• Anonym
    Äldre 11 nov 09:31
    2997 visningar
    10 svar
    10
    2997

    Den enda utan barn..

    jag är den enda av mina nära kompisar som inte har barn och är ärligt talat inte så intresserad,kanske aldrig.det känns som varje gång vi träffas så är det barnprat,förlossningar och allt som hör till barn och jag är så trött på det.Är det nån som är i samma ´sits´?jättekul att de som vill ha barn har skaffat det,men för en annan som inte har barn så är det drygt att höra om bajsblöjor,spyor,snor och diverse när man träffas.Nu hoppas jag inte att nån tar illa upp av detta inlägg                    

  • Svar på tråden Den enda utan barn..
  • Äldre 11 nov 10:42
    #1

    Jag har hittills aldrig träffat på en nybliven förälder som inte varit fnoskigt förälskad i sitt lilla barn och man blir liksom lite ....insnöad :)...en period. Det GÅR ÖVER (inte kärleken förstås men det där med att man på fullaste allvar tror att hela ens omgivning ska vara lika intresserad av varenda liten grej kring ens barn).

    Jag var som absolut allra värst första året, sen började det klinga av i takt med att jag själv fattade att de som helhjärtat var lika fascinerade som jag själv var vi som föräldrar och möjligtvis mormor :). Den insikten tror jag de flesta kommer fram till så småningom så det gäller väl för dig som vän att ha mycket, mycket stort tålamod och tänka att det här evighetstjatet inte är för evigt.

    Ett hot tips är att inte blanda flera nyblivna mammor på en gång, då kan du räkna med att hela fikastunden kommer att gå åt till de mest absurda och totalt gränslösa detaljer kring förlossningar hahaha.

  • Äldre 11 nov 11:03
    #2

    Jodå jag vet vad du menar. Men som Allis säger - det går över.
    Och det är ok att säga typ "jag vet att din värld kretsar runt ditt lilla underverk nu. Men kan vi prata om något annat en stund så jag också kan få vara med i konversationen och slippa känna mig utanför?"
    De flesta förstår inte hur mycket dom pratar om barn, precis som att många blivande brudar inte förstår hur mycket dom pratar om bröllop... Man är i sin egen lilla bubbla och det känns som om hela världen borde vara lika glad och upprymd som man själv är.
    Men så är ju faktiskt inte fallet, och man kan behöva en liten vänskaplig påminnelse om det ibland Flört 

    Sist jag hamnade i den där sitsen var när vi var ut och åt med fd jobbet och det var 2 mammor och jag.
    En mamma (chefen) med lite större barn (skolbarn), en nybliven mamma och en med två mindre barn och ett tredje på väg. Dom pratade barn, sjukdomar, skolor mm hela tiden och jag satt liksom utanför och petade i maten. Jag försökte komma in i konversationen flera gånger, dels genom att delta i det dom pratade om, och dels genom att försöka styra bort ämnet till något annat som vi alla 4 hade gemensamt (jobbet bland annat då).
    Men dom gled hela tiden tillbaka till sin lilla bubbla.
    Till slut reste jag mig och sa "jag går på toan ett tag så kan ni prata barn ifred utan att jag stör"...
    När jag kom tillbaka så ansträngde dom sig faktiskt att få med mig i snacket och det märktes att dom skämdes lite för att ha stängt mig ute... 

  • Äldre 11 nov 11:05
    #3

    Jag förstår dig! Som tur är har jag faktiskt inte så många vänner med barn, men så fort det är mer än en mamma där så blir det mycket barnprat! Men som Allis skriver, blir det nog mindre med tiden även om man aldrig kommer ifrån det.
    Du kan kanske själv ta upp något annat, som jobb, resor, renovering, män etc... Eller säg rent ut att nu vill du prata om annat än barn. De andra tänker säkert inte på att det kanske inte roar dig.

  • Äldre 11 nov 11:06
    #4

    Ha ha, nu lät mitt inlägg ganska likt Chicitas, vi skrev det samtidigt!

  • xMaria­x
    Äldre 11 nov 11:25
    #5

    Jag har det i princip tvärtom. Jag har några få vänner som har barn. Men när jag träffar vänner utan barn så pratar jag aldrig om sonen faktiskt. Bara om de frågar om honom såklart. Däremot så var det ju bara honom jag pratade om i början. Som övriga säger; Det går över!


  • Anonym
    Äldre 11 nov 12:28
    #6

    Jo jag förstår att det säkert går över med tiden men ändå inte..det har vart såhär de senaste 4 åren opch det börjar bli tjatigt att lyssna på..Jag har sagt ifrån flera ggr när de börjar prata om hur mkt de sprack o sket på sig vid förlossningen!!..ursäkta mig men det är inte det jag vill prata om när vi har våra tjejträffar..visst vi pratar om andra sajker också såsom jobb,hus,våra karlar,men det känns som det mest är barnprat..Klart man känner sig utanför när man inte har barn(och inte är så intresserad) Kanske jag bara ska prata om mitt kommande bröllop varje gång vi ses(jag är först ut med att gifta mig)Gud vilken bitterf***a jag låter som här men jag blir frustrerad.    

  • Äldre 11 nov 17:45
    #7

    Svårt det där. Jag ska själv föda mitt barn om en månad och vet att jag kommer, liksom de flesta, att hamna i babybubblan. Lite svårt att undvika när hela ens fokus kommer vara på det lilla barnet. Bara en sådan sak som att gå på bio kan ju ta månader innan man kan förverkliga och då måste man planera med barnvakkt etc. Då blir det ju per automatik svårt att berätta något från sin vardag som inte berör barnet. Tror som andra skriver att det är bättre att du träffar småbarnsmammorna en och en och inte för nära inpå mammaledigheten eller kanske passar på att träffa fler bekanta eller kollegor som inte har barn till en början.


     

  • Äldre 11 nov 19:32
    #8

    Hm, ja men det beror också på vad det är för person. Jag har träffat folk som har trycky ut ungar men det är inget snack om barn alls. Även om det är fyra mot en...

  • Äldre 11 nov 19:47
    #9

    Jag kan ju säga, som mamma då, att det inte alltid är jättekul att lyssna på mina barnlösa (vissa singel) vänner om deras eviga tjat om resor, krogbesök och annat ;)

    Oavsett vem man träffar, så tror jag inte att man alltid är superintresserad av att lyssna på precis allt som den personen har att berätta om. Det är en balansgång, från allas håll, att kunna intressera sig för sina vänner liv, oavsett vad dom innehåller, och att berätta om sitt eget. På en bra nivå.

    Och det är faktiskt helt okej att byta samtalsämne ibland, att säga ifrån och försöka styra samtalet lite. Ibland inser man inte själv att man maler på om en sak, oavsett om det är barn, fotboll, jobb osv.


  • Aniara­4
    Äldre 12 nov 19:53
    #10
    daniiel skrev 2013-11-11 19:47:16 följande:
    Oavsett vem man träffar, så tror jag inte att man alltid är superintresserad av att lyssna på precis allt som den personen har att berätta om. Det är en balansgång, från allas håll, att kunna intressera sig för sina vänner liv, oavsett vad dom innehåller, och att berätta om sitt eget. På en bra nivå.
    Där sa du något klokt!

    Under en period fick ALLA jag umgicks med barn, och det var för all del lite jobbigt, fast på ett mer privat plan. Som tur var hade jag en terapeut just då som jag kunde prata om det med, ja, tills hon också skulle ha barn förstås. Skrikandes

    Men jag upplevde inte riktigt något problem med att de bara kunde prata bajs osv, utan vi höll det på en ganska bra nivå. Delvis för att jag har kloka vänner som själva var uppmärksamma på att inte fastna i blöjträsket i samtalet, och delvis för att jag också var intresserad (till en viss gräns!) av deras upplevelser.

    Våra liv såg just då lite olika ut, men grunden för vår vänskap var att vi är intresserade av varandra och vill höra om varandras liv, erfarenheter och tankar och känslor även när man inte upplever precis samma sak själv. Jag intresserade mig för deras nya föräldraliv, och de intresserade sig för mina studier, mitt dejtande eller vad det var just då. Jag tror faktiskt aldrig att jag har behövt säga att "ååååååkej, nu räcker det", men jag hade gjort det om jag hade känt så.

    Men det kan säkert vara bra att påkalla uppmärksamhet till det faktum att du faktiskt hamnar utanför samtalet om det bara går ut på att jämföra förlossningshistorier, och säga att du visserligen tycker det är intressant att få höra vad de har varit med om men att du gärna skulle ägna en del av tiden åt ämnen där du kan delta också. Och som sagt, kanske undvika att umgås med mer än en mamma i taget, för det spinner inte iväg lika lätt om det inte finns något annan som hakar på och fyller på med sina egna historier.
Svar på tråden Den enda utan barn..
Logga in
Bli medlem