Innebär inte alltid förlovning att man ska gifta sig?

hmm.... har tänkt på att det troligen är så min karl oxå tänker... kyrkligt har han absolut inget emot.. men just storleken.. men tror för min sambo så är det även en ekonomiskt onödvändighet.. det bara kosta. men jag har ju dragit ner enormt på budgeten.. är ju snart under 10 k. men han vill ändå inte.. hmm... om det inte satt i pengarna hade nog min sambo oxå tänkt så. haha. han älskar mat. ^^P
 

Jag är inte ute efter att döma någon men jag skulle tycka det var hemskt om jag var tvungen att kompromissa mig fram till ett giftermål och jag står kvar vid att varför fria om man inte planerar att gifta sig? När min man friade till mig så var det för att vi skulle gifta oss och det hade känts otroligt snopet om det inte hade hänt. Sedan kan jag tycka att det är lite synd när kvinnor tjatar till sig både en förlovning och ett giftermål. Känns lite då som att allt det där fina bara försvinner.

Sen märker man ju givetvis när det är en fjortis-förlovning så att säga :) Håller verkligen med om att man i vårt samhälle idag är ganska givmild när det kommer till förlovning men att det stannar där.

JAg ser en skillnad på förlovning och frieri. Antingen så förlovar man sig för att vara förlovade eller så friar man för att gifta sig, 
Jag såg det inte som min sambo friade när han frågade om jag ville förlova mig, hade han frågat om jag ville gifta mig hade det varit en annan sak.

Jag har inte tjatat mig till något, jag hade och har full respekt för min sambo, skulle han säga nu att nej jag vill inte så skulle jag acceptera det. Han ändrade uppfattning helt självmant efter att jag förklarat min syn på det hela.
Har absolut inte tjatat mig eller tvingat mig till något.

Sen tycker jag precis som min sambo att kärleken mellan två personer ändras inte pga en titel.
Så som sagt jag vet att han älskar mig och har full respekt för honom men han har även det för mig.

Och skulle han absolut inte vilja, varför skulle han vilja bestämma något och prata om det? 

Vad är det för pappersarbete vi pratar om? Vad jag kommer ihåg så var det hindersprövningen vi fyllde i sen så var det jag som fick uppdatera körkort, pass och bankkort när jag bytte efternamn.. men att han skulle ha fyllt i något extra mins jag inte.. men du tar upp det som jag också nämnde- man behöver inte gifta sig med pompa och ståt. Kompromissa SKA man göra. Tycker ni gjort helt rätt.

Jag har inte läst alla inläggen i tråden, utan har bara läst TS. Jag tycker inte att man nödvändigtvis måste fria, men jag tycker däremot att om man väljer att förlova sig, så gör man det för att man en dag vill gifta sig. Jag tycker att en förlovning är just det, en "för lovning" = ett löfte om att någon dag gifta sig.

Självklart kan alla göra som dom vill och det är inget juridiskt bindande i att förlova sig, men jag skulle aldrig kunnat tänka mig en förlovning utan en tanke på ett framtida giftemål med personen i fråga.

Och jag förstår verkligen inte skillnaden på frågan "Ska vi förlova oss?" och "Ska vi gifta oss?". För mig är det samma sak, faktiskt. Efter ett frieri, oavsett vilka ord man använder sig av, så är man ju förlovade.

Jag håller med om det Aniara4 skrev tidigare om jag inte riktigt förstår varför någon friar till någon som den redan är förlovad med. För mig är förlovning redan "bevis" nog på att båda tänkt sig ett bröllop och giftemål.

Frågan "Ska vi bestämma ett datum för bröllopet?" är dock en annan sak. Det är starten på att verkligen börja planera för vigseln och det är en fråga jag kan tänka mig att man ställer efter (inom) en förlovning.

Förlovning är ett tillkännagivande av att en parrelation avser att leda till äktenskap eller registrerat partnerskap. Efter att ena partnern friat till den andre, och denne svarat ja, är paret förlovade fram till dess att vigseln eller registreringen har fullbordats.
Källa: Wikipedia

Sen kan man ju tycka annorlunda och tillskriva förvovningen andra värden än det ursprungliga och det är väl det som många också gör. Förlovningen har ju inget juridiskt värde i sig, och därför gör man lite som man känner för.

Jag håller dock inte med om att man ska eller bör gifta sig inom ett år från en förlovning (eller frieri), för det är mkt som kan hända. Livet kan hända. Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig och det är okej.

Personligen ser jag inget fel på en lång förlovning, så länge tanken på ett giftemål alltid funnits och finns där. Det är huvudsaken för mig.

Jaja, jag är lite partisk kanske, då jag och maken var förlovade i drygt 4år innan vi kom till skott. Och ja, då hade vi redan barn, bil, boende och.. ja, inte hund, men katter tillsammans. Saken var dock den att vår dotter föddes med ett hjärtfel och vi hade fullt upp med att åka mellan sjukhus, ta hand om henne och försöka få vardagen att gå runt. Vi ville hela tiden gifta oss, men vi ville inte bara gå till stadshuset och "få det gjort", utan vi ville ha det där stora bröllopet med vit klänning i kyrkan och middag med släkt och vänner. Vi fick alltså spara och vänta tills tiden var rätt för det och jag ser inget fel i det.

Men jag håller med om att jag också kan tycka att det är konstig att bröllop, vigsel, att vara gift är en sån stor sak medan att skaffa barn ibland verkar vara mer eller mindre en bagatell. Folk är redo för steget att ha barn tillsammans, men att gifta sig.. nej nej, det är ett alldeles för stort steg. Klart att man inte måste gifta sig, någonsin, inte ens om man har barn. Just argumentet att det är en "för stor sak" har jag dock svårt för, i jämförelse med att skaffa barn då.

Ser inte anledningen med att vara förlovad utan tanke på att det skall leda till vigsel. (Men köper Filibustens systers motiv). Det behöver inte ske direkt och det kan ske i smyg om man vill slippa fest och i all enkelhet. Men har man träffat sin livskamrat i livet vad står då emot?

För mig är det självklart är förlovning och giftermål hör ihop då du lovar något i förväg ;) så att säga. Om man inte vill gifta sig, varför vara förlovad? Jag tycker det är fel.