Vad säger man istället för "Tills döden skiljer oss åt"?

Man kan säga "så länge jag lever", vilket jag också tycker är finare :)

Jag har inte träffat på något brudpar som vill ta bort den meningen, men jag har förstått att det förekommer. Då kan man, som nämnts, säga till exempel "så länge vi lever" eller "så länge vi andas". Däremot kan man inte säga (vilket föreslagits ibland) "Tills livet skiljer oss åt" eller " i evighet"

Undrar också över detta! Om man vill att det ska framgå mer att man tänker att själen lever vidare i äktenskapet efter döden, vad kan man säga då? Nånting som som är mer "för alltid" liksom.. Förlåt om jag är för flummig!

Ska tillägga att just våran vigsel är borgerlig, så behöver inte tänka på några kristna regler över vad man får säga och inte, letar bara efter en fin formulering!

Det är just det man inte kan säga om man gifter sig kyrkligt. Därav min mening om att man inte kan säga "för evigt" eller liknande. Skälet är bland annat ett bibelord ur Markusevangeliet där Jesus säger att man inte kan gifta sig, eller vara gift, i himlen. Kyrkan anser alltså att äktenskapet avslutas i och med döden.

Haha, du hann kommentera dig själv innan jag hann svara... Alltså behöver ni inte tänka på det jag skrev, eftersom vigseln är borgerlig.

Just den här grejen borde ju bli precis likafel även om vigslen sker borgerligt, eftersom det ju är en juridisk handligen att gifta sig. I vårt land innebär ju den lagen att äktenskapet upplöses när den ena dör-och då är alltså den som är kvar i livet fri båda att gifta om sig och dessutom göra vad den vill med arv, boende och så vidare. Binder man sig istället utifrån löften om evighet så blir ju konsekvenserna helt andra.
 
Menar ni verkligen det? Att man ska vara bunden till den man sammanvigts med även efter döden? För hur romantiskt det än kan låta att man "aldrig kommer att älska någon annan och det är vi genom universum och evigheter" så undrar jag om det är så vidare genomtänkt?
Om man istället för att se döden som ett hot som minsann inte ska få ta död på vår kärlek, vänder på saken och inser att löftena faktiskt är en slags tillåtelse att man släpper den man älskar fri att leva vidare om man själv dör först. För dör gör vi ju-det är ju det enda vi vet säkert, så det borde inte av den anledningen vara särskilt hemskt eller laddat att säga högt?

För mej känns det väldigt laddat att just säga döden skiljer oss åt då döden nyligen skiljt min mamma och pappa åt. Därför skulle jag hellre vilja säga något annat typ "så länge jag lever" även om det innebär samma sak.

Samtidigt tycker jag ändå inte att döden skiljer någon åt om jag ska vara riktigt flummig. Minnena lever ju vidare på något vis. En kompis förlorade sin pappa nyligen och han sa så fint till henne att "Döden skiljer oss inte åt kära dotter" och det vill jag gärna ta till mej och hålla fast vid lite... Flummigt visst, men det är så jag känner.

Passionsblomman: Men vad man än säger under en borgerlig vigsel står väl inte det över lagen? Så självklart kan man ju inte tvinga någon att inte gifta om sig. Så blodigt menade jag inte utan jag efterfrågade mer en formulering som inte nödvändigtvis var sammankopplat med livet på jorden. Ursäkta om jag var otydlig.