Bröllop augusti 2015

Vi hade första april som sista datum och många svarade sista veckan.
Folk är skitdåliga på att öra av sig, så förvänta er inte för mycket

vi räknar kallt med att få ringa 10-15 personer efter OSA-dagen (1 juni) för att fp veta om de kommer. tror många tänker att det är så självklart att tacka ja att de liksom glömmer bort att göra det

Jag har räknat med att folk är dålig på att svara och att dom kommer göra det närmare sista dagen. Men att folk inte hört av sig ändå, typ "grattis" "tack för inbjudan" eller nått sånt. Sån är jag iaf. T ex en kompis har kommenterat förut och bara 1 vecka innan inbjudan "när ska ni gifta er då, jag vill gå på bröllop" och sen har hon inte hört av sig ?

Tycker att Kotten har en jätterolig idé om "gästbok" i form av lappar och scrapbook :) Hade gärna gjort det själv om jag inte redan köpt en vacker i siden med stor fjäderpenna till. Jag gifter mig också i augusti.
Just nu är det min klänning jag är lite orolig för, beställde från kina med mellanhand i sverige och har redan lagt 7000 på den, och självklart var det mycket som behövde fixas hos sömmerskan. När jag väl var där blev det tydligt också att modellen inte skulle kunna fixas till så att det blev så som på bilden... Men jag antar att det är en ganska bra inställning att inte tro att man kommer få allt som man har tänkt sig, att det kan bli vackert ändå och att ingen annan än jag ju faktiskt kommer märka skillnaden ^^

Vi har osa den 10:e juni och hittils har ca hälften svarat.

Alla är säkert jätteglada för inbjudan men en del tänker inte på att höra av sig och tacka. Jag hör aldrig av mig och tackar för inbjudan enbart. Det gör jag när jag hör av mig och tackar ja eller nej istället :) 

Nu närmar det sig med stormsteg! Hur går det för er? Börjar ni bli nervösa eller stressade?

Jag får frågan om stress ganska ofta, men jag känner mig inte så stressad än. Det viktigaste är fixat! Nästa tisdag ska vi ha vigselsamtal och provgå i kyrkan! Det känns så spännande :) Igår lämnade vi in ringarna för putsning och ny gravering, men jag känner mig så naken utan ring! Har haft min ring på dygnet runt sen vi förlovade oss (för snart tre år sen), så nu känns det som att något ordentligt saknas. Känns lite tråkigt att vara utan ring fram till dagen D.

Det enda som stör mig lite är att jag inte har motivation till att komma i bättre form. Jag borde ju vara väldigt ivrig och fokuserad, man vill väl se så bra ut som möjligt dagen man gifter sig? Jag sitter i soffan, äter glass och tycker det känns jättejobbigt att ens gå på promenad!

Ja, nu börjar det verkligen kännas att det närmar sig! Jag är lite stressad över vissa bitar. Det är så många saker som vi har kvar att fixa! Men nu är iaf ringarna beställda.

Känner verkligen igen mig i det du skriver om att komma i form. Har tänkt att är det något som verkligen kan sporra mig så är det bröllopet! Men motivationen är som bortblåst, och det känns som att jag äter mer nyttigheter än vanligt.
Exakt 2 månader kvar imorgon, så nu ska jag verkligen försöka ta tag i det! 

Saker bara strular, hade fixat en kompis som skulle fixa hår, naglar och smink men som sa ifrån sig det (helt legitima skäl som jag verkligen godtar) tur i det hade jag att en tjej på jobbet kunde göra två av tre saker så nu måste jag hitta en frisör. 
jag hade en tjej som skulle sjunga i kyrkan men hon va också tvungen att tacka nej, fortfarande av godtagbara skäl. Har förhoppningsvis hittat en som kan sjunga men måste ha nån som kompar henne, ska försöka få tag i kantorn och kolla. Har ett annat förslag annars ifall detta inte funkar.
Idag hörde vår fotograf av sig att hon inte kunde, återigen av helt godtagbara skäl, hon skulle dock kolla med en vän om det så det kanske löser sig. Plus att det finns en och annan bjuden som man kan sätta en kamera i händerna i och leka vimmelfotograf.
Vad blir nästa grej att strula?
Hoppet finns där fortfarande men just nu kändes det mer som att tjejen på jobbet kommer va sängliggandes på dagen D, hon som ska sjunga kommer få halsfluss och inte kan plus att eventuell fotograf tappar kameran i backen på väg till oss. Det  är inte hela världen jag vet men det känns bara så tråkigt, skulle ju vilja börja planera mer, göra annat som har med bröllopet att göra. Skor va inte heller det lättaste när man inte vill ha vita vanliga brudskor. Hur tänkte jag när jag ville ha röda lackskor?

Känner igen det där med att komma i form, borde vara bästa motivationen men ändå sitter man där. Enda fördelen med det är väl att jag inte får gå ner så mycket då tappar jag klänningen =)

Hej på er!

Jag har inte varit med i denna tråden innan, men ska gifta mig i augusti 2015. Är det någon mer än jag som ska ha vigseln borgligt/ute? :) Jag tycker det är svårt med vigselprogram. Har ni vänner som läser/sjunger något eller anställer ni någon?

Angående formen satt min klänning perfekt när jag köpte den och jag tänkte att jag skulle gå ner något kilo till bröllopet, nu har jag istället gått upp ett par kilo och är rädd för att jag ska gå upp mer så klänningen blir för liten :o