Min blivande man dog idag

Jag skulle hellre valt en bild på något som du förknippar med honom. Han kanske gav dig en ros på första dejten, han kanske hade en favoritlåt där du kan ta en rad ur texten.

Just nu känner du så här. 
Men det är inte alls säkert att du känner likadant om 10 år (även om jag vet att det känns som att känslorna aldrig kommer ändra sig). Och då kanske det inte är så roligt att ha ett porträtt (som xMariax säger så brukar dom inte bli så särskilt bra, i alla fall inte i längden när kroppen ändras och färgen bleknar lite) eller ett namn tatuerat på sig.

Jag har en ko intatuerad på mitt ben.
Varför en ko?
Jo för att jag dels samlade på ko-saker och dels påminner det mig om tiden på lantbruksskolan.
Jag ritade kon själv och fick den tatuerad. Men det tog mig flera år att verkligen bestämma att jag ville ha den här och vara säker på att jag inte skulle ångra mig.
Kon står dels för mitt samlande, dels för att jag tycker om kossor - riktiga alltså. Den påminner mig också om tiden på lantbruksskolan på både gott och ont. Både mobbingen som fick mig att sluta efter ett år. Men även de få glada minnen jag har därifrån. Den påminner mig om att jag ska vara stark och stå upp för dom som är svaga eftersom det var väldigt få som stod upp för mig när jag mådde så dåligt.
Men utan att jag har gjort det så övertydligt. Jag vet vad den står för, vad den representerar och det kan bli en bra historia när jag berättar om den.

Jag skulle nog säga att om du väljer att sätta hans bild och namn på din kropp så bör du vänta minst ett år innan du gör det så du verkligen har tänkt igenom det och hunnit landa i vardagen igen. 

Jag kan tipsa om en galet bra tatuerare om  du finns i sthlm!

Ja tack gör det.

Jag skickade ett medelande, men skriver här med. 
Ronny hill,  http://stucklife.com/
Han är riktigt grym. Lycka till, kram på dig

Skickar massor av styrkekramar till dig!!

Massa styrkekramar till dig!! Vet ej vad jag gjort om jag varit i din situation! Det kommer ta tid att läka. Som andra skrivit, låt det ta den tid du behöver!

Först vill jag baklaga sorgen. Kan inte föreställa mig hur det skulle kännas att
förlora sitt livs älskade.. Kan dock till viss mån förstå hur det känns att förlora
någon man älskar. Har förlorat 2 bröder 11 & 25 år sen..

Till deras minne gav jag mina söner deras namn som mellan namn.. Tror kanske
du borde vänta lite med en tatuering o kanske tänka på en tatuering som symbolerar
er kärlek för en tatuering av ett ansikte förändras m tiden o ytterst sällan till det bättre.

Många tankar till dig! 

Vad fint av dig att bära hans minne på det sättet! Jag vill verkligen råda dig att avstå från att tatuera hans ansikte. Jag har flera familjemedlemmar som har tatuerat in sina barns ansikten och det ser redan efter ett par år ganska dåligt ut. När huden förändras kan ansiktet bli "snett" eller "säcka ihop" och då blir ansiktet nästan "groteskt". Kanske det har med individuella hudegenskaper eller tatueraarens skicklighet att göra.. Men jag hade inte chansat.  

Mitt råd är att du tatuerar in en symbol som minne. Något som du tätt förknippar med honom. Om du inte har någon speciellt symbol hade jag valt en vacker ros eller ett hjärta.

Jag hade tänkt som så att alla andra behöver inte direkt se att det är en minnestatuering. Det viktiga är att DU vet det och att den FÖR DIG innebär en påminnelse.

Usch, jag beklagar, verkligen. Miste min bror på liknande sätt för 5,5 år sedan. Det är inte samma sak, på något sätt, men jag kan kanske ana lite vad du går igenom. Jag vill tipsa om ett nätverk, som finns på www.vimil.se, där det finns många människor som drabbats av samma sak eller liknande som du. Kanske kan du få stöd och hjälp och råd om hur fasen man går vidare efter en sånhär sak. Jag vet att det hjälpte min brors sambo i hennes sorg, kanske kan det hjälpa dig.

BlivandeBruden skrev 2013-05-10 09:42:42 följande:Jag undrar om nån kan ge mig råd ang en tatuering jag vill göra. Jag vill göra en minnes tatuering med hans ansikte, namn och någon text.Har ni nåt förslag? Jag har aldrig gjort nån tatuering så jag är helt grön innom området.Om du ska göra en sådan tatuering så tänk på att du är noga med att kontrollera den som ska göra jobbet. Se hur personens tidigare arbeten har blivit. Ansikte är mycket svåra att göra. Tänk efter noga, vem, placering och vad som ska vara med på bilden. Det får hellre kosta lite mer pengar än att en sådan blir misslyckad. Research.För övrigt kan jag bara instämma i det andra skrivit oerhört svårt att sätta sig in i din situation. Jag kan sätta mig in i kärleken du beskriver, men kan bara föreställa mig sorgen. Vet inte hur stora kulturella skillnaderna är mellan dig och din fästmans familj och om de påverkar din sorg. Har erfarenhet av hur olika sorgearbetet kan se ut inte bara i olika kulturer utan även från person till person. Det viktiga för dig som jag ser det är att du ska ta den tid du behöver och söker den hjälp och stöd du känner att du vill ha. Att skriva av dig här kan vara ett forum, även om det kan vara svårt att se andras lycka här på denna sidan. Önskar dig all styrka för att klara av detta. kramar i massor.   

Jag har en minnestatuering, och först och främst vill jag meddela att det gör precis lika ont som man föreställt sig i början, sedan blir det värre. 

Precis som många andra sagt så tror jag att det kan vara en bra idé att tatuera något som betydde mycket för honom eller för er istället för hans ansikte. Hans ansikte kommer finnas kvar på bilder, så de kommer du alltid att ha, men hur han påverkade dig och den känsla han gav dig kommer inte att finnas på bild. Det kan du förmedla genom en tatuering. En strof ur en sång som betydde mycket, ett smeknamn han gav dig eller som du gav honom. 

Jag velade en månad innan jag gjorde min, och nu vet jag att även om minnet bleknat lite så kommer tatueringen alltid att finnas där och den kommer alltid att betyda samma sak som den gjorde från början. Fråga tatueraren om råd om du är osäker. De är proffs och kan ge dig tips och råd om vad som fungerar. 
Låt tanken sjunka in, en tatuering är permanent och kommer sitta där hela livet. Missförstå mig inte, men om du går vidare med ditt liv så kommer tatueringen inte att göra det. Skapa ett minne, men gör inte din hud till ett altare. Det kanske känns som en bra idé idag, men kommer det att göra det om ett år, om fem år, om tio år? 

Nu inser jag att jag lät ganska hård, men jag har läst tråden tidigare och inte vetat vad jag ska skriva eftersom alla ord känns så futtiga och tomma. Tänk bara på att du inte är ensam, och att du har någon att vända dig till som kan hjälpa dig att dela din sorg. En vän, ett syskon, en förälder, en granne... Du är inte ensam.

Oj, så hemskt!

Det finns ingenting nån kan säga för att du ska må bättre.

Men låt det ta tid. Låt det göra ont. Tillåt dig att sörja. Tillåt dig att göra saker som du mår bra av. Umgås med dem du älskar.

Stor kram till dig