Vad säger man istället för "Tills döden skiljer oss åt"?

Just den här grejen borde ju bli precis likafel även om vigslen sker borgerligt, eftersom det ju är en juridisk handligen att gifta sig. I vårt land innebär ju den lagen att äktenskapet upplöses när den ena dör-och då är alltså den som är kvar i livet fri båda att gifta om sig och dessutom göra vad den vill med arv, boende och så vidare. Binder man sig istället utifrån löften om evighet så blir ju konsekvenserna helt andra.
 
Menar ni verkligen det? Att man ska vara bunden till den man sammanvigts med även efter döden? För hur romantiskt det än kan låta att man "aldrig kommer att älska någon annan och det är vi genom universum och evigheter" så undrar jag om det är så vidare genomtänkt?
Om man istället för att se döden som ett hot som minsann inte ska få ta död på vår kärlek, vänder på saken och inser att löftena faktiskt är en slags tillåtelse att man släpper den man älskar fri att leva vidare om man själv dör först. För dör gör vi ju-det är ju det enda vi vet säkert, så det borde inte av den anledningen vara särskilt hemskt eller laddat att säga högt?

TS, jag förstår hur du menar. Det är ju dock sant i vilken relation som helst-ingen kan riktigt försvinna så länge någon minns och så vidare. Det är ju tröst i sorg och en del av det vi kallar kärlek, att den bär över avstånd och genom tid och rum. Vare sig det är ett barn, en make eller en vän som ryckts ifrån en-för den har ju ryckts ifrån en hur man än vrider och vänder på det-annars skulle där ju inte finns något att sörja alls. Det behöver man inte kalla flummigt tycker jag.

Men, det som är det speciella och unika med just ett äktenskap är ju rent faktiskt inte just den biten, utan den juridiska, och det är därför man måste tänka sig för och vara lite mer noga med vad man menar förutom den känslomässiga delen att man alltid bär den andre inom sig osv. Just att ge den andre fri är för mig väldigt viktigt.

Jag gick alldeles nyligen igenom en operation som innebar att de var inne i mitt huvud och tog bort en tumör. Tiden innan och nu efter har livet i vår familj mycket tydligt ställts på sin spets. För mig var det otroligt viktigt att prata med min sambo innan operationen och verkligen veta att han fått höra att jag ville att han skulle fortsätta leva fullt ut även utan mig om det skulle gå illa. Att jag önskade honom en ny kärlek, att han fick göra vad han ville med vårt hem, att jag litade på att han skulle ta hand om vår son på bästa sätt osv. Det är klart att det vi hade skulle finnas kvar inom både honom och vår son-men oavsett vad som väntar efter döden, så kan det finnas ganska starka känslor av att man är skyldig den avlidne någon slags evig trohet, och det ville jag absolut inte att han skulle behöva känna ifall jag inte vaknat upp mer. För mig personligen är det mer kärleksfullt än om jag skulle klamra mig fast vid tanken på oss två i all evighet.

Hur tänker du nu menar du? För det man uttalar under vigsellöftena är ju det man juridiskt binder sig till? Jag tänker att man ska säga det som vekligen är själva kärnan i det hela-det som är den lagliga biten.
En vigsel och vigsellöften är ju egentligen inte alls en kärleksförklaring i romantisk aspekt utan det är en juridisk handling. Sedan är det ju givetvis en kärleksförklaring i sig att man låter sig sammanvigas med en annan människa, men jag tror rätt många villar bort sig en hel del.
När man läser förslag till egna löften här, så är det ganska ofta det är påflallande tydligt att de löftena egentligen mer vore lämpliga som ett vackert tal från den ene till den andre, och då hellre vid middagen eller läst som en dikt efter själva vigsellöftena.
Det finns ju gott om skäl att uttrycka "jag älskar dig" och utveckla tankarna om varför. Men det är inte det själva löftena går ut på. Därför tycker jag det i själva verket är ganska svårt och dessutom rätt onödigt att ändra i just löftes-delen, oavsett kyrklig eller borgerlig vigsel.

Javisst-men då blir det ju egentligen bara ännu mer meningslöst att fylla just den juridiska korta lilla biten av en bröllopsdag med "löften" som inte äger giltighet i sammanhanget. Det blir ju fel,  i fråga om vad det är man egentligen binder sig till-för det låter ju då som något annat än det är. Man kan helt enklet inte lova mer än vad lagen tillåter-och varför ska man då just i vigselögonblicket göra det? en sortens löften och kärleksförklaringar passar ju då bättre som ett tal senare under dagen. Innehållet blir ju inte mindre för att man väntar med det tills själva laghandlingen är utförd. 

Det fattar jag-det är därför jag inte tycker den sortens ogiltiga löften passar under själva vigseln-de saknar helt relevans just där, just eftersom man inte kan lova mer än lagen tänker hålla så att säga.
Lagen skiljer äkta makar åt vid döden-hur obehagligt man än upplever det som enskld person-därför tycker jag det är ett relevant inslag i löftena och en inte helt oviktig del dessutom. Det är BRA att vi vet att döden avslutar det jordiska äktenskapet och det kan komma stunder i livet för den som är kvar då det är något att luta sig emot, istället för något otäckt. det är den aspekten jag vill ha fram.

Allttså:

*Det är i mina ögon ingen idé att stå och lova saker som inte har giltighet

*Delen om döden är i ett framtidsperspektiv både bra och viktig som jag ser det

Haha-jag satt och undrade samma sak faktiskt. Jag kan inte den ordalydelsen utantill.

Nej, det gör den inte. De olika ceremonierna ser ut så här:

http://www.vigsel.info/vigsel.htm

Man behöver alltså bara fundera över vad döden betyder om man gifter sig i kyrkan. Och där har ju Kjell Präst redan förklarat bra, att man in kristen tro anser att döden upplöser det jordiska äktenskapet och att kyrkans syn på evigheten inte är att man lever som gifta eller skilda. Det är helt enkelt något helt nytt och annat som tar vid efter döden.

Fast det här är ju inte sant. Man har ju formuleringarna med en vf som ska ha tillstånd just som en del i att det hela ska äga juridisk giltighet. annars är det ju ingen vigsel? Jag fattar inte vad det isåfall är vf ska intyga? Hela grejen går ju ut på att vissa frågor ska ställas-då är det väl verkligen inte upp till brudparet själva att diktera vad det är om ska frågas och svaras? Hur menar du egentligen?

Eller så är det så att Kjell Präst vet vad det är som gäller utifrån den vigselordning man har i Svenska Kyrkan. I egenskap av duktig på sitt jobb-helt utan att vara fanatisk.
Det är ganska ignorant av dig att inbilla dig att du kan mästra honom i det här sammanhanget.

Det framgår förresten visst-det är en kyrklig vigsel TS pratar om, och som du själv sa i ett tidigare inlägg, så bör man väl kunna få veta vad som gäller ifall man frågar en präst? Vissa saker är obligatoriska och kan inte ändras på -inte utan att prästen riskerar att förlora jobbet.
 
Det vore nog smart att tro på prästens upplysningar vad gäller de bitarna. Anledningen till varför man inte får säga "i evighet" är alltså inte Klejj Prästs personliga åsikt, utan en vänlig förklaring om varför kyrkan har den ståndpunkten. Han förtjänar inte att bli kallad nedlåtande tillmälen av dig för det. För fanatisk och militant är faktiskt bland det starkaste man kan dra till med när man vill platta till någon med en trostillhörihget.

En stor skillnad i din egen livsåskådning och den kristna är förresten upplysningsvis att som kristen tror man faktiskt att man har en hel massa framtid kvar-nämligen en evighet. Man tror dock alltså inte att man fortsätter evigheten som gift på samma sätt som man var på jorden-vilket ju andra kanske personligen tror.

Ingen är tvungen att gifta sig enligt den tro SvK står för. Men man har inte "rätt" att möblera om i hela upplägget hur som helst , och säger personalen nej, så kanske det inte har med fanatism att göra-utan att det finns gränser för hur mycket man ska behöva anpassa sin arbetsplats till nycker, idéer och infall från brudar som (oftast) aldrig är där annars.

Vet du, jag tycker nog du ska ligga väldigt lågt med uttalanden om hur man bör uttrycka sig för att framstå som förstående, kristlig och en som inte dömer. Jag dömer dig. Utan att fösöka göra det trevligt-varför ska jag det när du förtjänar en åthutning?  Jag dömer dig  efter ditt inlägg som förbannat jävla skitotrevlig och överlägsen mot Kjell. HELT baserat på vad du sa till honom. Om du inte fattar själv att ord som "militant" och "fanatisk" är så oerhört starka och hysteriskt överdrivna att det antagligen kommer att leda till att någon blir förbannad eller åtminstone upprörd, så är det nog bäst att du slutar med den typen av ord innan du åker på stryk någonstans där folk visar mer handgripligt hur kränkande det är.

Jag vet att det är en riktig präst (det är faktiskt riktigt lätt att få veta mer om honom bla i Fråga Prästen tråden som han hjälpsamt nog haft här i många år) och den prästen behöver du fan be om ursäkt kvinna, för du har satt dig på väldigt höga hästar gentemot honom.
Jag blir arg ibland-argast blir jag när andra utsätts för rena orättvisor. Då tar jag den personen i försvar, det har jag alltid gjort.Redan som litet barn. Och då sitter jag inte i glashus-då står jag om det behövs på barrikaderna. Där kan man bli träffad av stenar från både glashus och Dumhetens Boningar, men det får det fan vara värt. Jag tänker inte sitta som en mes och tiga när jag hör dumheter, skitsnack och angrepp. Och på dig är jag jättearg för att du kallar Kjell Präst så oförtjänta saker. Jag behöver inte känna dig för det-det räcker att läsa det du skriver.

Helenis igen, det är också märkligt hur ofta helt krasst svar på tal direkt får etiketten "otrevligt". Det första jag skrev till dig igårkväll är bara svar på tal-och går man ut så hårt som du om hur allt borde vara så får man faktiskt finna sig i att andra svarar utifrån det.
Du kan inte komma klampande med storfötterna och tro att ingen ska reagera. Du kan inte ta till stora ammunitionslådan (för det gör du med ord som "fanatisk") och samtidigt kräva att andra ska blåsa såpbubblor.

Det är inte samma sak att ha rätt att utrycka sin åsikt som att ha rätt att göra det oemotsagd. Och att du alls blir emotsagd är ju tydligen problemet då. Det är däremot inte samma sak som att jag sitter i glashus. Jag har inte kallat dig motsvarande saker som du kallat Kjell. Hade jag gjort det skulle det stått där.
Ändå är jag redan där otrevlig i dina ögon. Det verkar ganska naivt att tro att man ska kunna sticka ut hakan så uppkäftigt som du gör och sedan ska man samtidigt säga åt andra att bete sig kristligt? Ett ganska vanligt knep dock, för då kan man ju säga till kristna ungefär vad som helst och om de då reagerar har de genast bevisat hur okristliga de är, och då kan man ju sedan vräka på ytterligare, med andra favoritord, som  hycklare osv.

I mitt senaste inlägg är jag arg och svär-jag hade förstått om det var det inlägget som gjorde mig otrevlig, men det var det ju inte, för det var inte skrivet än.

Jag beklagar sorgen.

Som väl redan framgått både av tidigare svar i tråden och förhoppningsvis av din prästs svar, bör det inte vara några problem att ändra. Det som är viktigt är att betydelsen blir densamma. Det är därför man inte kan få säga "i evighet" tillexempel, medan "så länge vi båda lever" fungerar.

Jo det framgår i trådstarten. Och hade du läst tråden hade du också redan tidigt sett Kjells svar, men eftersom de ju inte gäller som faktamässig information för dig, hade det ju ändå inte hjälpt, även om det kan vara en god idé att kolla av lite vad som redan svarats ibland  utan du

1) låter påskina att det skulle vara upp till varje präst att själv bestämma

2) utifrån det svar du läst drar väldigt snabba slutsatser om att ha "hakat upp sig, vara militant och fanatisk" tec

har du ju alldeles själv fått den här diskussionen att gå vidare. Det är ju inte konstigt.

Personligen tycker jag det borde funderas, vridas och vändas och diskuteras mycket mer i vår vardag-inte bara på BT-man växer genom att testa argument, tänka högt och höra hur andra tänker och resonerar. Men att så fort galoscherna inte passar, kalla en religiös person fanatisk, en arg kvinna hysterisk, en feminist för manshatare osv är inte att diskutera och föra fram sin åsikt. Det är bara att sparka på folk för att få dem att känna sig mindre så de ska hålla tyst.

Hot?
Visa mig det hotet är du snäll-jag vet tillräckligt om att leva under hot för att låta bli att utsätta andra för det. Vad i all världen skulle jag ha hotat dig för? Påstå inte att jag gör sådant utan att förklara dig vidare tack, för det är en ganska allvarlig anklagelse att säga att jag hotar dig-det är inte något man bara slänger ur sig och sedan tackar för sig.

Helenis, jag har letat igenom mina inlägg och det enda jag ens kan fösöka föreställa mig att du kan tolka som ett hot, är det här. Och är det så att du verkligen på allvar tror att det här skulle vara ett hot eller att du har på fötterna för att anmäla mig för det, så måste du börja skilja på saker och ting du läser lite bättre.
här står att du , om du inte är mer försiktig med den typ av påhopp du gör på Kjell Präst, en vacker dag riskerar att åka på styrk. Det står inte att jag tänkt ge dig stryk och inte Kjell heller. Det är däremot ett mycket relevant råd, helt och hållet verklighetsförankrat.

Låt oss säga att jag arbetar med ensamkommande flyktingbarn och hör någon av dem använda ordet "hora". Då är det läge att tala om för denne att det är bra att låta bli att använda det ordet-för att det är kränkande. Och upplysningsvis kommer jag också att berätta för den personen att på fel plats vid fel tillfälle är risken stor att det blir slagsmål.
Alltså: "säg inte sådär om du inte vill riskera att åka på stryk" Samma typ av upplysningar om värdeladdningen i olika ord och hur provocerande de kan vara för andra, behöver man ge sina barn.
Det handlar inte om hot, utan det är en färgstark beskrivning av hur saker och ting kan utvecklas om man inte har ordens starka innebörd klar för sig.

Du tycks fortfarande inte förstå eller vilja begripa att du livit över en gräns-inte gentemot mig eller någon av de andra som sagt åt dig-utan gentemot Kjell Präst, som verkligen inte förtjänat att bli misstänkliggjord av dig eller påklistrad extremistiska etiketter. Det du gör är ju inte att ifrågasätta i en sakfråga, utan du ifrågasätter en enskild person helt utan orsak. det kommer man sällan undan utan upprörda känslor.

Jag ställer mig helt bakom rätten att ifrågasätta-att tänka själv är viktigt.
Jag värnar vår yttrandefrihet-den är i mångt och mycket unik.
Men det är en grav missuppfattning att inbilla sig att yttranefrihet innebär att ingen får bli arg på en. Eller svara emot. Eller ifrågasätta ens beveklesegrunder, syften, argument och resonemang. Tyck allt vad du orkar-men utifrån det får du ju naturligtvis ta att du får motsvarande tyckande riktat mot dig.
Du kan liksom inte ha en egen frizon där du får säga vad som helst och ingen ska kunna säga emot dig-för då plutar du med läppen och säger "dumma dumma dej, nu är du väldigt elak och otrevlig". Det här borde kanska vara självklart, men det framgår ju tydligt av dina inlägg att det inte är det.

Var inte så feg att du lallar till alltihop med en massa lull om "lycka till med ditt bröllop" och annat trams som inte hör hit-folk här väntar sig att du ska be Kjell om ursäkt. Det är det det har utvecklat sig till här-och det får du skylla dig själv för. Vad du för övrigt har för orsaker att vara på BT tror jag alla skiter i. Och jag hoppas alla andra ser att du inte är utsatt för några hot.
(Även om det förmodligen finns de som tycker synd om dig under sedvanligt "uj och oj och vojne vojne, nu blev det hård ton på BT, fy vad läskigt" För, det är ju väldigt farligt om man inte alltid är så rart och gulligt överens eller om någon någon gång ställer någon till svaras för vad de faktiskt vräker ur sig.)

Jag har faktiskt inte sett dig förklara dig alls-du säger att du blivit missförstådd, men du förklarar inget alls om hur du kan få det att vara rätt att använda ord som är så starka som de du använt. Jag garanterar dig att hade du sagt "ursäkta Kjell, jag inser i efterhand att "fanatisk och militant" inte var bra ordval" så hade åtminstone jag accepterat det. Man kan klanta sig, men då ska man också kunna be om ursäkt.

Det du måste förstå är att de personliga påhoppen hittills är du som stått för-och det är därför det vore snyggt om du kunde ta till dig det. Det är jättekonstigt att du ställer dig helt oförstående till din del i det här.

Jag tycker också att internet idag är tillräckligt av real life för att det borde vara värt att reda ut även det man trasslar till här.
Jag är inte omöjlig-men du kommer längre genom att faktiskt ta till dig att du trampat i klaveret här, än att dela ut råd om hur jag eller någon annan borde hantera aggressioner, för det får dig verkligen inte att verka som att du är ute efter att reda ut något.
Du har fått reaktioner på vad du sa-om du menar något helt annat får du nog ta tillbaka det du sa-med en ursäkt, och så förklara vad du ville ha sagt istället.

Om du inte tänker läsa det jag skriver framöver, så ser jag tyvärr inga större utsikter att
något ska redas ut-det är ju som att ställa sig med händerna för öronen om man har en person framför sig. Men, det går ju inte att hindra dig från det valet om det är det du vill.

Jag tror du ska släppa det här med hur länge folk planerar. Det finns många som är här av helt andra skäl än att man är mitt i bröllopsplaner. Några av oss har börjat vara här utifrån yrkesroller och många har blivit kvar efter det att man med tiden fått vänner här och forumet fungerar som en vardagsplattform för umgänge med folk i komistrådar som ibland funnits i många år.
Under det år man planerat bröllop är det också vanligt att man utvecklat kompisrelationer med andra brudar och efter bröllopen börjar nya planer-inte sällan barn. Då fortsätter man prata utifrån de nya saker man står inför. BT brukar helt enkelt vara en ganska trevlig plats-och det är därför det inte blir särskilt populärt när någon dyker upp och helt oprovocerat börjar kalla gamla välkända medlemmar för fanatiska och militanta-man undrar vad den personen är för bråkmakare och onyanserad människa.