Alla borde överväga att gifta sig i smyg!!!

Väldigt trist att ni har haft en sådan upplevelse.

Men så är det inte för alla. Och om vi hade gift oss i hemlighet så hade vi gått miste om alla trevliga människor som visat intresse för vår dag, även de som inte var bjudna.
Som granntanten som har en tik som vår hund "dejtar". Hon har varit över flera gånger och bett att få se på korten och berättat hur fint det såg ut.
Och mina snälla trevliga kollegor som ställde upp till 110% oavset om dom kom som gäster, serverade eller bara såg till att jag kunde ha semester just då.

Chicita - Javisst kan man ha mycket positivt utav att gifta sig "öppet" också - men inte hade jag trott att det fanns så många baksidor, och att detta skulle drabba oss och förta vår glädje =( Man ska väl inte behöva ångra sin vigsel pga omgivningen innan vigseln äns är "gjord".

Åh, vad tråkigt att höra! 
Vi hade väldigt kort varsel med vårt bröllop men tack och lov har vi inte hört något negativt från någon.
Däremot har jag hört liknande historiga (en komis, kompis blabla ) som upplevde så som du berättar: många som lägger sig i för mycket och det slutade med att till slut var bröllopet så som alla andra önskade, och inte som paret ville ha. De la ner hela skiten, rymde och gifte sig ensamma!  Så visst är det en lösning, men det är klart. Lite kort varsel kanske om saker och ting är bokade och betalade.

Oavsett hur man gör så finns risken att andra har åsikter om ens bröllop.
Hade det varit bättre att kanske bli osams med även era närmaste om ni hade gift er i smyg och berättat i efterhand för dom?

När det gäller ens kollegor så tror jag att man antagligen ska bara borsta över det lite snabbt typ "nej jag kan inte komma på personalmöte då för jag ska gifta mig den dagen". Om man nu inte har tänkt bjuda arbetskamraterna.
Det kan annars uppfattas av arbetskamraterna som att man försöker trycka ner sin lycka i halsen på dom och nästan säger "jag ska minsann gifta mig men ni är inte bjudna *pilutta er* ".
Speciellt om man pratar mycket om det, vilket det ju lätt blir när man är väldigt glad och uppspelt över en sån stor sak.

En kompis till mig kan prata öronen av mig med saker som händer i sitt liv, stort som smått. Men så fort jag försöker berätta om vad som händer i mitt liv så bagatelliserar hon det.
Och det är av principen "Jaha ojdå, ska du operera om axeln igen. Det lät ju trist... Men du, du anar inte vad som hänt här. Jag råkade ta fel på fläskfärs och nötfärs när jag handlade sist så köttfärsen smakade jättekonstigt".

Låt kollegorna prata, har dom inget bättre att prata om än dig och ditt bröllop så är det väl rätt trevligt ändå på något sätt  
Och när det gäller avlägsna släktingar så strunta i dom. Dom lugnar ner sig om ett tag... 

Vi kör på ett väldigt "öppet" bröllop där alla som är intresserade kan läsa via bröllopsbloggen hur tankarna går, jag planerar att ta med min mamma för att prova klänningar och mina svärföräldrar är ganska insatta i resaturangen och middagen.. Vi tänker att det är ju ändå ingen som greppar den totala helheten förrän på den stora dagen ändå... Inte ens vi!

Däremot kommer vi ju inte berätta vem som hamnar var på bordsplaceringen men det tror jag inte kommer bli något problem.. I vissa familjer kan jag dock förstå oron för att t.ex nyktra Anna inte vill hamna bredvid alkoholisten Bertil och att ofrivilligt barnlösa Cecilia inte vill hamna bredvid åttabarnsmamman Desiree som bara pladdrar på om hur underbart livet är etc..  

Förstår känslan...är litegrann i samma sits och jag tycker inte ens det är kul att planera vårt bröllop längre. Vi har förstått att ingen tycker det är kul och trevligt att vi äntligen ska gifta oss och det gör mig lite ledsen.
Visst det är rätt kort varsel här oxå och kort datum på att osa sig, om man kommer eller ej, datumet har passerat och av 16 inbjudningar utskickade så har hälften svarat. Dom flesta på min m2b sida, bara två fån min sida. Min pappa har inte svarat än...men han hittar väl inte nr till oss då trots att det står på inbjudan.
Det gnälls om kläder för min mamma vill inte skämmas och hon har inte råd att köpa kläder för 1000 tals kronor vilkeet vi inte begär, vi har skrivit valfri festklädsel just med tanke på att inte behöva köpa nåt dyrt som bara blir hängande.
Vi är enkla personer och begär inte så mycket av vår omgivning mer än att alla har kul och är trevliga mot varandra.
Min mor gnällde över mina blommor jag ev ska ha för hon har lovat att betala min bukett och blommorna till bordsdekorationen, jag tål inte starka dofter och ska inte ha så mycket blommor och ingen stor bukett heller, men dom dög inte dom jag vill ha för hon menade att det var begravningsblommor. Inte så kul...

Och vad jag vet vill min svärmor inte behöva sitta bredvid min lillebror och varför vet jag inte egentligen, vi är inte så många så vi hade tänkt ha tradiotinell placerigng på familjen vid det bordet vi ska sitta och då hamnar hon vid min lillebror...vad är det att orda om kan jag undra.
Nej, hade hon fått bestämma är jag säker på att deras sida av familjen hade suttid vid ett bord och min familj vid ett bord, absolut inte blandat och ingen hade pratat med gästerna vid motsatt bord. *alla sköter sitt och skiter i dom andra*

Att ta med mamma vid en ev provtur för klänningar vet jag hur det hade slutat, det hade varit hon som provat kläder och jag som var smakråd.

Jag har en klänning och hon har inte sett den, bara min svägerska och några vänner. Och vi kommer inte tala om att mannen ska ha svarta jeans på sig heller för då blir det nog livat värre.

Idag fick vi veta av äldsta sonen på 15 år att farmor och farfar är inte så glada för att vi ska gifta oss....nej det visste jag ju....

Och idag sa jag till min m2b att vi skulle gjort som vi sa från början, vigas med hans kusin och fru som vittnen, äta en god middag och så ha kul bara vi utan gäster för ingen vekrar ju tycka det är roligt för vår skull iaf. Ledsamt är vad det är!

Så jag förstår absolut hur du känner.

Men hoppas din dag blir fin och bra iaf och att ni får en lyckad fest trots allt!

(jag ska på ett stort bröllop på lördag och ska ha jättekul, men frågan är om hennes bröllop kan toppa hennes möhippa!)

En annan "rolig detalj" som jag kom på nu är att jag har ju kollegor som har makeup och hår som största intresse, och de blev jättenyfikna och frågade allt om hur jag tänkt mig till MIN dag.... Jag som inte hade tänkt ha något särskilt alls? Håret rakt ned, kanske diadem ,sminka mig som till vardags? Hursomhelst så gjorde de klart för mig att de ska vänta utanför huset där vi vigs för att se hur jag gjort mig fin... Granska mig, typ,  SUCK