• Anonym (Förvi­rrad)
    Äldre 28 May 19:39
    2768 visningar
    16 svar
    16
    2768

    Friade

    Igår skrev jag ett långt och kärleksfullt sms till min sambo. Jag slutade inte som vanligt utan skrev: Vill du dela ditt liv med mig resten av ditt liv? Jag är redo att ta vårt förhållande till nästa steg. Till svar fick jag: klart jag älskar dig med och du skriver så fint.. Får jag tänka på saken. Vi har snart varit tillsammans i tre år och jag är inte den som förlovar mig med första bästa. Vi har båda förflutet då vi båda har varit gifta och haft långt förhållande. Jag med min ex make i 17 år och min sambo 9 år fast det var 19 år sedan de skiljde sig. Jag har varit snart skild i 4 år. Jag har inte känt så här sedan jag gifte mig med min exmake. känner jag mig bara dum efter åt. Vill inte fråga eller prata om det. Och visst kan han få tänka på det men jag känner mig som en idiot nu. Vad hade ni gjort? Hur länge kan man låta de tänka? Känner mig vilsen.

  • Svar på tråden Friade
  • Mmmari­a
    Äldre 28 May 19:54
    #1

    Förstår att du är förvirrad, men låt det gå några dagar utan att säga något. Det kan ju vara så att han vill göra på sitt sätt. Han kanske vill vara den som friar?

  • Anonym (Förvi­rrad)
    Äldre 28 May 20:02
    #2

    Han har sagt flera gånger att han tycker att kvinnor kan fria med och för ett tag sedan skämtade jag om de

  • Äldre 28 May 20:04
    #3

    Han kanske ville att du skulle fria traditionellt och inte via sms?

  • Anonym (Förvi­rrad)
    Äldre 28 May 20:32
    #4

    Saken är han vill inte ens prata om det. Jag vill kunna prata om det.

  • Äldre 28 May 21:26
    #5

    vet precis hur det känns. för ca två år sen (tro ja) så hade jag gjort en fin middag til mig och min karl. klätt upp mig lite.. skrivit ett brev om hur mycket han betydde för mig och att jag inte kan klara mig utan han blabla.. grät nästan själv av allt romantiskt när jag han läste det sista (ska vi gifta oss?) hatn tittar upp ömt leende på mig och säger "nej". O.O va? 

    vi hade då varit ihop i 6 år  typ och förlovade i 3. ja mena.. vad är det att vela om? vi vill jubåda leva med varann tills vi blir rynkiga.. och beyond.. men icket.. har fråga ett antal gånger men nej. nu ska jag fråga nästa vår och då sista och mest allvarliga gången. är det fortfarande nej så skiter jag väl i det då! bli nästan förbannad här ja sitter och skriver... 

  • Anonym
    Äldre 28 May 21:30
    #6

    nu ska jag hjälpa er lite, varje gång jag och min kille pratade om att vi skulle förlova oss och sen gifta oss så fick jag ett blankt nej, sist vi pratade om de var i oktober... den 24 november så friade min kille till mig för han ville överraska mig och göra det på sitt sett. de 21 september gifter vi oss.. vi har nu varit tillsammans i 8 år och har nog pratat om de i 3 år.

    Så de kan vara så att era killar vill överraska er också..

  • Äldre 28 May 21:34
    #7
    Anonym skrev 2013-05-28 21:30:42 följande:
    nu ska jag hjälpa er lite, varje gång jag och min kille pratade om att vi skulle förlova oss och sen gifta oss så fick jag ett blankt nej, sist vi pratade om de var i oktober... den 24 november så friade min kille till mig för han ville överraska mig och göra det på sitt sett. de 21 september gifter vi oss.. vi har nu varit tillsammans i 8 år och har nog pratat om de i 3 år.

    Så de kan vara så att era killar vill överraska er också..
    faktiskt inte i mitt fall. min karl är faktiskt inte mogen enligt egen utsago. och han nämnde även en gång att han tycker det känns "fastkedjande"... och visst. han frågade mig om vi skulle förlova oss (efter jag hade frågat tre ggr) men han tycker ändå att det känns som jag tvingade han. så detta med giftamål vette tusan.. 
  • Anonym
    Äldre 28 May 22:15
    #8
    filibustern skrev 2013-05-28 21:26:44 följande:
    vet precis hur det känns. för ca två år sen (tro ja) så hade jag gjort en fin middag til mig och min karl. klätt upp mig lite.. skrivit ett brev om hur mycket han betydde för mig och att jag inte kan klara mig utan han blabla.. grät nästan själv av allt romantiskt när jag han läste det sista (ska vi gifta oss?) hatn tittar upp ömt leende på mig och säger "nej". O.O va? 

    vi hade då varit ihop i 6 år  typ och förlovade i 3. ja mena.. vad är det att vela om? vi vill jubåda leva med varann tills vi blir rynkiga.. och beyond.. men icket.. har fråga ett antal gånger men nej. nu ska jag fråga nästa vår och då sista och mest allvarliga gången. är det fortfarande nej så skiter jag väl i det då! bli nästan förbannad här ja sitter och skriver... 
    Förlåt mig, men man måste var alite omogen eller nåt om man inte är "redo" att gifta sig med någon efter 8 år tillsammans. Eller så gillar man inte förhållandet? En annan sak om man inte vill vara gift, men redo? Hmm. Och illa om man inte vill prata om det och försöka komma till en kompromiss utan bara låta den andra fria och fria.. När det verkar så viktigt för den ena parten (dig). Lite taskigt tycker jag.
  • Äldre 28 May 23:44
    #9

    Omogen för att man inte vill gifta sig efter åtta år?! Löjligaste jag hört. Många tycker att äktenskap är patetiskt och bara ett papper, det behöver ju inte betydda att de ogillar förhållandet. Att du inte ens kan stå för det du skriver är däremot omoget om nåt!

  • Äldre 28 May 23:58
    #10

    Js Fästmö - nu tror jag att du missförstod föregående talare. H*n skriver ju tydligt och klart att h*n tycker att det är en annan sak att inte vilja gifta sig, men att det är omoget att påstå att man inte är redo. Puh jag blir så trött på att folk alltid skall klanka ner på andra i sådan här trådar, framförallt om man inte kan läsa ordentligt.

  • Äldre 29 May 07:45
    #11
    Anonym skrev 2013-05-28 22:15:13 följande:
    Förlåt mig, men man måste var alite omogen eller nåt om man inte är "redo" att gifta sig med någon efter 8 år tillsammans. Eller så gillar man inte förhållandet? En annan sak om man inte vill vara gift, men redo? Hmm. Och illa om man inte vill prata om det och försöka komma till en kompromiss utan bara låta den andra fria och fria.. När det verkar så viktigt för den ena parten (dig). Lite taskigt tycker jag.
    mmm.. har försökt kompromissa. har sagt att vi lika gärna kan gå bara vi (och två vittnen ofcourse) till kommunhuset, eller ute på trädgården och gifta oss, om det är pengar och det sociala som stör (han har svårt för sociala tillställningar) men icket. han har dock sagt att han vill gärna ha råd med ett RIKTIGT bröllop. så därför frågar jag igen till våren, då har jag gått klart sköterskeprogrammet, och får ganska snart ett vik eller jobb, och 2015 firar vi 10 år tillsammans, vore ju perfekt att fira det med att gifta oss det året? ^^ska försöka vara tyst om ämnet tills dess. :P för ja tro inte han ogillar förhållandet. eller tro och tro. jag vet han inte ogilar förhållandet. :P
  • Anonym (Förvi­rrad)
    Äldre 29 May 09:09
    #12

    Det som jag blir mest ledsen över är att man ej har fått svar. Jag förstår om han inte vill förlova sig och gå vidare pga då han va gift skiljde de sig väldigt drastiskt pga hennes otrohet. Nu är min tanke att ta ett steg att förlova oss. Jag och min exmake tog det hela 10 innan vi gifte oss. Jag har ingen brådska jag vill bara veta. Tänker inte lämna honom för det. Jag är väl ganska gammaldags av mig där. Förlorar jag mig går jag ända ut till giftermål. Veta att många där ute hellre förlovar sig och stannar vid det. Tycker man kan förklara vad man känner.

  • Anonym
    Äldre 29 May 09:39
    #13
    Js Fästmö skrev 2013-05-28 23:44:52 följande:
    Omogen för att man inte vill gifta sig efter åtta år?! Löjligaste jag hört. Många tycker att äktenskap är patetiskt och bara ett papper, det behöver ju inte betydda att de ogillar förhållandet. Att du inte ens kan stå för det du skriver är däremot omoget om nåt!
    Ja nu missförstod du och överreagerade lite. Alla tror inte på äktenskap, har vänner som inte vill gifta sig av politiksa orsaker t.ex. Men att säga att man inte är mogen för det med en viss person efter 8 år tillsammans tror jag inte på, hur lång tid behöver man då på sig? Det låter som en undanflykt för mig och jag tycker det är taskigt / omoget / whatever att  hålla någon på halster och inte vilja kompromissa eller prata om det trots den enas stora önskan om detta steg i livet. 
  • Anonym
    Äldre 29 May 09:40
    #14

    Samma gäller för TS man, jag tycker man måste kunna prata om saker, inte bara stänga av, det är itne schysst.

  • Anonym (Förvi­rrad)
    Äldre 29 May 14:01
    #15

    Nä det är så jag med tycker. Han borde ju kunna säga något.

    Jag vill veta och jag kan acceptera ett nej. Men ine ens prata om det sårar mig ännu mer. Ena stunden har han pratat om att han skulle kunna gifta sig och ibland inte.  Visst r han inte redo nä som sagt då kan han säga det.
     Han har varit i stort sätt singel i 22 år. han är 14 år äldre men ibland känns det som han är som en barnslig tonåing.

    Har nu försökt att prata med honom men jag har inte fått ut orden. blir så ledsen. Snart känner jag att han behöver inte ens tänka på frieriet heller. Vill han inte förlova sig eller gifta sig så kan han säga det samt att han kan vara tyst i framtiden om giftemål mm som han brukar säga.
    Stå förrvirad ännu
     

  • Anonym (Förvi­rrad)
    Äldre 30 May 22:21
    #16

    Så nu har jag fått svar iallafall. Han har inte brådska. Sedan sa han jo men visst kan vi förlova oss väl. Då brast det hos mig. Sa bara att jag inte tänker tvinga honom att förlova sig. Han behöver inget göra eller tänka. Tänker inte ha en som inte vill just nu få får det vara. Punkt. Vill han förlova sig får han göra något för jag tänker inte förnedra mig igen.

Svar på tråden Friade