntat i) att hon inte har något som helst intresse för den typen av saker. Hon hängde med, försökte hålla en bra min och vara just tacksam för att dom hade anordnat något över huvud taget.

    Men hon har ändå rätt att vara besviken på att dom hade glömt bort henne i firandet.
    Som hon skriver, hon kände sig som en gäst på någon annans kalas. Dom hade lika gärna kunnat fira någon av dom andra tjejerna.
    Även om jag kan förstå dom tjejernas tanke bakom det här (en dag där dom vill skämma bort sin vän och ha en tjejdag) så kanske dom hade kunnat ha en aktivitet där dom tänkte på vad hon skulle tycka vara roligt - även om inte dom tycker att det är så kul själva. Det hade säkert inte kostat mer att ha en möhippa där bruden står i fokus (vilket är meningen med hela grejen eftersom det är bruden man firar) som att ha en dag där alla utom bruden har roligt...

    Att du inte kan se skillnad på någon som är lite ledsen och besviken, men som inte vill såra sina vänner och därför ventilerar här där andra kanske kan förstå hur hon känner - och någon med extremt höga krav och som tror att allt kretsar runt henne... tja...

  • Tor 29 maj 2014 16:13 #22

    Jag förstår din besvikelse... Jag har inte blivit hippad än och jag vet inte ens om jag vill bli det. Min tärna kommer inte ha någon som helst förståelse för det om jag avböjer så jag orkar inte ens ta den diskussionen.

    Jag kommer jobba väldigt intensivt fram till två veckor innan bröllopet och när jag väl har en ledig helg med min blivande så vill jag inte ens va social med någon annan... Det här kommer inte respekteras, det vet jag redan. Det finns egentligen bara två-tre helger att välja på och den här som kommer är en av dem.

    Nu i helgen är sonen hemma och eftersom han har autism så känner jag stor oro för att de skulle komma och kidnappa mig nu och vad jag isf skulle måsta lämna hemma. Han har självskadebeteende som visar sig när saker bryter schemat. Jag kommer inte kunna slappna av alls... 

    Samtidigt kommer jag känna tacksamhet för att de hittar på nåt. Det är så dubbelt... 

  • Tor 29 maj 2014 19:34 #23

    Tja... Om mina vänner ägnat massor av tid och energi åt en dag som mestadels handlar om mig, så förväntar jag mig ändå någonstans att de planerar aktiviteter som jag faktiskt tycker om.

    Tyvärr blev det ju inte så, och jag hoppas bara att Chicitas tolkning - att de försökte ge TS vad hon behövde - är den som stämmer.

  • Tor 29 maj 2014 19:45 #24

    Hoppsan! Hade inte uppdaterat sidan som stått framme och missade de tre senaste inläggen.

  • Tor 29 maj 2014 20:40 #25

    Läste den här tråden imorse och har funderat litegrann på den.

    Man har såklart alltid rätt att känna som man gör, däremot tycker jag man ibland gör rätt i att ifrågasätta VARFÖR man reagerar starkt i vissa situationer.

    Det man kanske ska tänka på när man känner sig besviken över att någon inte gjort som man velat är att det inte är så lätt att uppfylla folks önskemål alla gånger. Har man väldigt "annorlunda" intressen (jämfört med ens kompisar), så kommer det med stor sannolikhet att bli svårt för dem att arrangera en dag där man får göra det man gillar bäst. Helt enkelt för att de andra inte förstår ens intressen.

    Jag tränar och tävlar agility på en ganska hög nivå, men ingen av mina "civila" vänner (dvs vänner som inte själva håller på med hundsport) kan ett dyft om det. Jag skulle gärna ha fått något hund- eller hästrelaterat på min hippa, men med tanke på att gänget till viss del bestod av tjejer som är allvarligt allergiska mot pälsdjur och ingen annan delar hundhobbyn så blev det inte så.

    Jag såg aktiviteterna som en sekundär sak - för mig så var det viktigaste att umgås med vännerna, och jag kände mig tacksam över alla som tog sig tid att (i vissa fall resa långt) för att tillbringa en dag med mig. Jag vet att mina intressen är lite knepiga för gemene man att förstå sig på, så jag bestämde mig helt enkelt för att fokusera på det positiva och inte tänka "tänk om de fattat att jag ville det ena eller det andra". För dagen kan inte göras om, och jag tror livet blir lättare om man aktivt väljer att se det positiva istället för det negativa.

    Självklart ska man tillåta sig att vara besviken, känna sig sur och arg, men sen tycker jag man får rycka upp sig och bestämma sig för att se framåt istället.

    Jag skulle inte ha sagt något om att jag inte var nöjd med aktiviteterna.

    Jag har varit med och ordnat möhippor, och det är inte så himla lätt att få ihop ett bra program som funkar tidsmässigt och budgetmässigt och som dessutom gör brudens dag till en av de bästa i hennes liv.

  • Anonym (Hekka­)
    Visa endast
    Fre 30 maj 2014 10:47 #26
    Anonym (Boven i dramat) skrev 2014-05-29 00:16:46 följande:

    Jag uppskattar att du försöker dig på att förstå situationen, men det verkar vara uppenbart för alla andra i tråden förutom dig att jag inte "fokuserar jättemycket på att vara besviken". Jag får känslan av att du läser in en hel del eget bagage i detta, andående tonårsaktigt/småsint, och det har du givetvis all rätt att göra. Dock tillför du inte varken tråden eller frågan någonting om du inte vill diskutera på den rådande nivån så att säga. Med din inställning så ska ägare av trasiga bilar sluta gnälla för att det fortfarande är bättre än att inte ha en bil alls, men det synsättet tillför ingenting här, jag misstänker dessutom att du definitivt klagar när din bil väl går sönder...
    jaha verkar som att i den här tråden får man bara hålla med om det du säger....

    Fast jag tycker ändå har man så inskränkt syn på sin möhippa så kan det vara bra med någon som säger ifrån att man ska rycka upp sig och inte haka upp sig på något som man ändå inte har något att säga till om. Du kan inte bestämma hur hippan ska se ut så finns ingen ide att sura om det efteråt heller. Väx upp!

    Håller med "Maj12" och är glad att någon annan ser det ur en annan vinkel, ni är ju faktiskt pinsamma som sitter å surar över att möhippan inte blev som NI tänkt er.
  • Anonym (Hekka­)
    Visa endast
    Fre 30 maj 2014 10:52 #27

    Juste sen MÅSTE jag kommentera det där med bilen paralellen du försökte dra!!!(???) Hur kan man försöka jämföra en bil som är sönder med sin möhippa? Tror du behöver själv tänka om en stund. Klart jag påverkar allt jag kan (som att min bil gått sönder, eller mitt kommande bröllop!!??) går jag och lagar den såklart, men en möhippa har inte bruden kontroll på... du kanske skulle bett om att få planera den själv så att den blev precis som du ville om du nu känner att dina vänner inte kan göra ett lika bra jobb som du. Dummaste jämförelsen jag hört....

  • Fre 30 maj 2014 11:56 #28

    Men oj vilken hård ton det är här inne! Det är ju nästan så att man undrar om vissa var med och ordnade möhippan...

    Jag förstår absolut att du tyckte att det var tråkigt att det inte blev som du tänkt dig. Jag kan hålla med Maj12 i att blivande brudar (likt jag själv) lätt blir lite insnurrade i sin egen bröllopsplanering och tror att alla andra är precis lite förväntansfulla och laddade som en själv, vilket de förstås inte är. Men just gällande möhippan - som ju är den i princip enda dagen i hela livet när allting faktiskt kretsar om just bruden - så är det väl inte konstigt att bli besviken om det känns som att man blivit inslängd i någon annans möhippa?

    Jag förväntar mig inte att mina vänner kommer pricka in precis alla de intressen jag har (eller ens något av dem), utan huvudsaken är att de bryr sig tillräckligt för att boka av en dag i kalendern där vi umgås och har trevligt tillsammans, vad vi gör spelar mindre roll. MEN, jag t.ex. är en riktig latmask som inte är särskilt förtjust i motion och sport, och skulle därför tycka att det vore tråkigt om mina vänner planerade en möhippa som bara bestod av gymträning och marathonlöpning, för det skulle ju visa att de inte känner mig och/eller inte bryr sig om vad jag uppskattar.

    Jag tycker att det är rimligt att bli lite besviken om man känner sig utanför på sin egen möhippa, och tycker att det är synd att mångas ton här inne är så intolerant.

    Jag har inga tips till dig TS utan ville mest sända min medkänsla.

  • Fre 30 maj 2014 13:03 #29

    Jag förstår absolut TS, och är lite rädd att jag kommer att hamna där själv. Det handlar ju egentligen inte om otacksamhet, klart man försöker vara glad över att någon annan ansträngt sig för att ordna ett roligt program! Men om programmet gör att man känner sig udda och utanför på sin egen möhippa, så är nog besvikelsen över att inte ens de närmaste vännerna kände en bättre än så!

    Jag kräver inte heller att folk ska lyckas pricka in exakt det jag är intresserad av, men jag är faktiskt hellre utan hippa än gör något som inte är "jag". T.ex. moment som handlar om att skämma ut sig, klä ut sig eller sälja något - alla som känner mig minsta lilla borde veta att jag avskyr sånt, och skulle de då planera in såna programpunkter så känner de mig alltså inte alls och då blir jag nog så besviken att jag går hem tror jag...

    Sambon sa samma sak, han vill inte alls ha någon svensexa för han uppskattar verkligen inte kidnappningar, spexande och massa alkohol (som det brukar bli häromkring). Dessutom är han jättenoga med sina morgonrutiner, så försöker någon kidnappa honom innan han fått äta frukost och gå på toa i lugn och ro så kommer han helt enkelt inte att öppna ytterdörren... Jag har pratat med den som ev. kommer att ordna något för honom och verkligen poängterat att en hippa ska i första hand vara rolig för den som firas, den är inte till för deltagarna - och därmed får man också anpassa firandet efter festföremålet och inte bara efter vad man själv tycker är kul!

  • Anonym (snart­)
    Visa endast
    Fre 30 maj 2014 13:42 #30

    Hej
    Jag känner inte direkt oro över min möhippa, jag är spänd av förväntan vilka som kommer vara med och vad de hittat på. Jag är ett riktigt planeringsfreak själv så jag har allt tänkt på det och gissat mig till vilken helg det kommer bli (tyvärr). Min sambo föreslog en sak och han brukar aldrig föreslå så mycket egna ideer så det är nog då... Aja

    Det är tråkigt att möhippor ska bli känsliga. Alla känner bruden olika från olika håll. Alla bor på olika ställen och har olika ekonomiska förutsättningar. Jag hoppas att de hittat på något enkelt så så många som möjligt kan vara med utan att betala så mycket och att det blir något kul som speglar mig - så jag håller med ts om att det är vännernas stund att försöka fixa något som ska kretsa kring bruden. MEN jag ska försöka tänka på att det inte är aktiviteterna som behöver vara fokuset, utan att få umgås :)

    Skrev bara av mig lite nu men kanske någon känner samma...

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll