Bästa vänner och besvikelser (LÅNGT)

"Då åker jag hem direkt"

Det tycker ju åtminstone jag är helt fel! De försöker fixa en kul dag för dig. Och många gånger är en möhippa inte bara puttinuttigt o rosaskimrande. Det finns en lång tradition av att det ska va lite pinsamt eller som i fallet med paintball, lite smärtsamt. Men i grund och botten handlar det om folk som försöker göra något kul för blivande bruden. Det tycker åtminstone jag att man ska va tacksam för. Så jag är faktiskt mer inne på Chicitas linje! Och man går inte hem o surar som en unge för att dagen inte vart allt man någonsin drömt om!

Jag tänker som Chicita. Du skulle kunna tacka dina vänner som lagt tid och omsorg på att fira dig genom att bjuda till något du gillar. Och nu menar jag kanske inte att du måste stå för allt ekonomiskt själv men något till hösten i stil med

"Tack snälla, fina vänner för att ni var med och firade oss! Nästa helg börjar hockeyserien så den som har lust är välkommen hem till mig på pizza, godisfrossa och glada skratt framför tv:n. Jag vill bara få tillfälle att säga tack och göra något kul tillsammans med er"

Inte för att du ska sätta någon på plats eller visa vad du egentligen gillar utan för att få ett fint gemensamt minne.

Jag tror att det här är ganska vanligt. Man köper presenter som man tycker att någon borde gilla, hittar på aktiviteter, åker på semestrar och så handlar det ändå kanske mest om vad man själv tycker om. Den enda som alltid lyckas pricka rätt är min mamma, men det beror nog mest på att vi är så lika. Det betyder inte att jag inte gillar min sons UNDERBARA och helt galna presenter eller inte uppskattar att min man hittar på grejer jag aldrig skulle ha kommit på själv. De tillför ju något annat och det är också kul.

Du behöver inte kvittra om att det var perfekt, det är lite creepy tycker jag. Däremot kan man tacka för att någon la ner tid och omsorg på en för det är ju något man alltid blir glad över. Och att det inte blev som du tänkt dig, mjaaaa....det skapar bara onödiga konflikter att dra upp.

Jag förstår precis hur du känner, fast jag är tvärtom. När två av mina närmaste vänner pratat om möhippan har den ena förstått vad jag önskar mig och hur jag hoppas att dagen ska se ut. Kul med vänner, poledancing eller något annat feminint och roligt som man kan göra med tjejkompisarna och sedan dricka några glas vin i en park. 
Den andra vännen tyckte vi skulle spela paintball på min möhippa, något som är så långt ifrån mig man kan komma. Olyckligtvis är den senare den mest högljudda och bestämda av dem. Och även den som känt mig längst. 
Min möhippa kommer inte bli på länge eftersom jag inte gifter mig i år, men om det skulle bli paintball kommer jag inte att le och vara glad och säga att de gjort ett så bra jobb och ansträngt sig. Då åker jag hem direkt. 
Alla i min omgivning vet att jag fullständigt hatar överraskningar, så jag hoppas att de åtminstone kommer ge mig fingervisningar om vad vi ska göra så jag inte får en panikattack när de dyker upp utanför dörren och ska kidnappa mig.

fast nej, jag tycker precis som jag skrev. Du fokuserar jättemycket på att vara besviken istället för att just se det från ett annat håll. Tycker det känns väldigt tonårsaktigt/småsint å sura (för det är väl det det är när man skriver långt inlägg om sin besvikelse på BT).

jag tycker du har all rätt att vara besviken och sura precis hur mycket som du vill. MEN sen tycker jag inte du ska göra något åt det. Förmodligen förstår de inte ens hur fel det blev och kändes för dig och då gäller ju "det är tanken som räknas". Det finns andra trådar om dem som är ledsna över att inte ha fått någon möhippa alls, det tycker jag är värre. Sen förstår jag att du ifrågasätter valen av aktiviteter på din möhippa. det hade jag också gjort om mina vänner tvingat mig sälja kyssar på stan exempelvis, något som jag väldigt starkt tog avstånd från när jag förstod att det var saker på gång. för det passar inte mig alls. 

tillåt dig att känna dig besviken (jag tycker du har all rätt i världen att känna så), men ge dem också din förlåtelse över att de kanske inte förstod bättre och att de trots allt ville dig väl. 

"Efter att ha pratat, bollat och kanske jämfört lite så kändes det bara värre. Han hade fått sin drömdag och kunde inte för sitt liv förstå varför min möhippa, som ju skulle vara detsamma för just mig, var planerad för någon helt annan."

För vem var möhippan planerad för då om den inte var planerad för dig? Vad gjorde ni på möhippan som inte passade dig? Jag tycker man ska vara tacksam för det man har och att man har vänner som vill göra en möhippa, även fast den inte faller en själv helt i smaken. Att bli förödmjukad det kan jag förstå att man blir upprörd för eller om man blir utsatt för någon fobi man har, men annars tycker jag att man ska uppskatta det vännerna har gjort!