Bästa vänner och besvikelser (LÅNGT)
Läste den här tråden imorse och har funderat litegrann på den.
Man har såklart alltid rätt att känna som man gör, däremot tycker jag man ibland gör rätt i att ifrågasätta VARFÖR man reagerar starkt i vissa situationer.
Det man kanske ska tänka på när man känner sig besviken över att någon inte gjort som man velat är att det inte är så lätt att uppfylla folks önskemål alla gånger. Har man väldigt "annorlunda" intressen (jämfört med ens kompisar), så kommer det med stor sannolikhet att bli svårt för dem att arrangera en dag där man får göra det man gillar bäst. Helt enkelt för att de andra inte förstår ens intressen.
Jag tränar och tävlar agility på en ganska hög nivå, men ingen av mina "civila" vänner (dvs vänner som inte själva håller på med hundsport) kan ett dyft om det. Jag skulle gärna ha fått något hund- eller hästrelaterat på min hippa, men med tanke på att gänget till viss del bestod av tjejer som är allvarligt allergiska mot pälsdjur och ingen annan delar hundhobbyn så blev det inte så.
Jag såg aktiviteterna som en sekundär sak - för mig så var det viktigaste att umgås med vännerna, och jag kände mig tacksam över alla som tog sig tid att (i vissa fall resa långt) för att tillbringa en dag med mig. Jag vet att mina intressen är lite knepiga för gemene man att förstå sig på, så jag bestämde mig helt enkelt för att fokusera på det positiva och inte tänka "tänk om de fattat att jag ville det ena eller det andra". För dagen kan inte göras om, och jag tror livet blir lättare om man aktivt väljer att se det positiva istället för det negativa.
Självklart ska man tillåta sig att vara besviken, känna sig sur och arg, men sen tycker jag man får rycka upp sig och bestämma sig för att se framåt istället.
Jag skulle inte ha sagt något om att jag inte var nöjd med aktiviteterna.
Jag har varit med och ordnat möhippor, och det är inte så himla lätt att få ihop ett bra program som funkar tidsmässigt och budgetmässigt och som dessutom gör brudens dag till en av de bästa i hennes liv.