Det här med barn,måste man skaffa barn för att livet ska bli komplett?
jag och min blivande är inte alls sugna,jag är 28 och han 29.
Nästan alla våra vänner och syskon har barn men vi känner inte det där suget efter att skaffa egna.
Jag tycker att man kan leva ett fantastiskt liv utan barn iaf.
Hur känner ni som inte har barn?kommer ni att skaffa eller är det någon mer än mig som känner likadant?
Hoppas ingen därute tar illa upp av mitt inlägg.
Åh nu var jag på väg att skriva en lång radda, men insåg att det räcker med några rader.
Gör det som funkar för er, man kan absolut ha ett fantastiskt och innehållsrikt liv utan barn.
Jag känner ganska likt TS att jag inte har något sug efter att skaffa barn, tycker inte om barn överlag och vet inte vad barn skulle kunna tillföra mitt liv... Min fästman däremot tycker om barn och vill att vi skaffar barn inom några år. Hade han inte velat ha barn hade det varit ett lätt beslut för mig att säga att vi inte kommer att skaffa barn alls, det känns mycket svårare att bestämma sig för att skaffa barn än att inte skaffa barn för mig.
Att bli förälder är ett livslångt engagemang. Det är inget man gör för stunden utan från den dagen man bestämmer sig för att bli förälder är man föralltid förälder.
Att bli förälder och leva ett familjeliv passar inte alla. En del kan inte föreställa sig livet utan barn, en del funderar över anledningen till att sätta barn till en värld vi ända bara förstör, vissa älskar barn men vill inte ha egna och vissa gillar helt enkelt inte barn och ser inte sig själv i bilden som förälder.
Vad man än väljer så måste det få vara okej.
Däremot tycker jag att man ska vara införstådd med vissa saker. Om man inte är säker på om man vill ha barn och därför väntar måste man vara beredd på att bli gravid är inte en självklarhet. Det kan ta lång tid, IVF får man inte göra efter 37 år i Sverige och det är väldigt långa väntetider för IVF. För vissa fungerar inte ens det och vägen till adoption är lång och omständigt och även där sätter ålder sina gränser.
Så om man någon gång i framtiden kanske kan tänka sig att man vill bli förälder ska man inte vänta för länge med att prova. Och väntar man ska man vara beredd på att det kanske inte kommer fungera, att man kanske i alla fall kommer ofrivilligt att vara utan barn.
Om man däremot är helt säker på att man inte vill ha barn då tycker inte jag att det är konstigt alls. Som sagt vissa vill helt enkelt inte ha barn.
Jag själv är en person som alltid sagt att jag inte vill bli mamma. Av många skjäl, jag har alltid tyckt att det är en ond planet vi lever på, att vi missbrukar det vi har och jag har varit väldigt osäker på vad framtiden kommer ge för mina barn.
Jag har varit osäker på min roll som förälder. Vill jag verkligen, kan jag? Hur skulle mitt liv vara? Är jag beredd på att någon/några andra alltid i alla lägen kommer i första hand? Kan jag bära all den kärleken? Osv osv.
Jag har varit väldigt säker på att jag inte ska bli mamma.
Jag väntar mitt första barn just nu. Inte för att jag slarvade och ett barn blev till ;) utan för att jag någonstans på vägen hittade en man som jag kände i hela kroppen att jag ville bilda familj med. Jag ville helt plötsligt bli mamma. Jag ville vara en familj. Så vi började planera för att bli det.
Så man kan ju förändras. Nu säger inte jag att TS kommer förändras utan TS kanske är en av dom som aldrig vill ha barn och det tycker jag är helt okej. Men det finns många vägar att gå.
Man är helt säker på att man inte vill ha barn men är sexuellt aktiv, har man då pratat i relationen om hur man ställer sig till abort om det skulle vara så att "olyckan är framme"?
Så länge man är införstådd med att saker kanske inte alltid går som man vill, att saker kan förändras på vägen och att man själv är lycklig i sin egen livssituation tycker jag att alla allternativ är lika mycket värda.
Så länge man är införstådd med att saker kanske inte alltid går som man vill, att saker kan förändras på vägen och att man själv är lycklig i sin egen livssituation tycker jag att alla allternativ är lika mycket värda.
Nej, jag tycker inte att du är egoistiskt. Har inte uttryckt någott sådant i mina tidigare inlägg. 
Jag förklarade bara att många inte har förståelse för folk som inte vill skaffa barn och att den typen av reaktion antagligen är tämligen vanlig.
Barn är inte för alla helt enkelt.
Jag tycker att man ska göra det som är rätt för än själv och gå sin egen väg oavsett vad det gäller i sitt liv. Är det att inte skaffa barn så ska man inte skaffa barn.
Men tyvärr kommer man nog alltid att stöta på folk (oavsett hur gammla ni är) som undrar om ni har några barn och sedan reagera starkt när ni svarar "nej, och vi vill inte ha några"
Förhoppningsvis så blir det mer accepterat i fr
Ursäkta om jag uttryckte mig fel,menade inte att du har uttryckt dig på något sånt sätt:)
ja man kan ju hoppas på det,det är ändå 2010-talet.:)
Då sitter du i en lite annan sits än mig,din fästman vill ha och inte du..hur gör man då??.
Du ska ju inte bli ´tvungen´ att skaffa för hans skull tycker jag..usch va svårt.
Jag är inne på samma. Jag har inget barnsug alls, trots att det senaste året ploppat upp och ska ploppa upp massa bebisar i min släkt och bland vänner. Jag gillar barn, det är inte frågan om det, men jag känner bara mig inte sugen/beredd/villig att ha egna. Ser jag folk gå med barnvagn eller mage är väl den vanligaste reaktionen för barnlösa kvinnor i fertil ålder "åhhh..jag vill också ha (en till liten en)" medan jag bara känner "Grattis grattis, men jag skulle inte vilja byta med dig"
precis sådär känner jag när jag ser en mamma(blivande) eller med barnvagn,jag gillar också barn men vill inte ha ett eget nu(eller kanske aldrig)
Att man måste skaffa barn för att bilda familj ställer jag mig också lite frågande till. Jag och min blivande har katter och hundar och känner att det är min familj och förstår inte hur jag någonsin kan behöva något annat. Men då svarar ju bara föräldrar att djur och människor inte alls är samma sak. Men det kan jag helt ärligt säga att jag tycker bättre om mina djur än många i familjen. De är mitt allt och jag älskar dem över allt. Är det inte det som är familj? Eller ska det nödvändigtvis bestå av mamma, pappa o barn? Nä fuck That!
