Min blivande man dog idag

Tack alla som skrivit! Jag vet inte när jag sov sist. Har varit med min fästman på sjukhuset sen i lördags. Vi trodde att han hade fått en allvarlig lunginflammation. Men sen började dom prata om cancer och tumörer. Dom misstänkte även Turberkulos pga att hans bror hade det för några år sen. Allt gick så fort. En stunden levde han och nästa dog han. Jag har fått tillbringa tid med han idag. Han var så kall och samtidigt såg det ut som han bara sov. Vi hade så mycket planer. Han brukade ringa mig ibland när jag inte var hemma och han satt hemma utan mig. Då kunde han ringa bara för att säga att han kan inte andas utan mig. Och exakt så kände jag med. Det var som om våra kroppar och själar var en och samma. Utan varandra så var vi bara två halvor. Han var mannen jag väntat på hela mitt liv. Jag trodde inte ens på äkta livslång kärlek innan jag träffade han. Jag minns min absolut första tanke första gången jag såg han. Jag är en sån som i vanliga fall aldrig kommer ihåg nåt. Men min första tanke om han är nåt jag aldrig glömmer. "Wow vad snygg han är" så tänkte jag och sen fick jag lära känna han och då fick jag veta att han var inte vara så otroligt snygg utan han var den finaste mest fantastisk människa som jag nånsin fått träffa. Min fästman är turk. Så nu väntar en kaos artad begravning i Turkiet. Hans familj försöker så gott dom kan att ta hand om mig på bästa sätt. Men det är inte lätt. Även min familj finns med mig hela tiden. Men den enda jag vill ha är min fästman som skulle bli min äkta man september 2014. Vi hann aldrig få vårat bröllop. Jag blev medlem på brölloptorget för att samla inspiration om hur vi skulle gifta oss. Nu har jag bara tomhet och en lägenhet som är för stor. Vi bodde i en 3a för vi ville så gärna ha ett rum till våran framtida första bebis. Men det blir aldrig nån bebis. Det blir aldrig nåt bröllop. Det blir bara tomhet.

Jag blir så glad och tacksam för er som tagit sig tid att skriva. Inte nog med att jag måste hantera förlusten av mitt livs kärlek, nu måste jag försöka ta mig tillbaka till livet. Jag har bara 2 val. Antingen lägger jag mig ner och dör eller så kämpar jag. Min fästman hade viljat att jag kämpade. Men jag vill bara lägga mig och dö. Jag önskar verkligen att mitt krossade hjärta även gör att jag somnar på kvällen och inte vaknar igen. Jag är så jäkla arg, jag känner mig förbannad på allt. Jag vill skrika och slå och skrika ännu mer. Hur hanterar man förlusten av sitt livs kärlek och alla planer man hade tillsammans? Hur går man från att planera bröllop och försöka få barn till att förlora allt? Jag måste acceptera min sorg att aldrig få bli mamma och gifta mig med min stora kärlek. Det enda jag har framför mig är ensamhet. Jag har inte kunnat sova i våran säng utan jag sover i soffan varje natt. Jag undrar när jag har mod att sova i sängen igen.

Jag undrar om nån kan ge mig råd ang en tatuering jag vill göra. Jag vill göra en minnes tatuering med hans ansikte, namn och någon text.

Har ni nåt förslag? Jag har aldrig gjort nån tatuering så jag är helt grön innom området.