• Äldre 11 Nov 11:03
    3926 visningar
    10 svar
    10
    3926

    Den enda utan barn..

    Jodå jag vet vad du menar. Men som Allis säger - det går över.
    Och det är ok att säga typ "jag vet att din värld kretsar runt ditt lilla underverk nu. Men kan vi prata om något annat en stund så jag också kan få vara med i konversationen och slippa känna mig utanför?"
    De flesta förstår inte hur mycket dom pratar om barn, precis som att många blivande brudar inte förstår hur mycket dom pratar om bröllop... Man är i sin egen lilla bubbla och det känns som om hela världen borde vara lika glad och upprymd som man själv är.
    Men så är ju faktiskt inte fallet, och man kan behöva en liten vänskaplig påminnelse om det ibland Flört 

    Sist jag hamnade i den där sitsen var när vi var ut och åt med fd jobbet och det var 2 mammor och jag.
    En mamma (chefen) med lite större barn (skolbarn), en nybliven mamma och en med två mindre barn och ett tredje på väg. Dom pratade barn, sjukdomar, skolor mm hela tiden och jag satt liksom utanför och petade i maten. Jag försökte komma in i konversationen flera gånger, dels genom att delta i det dom pratade om, och dels genom att försöka styra bort ämnet till något annat som vi alla 4 hade gemensamt (jobbet bland annat då).
    Men dom gled hela tiden tillbaka till sin lilla bubbla.
    Till slut reste jag mig och sa "jag går på toan ett tag så kan ni prata barn ifred utan att jag stör"...
    När jag kom tillbaka så ansträngde dom sig faktiskt att få med mig i snacket och det märktes att dom skämdes lite för att ha stängt mig ute... 

Svar på tråden Den enda utan barn..