Varför gifter ni er?

Vänd frågan och fråga dem som ställer frågan: Varför inte?

Just den frågan har jag aldrig mötts av, det var ingen som tyckte det var det minsta konstigt att vi skulle gifta oss. Vi har heller inga barn, och kommer inte att få några heller.

Jag har en tanke om långvariga relationer. Jag tror att det finns något att vinna på att leva länge tillsammans med en och samma person, att hålla fast vid det även när det inte är så roligt, jobba för att lösa problem, ta sig igenom sämre perioder, och ha gått igenom saker tillsammans. Relationen får ett djup och en kvalitet som man enbart kan få genom stora mängder tid, tror jag. Visst kan man vara oerhört djupt förälskad efter en kvart (jag vägrar dock tro att man skulle kunna känna någon efter så kort tid!), och visst kan det hända att man kastas in i svårigheter nästan på en gång som gör att man svetsas samman snabbare än annars, men jag tror ändå att just tiden, och allt som händer med tiden, gör något särskilt med en relation.

Att gifta sig är för mig att slå fast att man vill ge sig på den resan tillsammans. Det betyder inte att alla sambos i smyg planerar att dra så fort de hittar något roligare. Men att slå fast offentligt att det här är vad vi tänker göra, gör det tydligare och fastare. Jag kan inte ge upp för att min man periodvis är en jäkla tråkmåns som bara jobbar eller sitter vid datorn. Han kan inte ge upp bara för att jag får en sjukdomsperiod och inte orkar göra så mycket hemma. Det spelar ingen roll om någon av oss råkar träffa på jordens snyggaste och charmigaste människa som vi blir övertygade om att vi skulle passa såååååååå mycket bättre ihop med. Nu är det det här som gäller, och känns det inte roligt får vi ta reda på vad som är fel och jobba på att rätta till det så att det blir roligt igen.

Och i och med att vi är gifta vet vi båda att den andre är med på samma tåg, att det är så det kommer att vara nu.

Det finns flera skäl till att vi gifte oss

1: Vi älskar varandra - helt enkelt.
Det var ett naturligt och logiskt steg att ta efter så många år tillsammans som vi haft.

2: Juridiskt - Vi har byggt hus och vill ha alla "fördelar" som ett giftemål ger rent juridiskt om något skulle hända någon av oss. Eller om vi skulle gå ifrån varandra någon gång i en otänkbar framtid.

3: Mamma var dålig - det var ett sätt att driva på henne så att hon tog emot den hjälp hon kunde få för att förlänga sitt liv så mycket som möjligt.

4: Vi hade länge funderat på att bjuda in till ett medeltida gästabud. Men ratat tanken eftersom inte särskilt många runtomkring har det intresset. Men när tankarna började gå mot bröllop så kunde vi ju slå ihop dom två tankarna...  

Vi har inga barn heller, dem planerna ligger på is framöver... det e en som ifrågasatt varför jag vill gifta mig... men jag förberedde mig på att frågan skulle komma.. i mitt huvud så är det en fräck fråga faktiskt.. varför skulle man inte vilja gifta sig? det var den mest fantastiska dagen hittills i mitt liv. Jag ville gifta mig för det kändes som att de va det vi skulle göra bara. från första stund, jag visste det innan vi ens hade kysst varandra att där var han, han som ska bli min man.. å ag hade fanimej inga planer på att gifta mig innan jag träffade min man.

De flesta frågar nu, hur känns det att va gift och vaa????varför bytte han efternamn och inte du?

Jag håller verkligen med i mycket av det du skriver, Aniara4.

Jag tycker att det är intressant att läsa folks svar på en egentligen ganska märklig fråga. De flesta svarar nog att man gifter sig för kärlekens skull, för att man vill leva tillsammans osv. Jag tycker att det är tråkigt att man i dagens samhälle ska behöva förklara varför man gifter sig. Samtidigt är det som att en del inte riktigt vet varför de gifter sig heller, eller varför de borde gifta sig. Många är nöjda med att vara sambo, och det är inget fel med det. Men när någon (ej i denna tråd, utan bland mina bekanta) säger att skaffa barn går bra, men att gifta sig vill/törs de inte riktigt än, då känns det konstigt för mig.

Vi har gift oss för att, precis som Aniara4 skriver, vi vill göra livsresan tillsammans. Vi hade inte varit tillsammans i en massa år när vi valde varandra för evigt, och det kan nog en del ha reagerat över. Vi hade inte testat varandra fullt ut, men vi hade sett många sidor, både negativa och positiva, och vi visste att vi ville vara där för varandra i vått och torrt. Vi kände och känner såklart fortfarande, att vi vill stå vid den andres sida och stötta varandra genom livet. Vi vill se ljusa dagar och mörka dagar tillsammans, för att det känns rätt. Vi har samma mål och drömmar i livet, och vill utvecklas tillsammans. Att lova varandra detta känns som en av de finaste sakerna man kan lova varandra, och då ville vi fira det tillsammans med familj och vänner.

Sedan var det tradition i hans familj, men inte alls i min, att gifta sig - vilket lett till att ingen ifrågasatt vårt beslut från hans familj, medan vi alltid känt oss lite udda i min familj :) Så traditioner spelar nog en stor roll i hur folk väljer att göra också. Oavsett om man gillar det eller inte, så betyder ju omgivningens förväntningar mycket.

Jag har fått samma fråga någon gång, men den vanligaste frågan jag har fått är "Ska ni gifta er, men ni som är så unga?" och lite varianter på den. Jag är 26, m2b är 27, när vi gifter oss kommer jag vara 27, han 29. Vi planerar att skaffa barn när vi väl är gifta, får många kommentarer kring det med, "men ska du inte göra karriär först?", "men du måste ju leva lite först, när du väl skaffar barn kan man inte göra NÅGONTING", "Ditt liv tar ju slut innan det ens har börjat" etc,etc.

Varför måste alla j**la människor ha en åsikt om allt?

Det är ju inte så att jag tvingar dom att gifta sig och skaffa barn bara för att jag gör det... Jag vill inte göra karriär, jag vill gifta mig, skaffa barn och bli en bra fru och mamma och hitta en bra balans mellan arbete och hemmaliv.

Men nuförtiden ska man resa jorden runt minst 2 varv, göra karriär inom minst 3 yrken, gärna jobba två heltidsjobb samtidigt etc etc innan man kan tänka på att starta familj. Vad är det för tankesätt? Tror även det är det här nya moderna som ligger bakom alla som gifter sig enbart av juridiska skäl, känns som att romantiken lite knuffas åt sidan av allt annat "viktigt"..

Jaja, tur att vi är några romatiker kvar här inne på BT iaf :p

VI gifter oss för att: Vi älskar varandra. Det är nästa steg i förhållandet (flytta ihop, förlova sig, gifta sig, skaffa barn), Vi vill höra ihop, dela efternamn etc. Det ger en juridisk trygghet, både för oss och för våra framtida barn. =) 

Rolig tråd :)Jag har inte fått frågan varför vi gifter oss. När vi tittade på gårdar så fick vi dock frågan "varför gifter ni er inte?"Min sambo friade efter att vi bott på vår gård i ett år. Jag gissar att han väntade så länge för att han ville att vår husbuffert och vårt sparkonto skulle växa till sig lite igen efter gårdsköpet.Vi gifter oss för att vi vill höra ihop. Vi vill ha samma efternamn och alla juridiska fördelar. Vi vill att våra eventuella barn ska ha gifta föräldrar och vi vill ha en jätte-superduper fest :D       

Jag var 24 år & maken 27 då vi gifte oss -05 hade vi haft råd hade vi gift oss ett par år tidigare. Men efter några år av barnlöshet, utredningar, ivf.er i väntan på att jag skulle fylla 25 år & mf gifte vi oss för att ha möjlighet att bli föräldrar via adoption. Idag efter 8 år som gifta har vi två mirakel första på 7 andra på 4,5 år, blev mamma vid 25,5 års ålder . Har aldrig fått frågan varför vi gifte oss så unga, vi hade varit förlovade i 5 år & var öppna med vår barnlöshet osv.

Jag tror att vårt förhållande blir starkare och att vår familj//släkt och övrig omgäneskrets tar vårt förhållande på större allvar om man är gift. Sen juridik sett så är det tryggare.

För att vi vill det.

Och så är det juridiskt fördelaktigt.

För att det känns Rätt!

För mig är det självklart att om jag har valt någon och den har valt mig så ska vi också leva som man och hustru. Vet inte om det har med min tro att göra men äktenskapet bygger på kärlek oavsett kön och för mig är det det enda rätta.