Förbannad så in i bara h**vete nu

Jag känner (som jag skrev tidigare) att ni absolut inte behöver bjuda på mer alkohol. Och jag vet inte om jag är den enda som tänker som mig. Att om det är viktigt för maken att det serveras öl och whisky så kan gästerna få det som alternativ till vin och konjak. Inte som tillägg...
För mig känns det som om det skulle vara en bra kompromiss som sagt.

Och om man inte kan ha trevligt utan att dricka massor, tja då har man problem av ett eller annat slag.
Det är ju inte frågan om en alkoholfri fest ens, utan en finare lunch med både alkohol till mat och kaffe. Så alla "det är synd om dom som inte får dricka" känns malplacerade.
Frågan är väl mer vad dom ska dricka som sagt. Inte om dom får dricka eller inte...

Jag blir arg när du säger att han inte har nått att säga till om! det är ju faktiskt en dag som ska vara speciell för båda två!! man måste kompromissa ju!!!

Ops... så går det när man inte postar direkt. Skrev inlägget, haltade iväg och fixade lite kaffe och sen läste igenom och postade... 
Jag var visst inte ensam om att tycka att en kompromiss kan vara bra, men att kompromissen inte behöver vara "ok då vi kör en supafest, den som somnar först är den som har roligast".

Jag skrev mest igen för att jag blev lite irriterad på Candy's inlägg där det ser ut som att man inte kan ha kul utan att spriten flödar.
Samt att en hel del verkade tycka att det var väl bra att ni bjöd på vin punkt slut.
Själv hatar jag öl. Jag tycker det är äckligt rent ut sagt. Men jag vet att många inte gillar vin också... Därför hade vi öl på bröllopet men vi hade det inte som ett direkt erbjudande "vill du ha öl eller vin?"
Utan dom som absolut inte ville ha rödvin (vilket var det som passade bäst till maten) fick säga till att dom ville ha något annat helt enkelt. Det kändes inte som att jag ville säga "jaha dricker du inte vin, men då får du ta vatten då". Utan jag ville att alla skulle få det dom tyckte om. 
Men för den delens skull så var det ingen supafest  

Det är nog fortfarande så i vissa kretsar att man inte kan umgås om det inte finns alkohol.
Har man vuxit upp på det sättet och sedan fortsatt likadant, ja då kan man väl inget annat heller.

 

Då jag och min syrra var små var jag mycket hos granntjejen.
Hennes pappa drack ofta (som jag uppfattade det med barnögon) och han lät även mig och min kompis smaka öl och annat om vi ville.
Själv ville jag inte, då fick min kompis dricka mitt med.
Vi var kanske 6-7 år då.
Ibland ville min kompis att jag skulle sova över för att hennes föräldrar skulle på fest, när dom kom hem var pappan högljudd och bråkig och min kompis kröp ner under täcket och höll för öronen.

Hemma sa vi till att vi inte ville ha det på samma sätt och mina föräldrar sa "fine, det blir alkoholfritt hemma hos oss tills alla barn fyllt 18".
Men mamma har berättat att det var flera vänner som slutade komma, just för att middagar och tillställningar hos oss inte innefattade alkohol.
Om mamma och pappa var ute på ngt tog dom ett glas vin eller liknande, men kom aldrig hem berusade så att det märktes.

Nu är lillasyster 24 och det serveras fortfarande ingen alkohol hemma hos mina föräldrar.
Varken jag eller mina systrar har någonsin druckit ngt hemma.
Då jag blev 18 var det fritt fram och visst testade jag att smaka cider och sånt.
Jag dricker inte tills jag spyr (blev väldigt dålig en nyårsfest då jag drack ett halvt glas rött vin till maten och sedan tog ngt typ av grogg...vet inte om det var mixen av det hela?) eller tills jag fått minnesluckor.
Jag har slutat då jag känt att jag blivit påverkad och därför inte behövt ha en bakisdag därefter.

Men summan av kardemumman.
Det finns de som inte ens vill komma om det inte blir alkohol.
Kanske är TS blivandes familj på det sättet, att dom inte kan umgås utan att ha tagit ngt före?
Antingen av vana eller av obehag för att dom inte vet hur man beter sig annars och då kan det ju bli lite press på blivande att se till att det finns ngt för dessa?
Bara en tanke.

Tänkte bara säga att han har lugnat ner sig nu, han inser nog att det är onödigt. Vi har fortfarande många meningsskiljaktigheter gällande alkohol såklart. Men inget som inte bör gå att lösa med tålamod och förnuft.

Så han var upprörd över det här?

Jag önskar er all lycka,
förhoppningsvis kommer han att komma längre ifrån alkoholen tillsammans med dig.

 

Skönt att höra att ni löste det!

Jag brukar endast läsa och inte kommentera men nu var jag bara tvungen.

Hur kan du skriva "har han ens rätt att lägga sig i"??? Är det DU som gifter dig eller är det NI? Han lägger inte sig i, han ska också gifta sig, tro det eller ej!!!

Och det där med barn och alkohol som ni drar upp. ALLA bröllop jag har varit på när jag var liten hade alkohol och inte mår jag dåligt för det idag. Alla bröllop jag varit på i vuxen ålder har serverat alkohol och barn har varit med. Så länge föräldrarna inte börjar grogga så går det väl hur bra som helst?? Eller menar ni faktiskt att man måste välja mellan starare alkohol på bröllop eller ha barn med?? Har ni faktiskt alla gjort så??

Man skriver saker i stundens hetta, get over it.

Till att börja med, dra inte alla över en kant.
Alla som skriver i en tråd behöver inte ha exakt samma åsikt - eller absolut tvärt emot.
Det finns mellanting.
Vi tillät barn på bröllopet, serverade vin/ öl/ cider till maten och hade bar med bartender och starksprit tillgänglig efter att maten var uppäten. Vi ansåg att föräldrarna fick bestämma själva om dom ville ha med barnen trots att det serverades alkohol. Däremot visste vi att våra gäster inte var såna som söp hejdlöst så då behövde vi inte vara så oroliga liksom.

Men hos TS var det inte frågan om några ansvarsfulla vuxna som tar ett glas eller två och blir lite glada i hatten. Vilket är rätt uppenbart när man läser...
TS var orolig över att hälften av gästerna ville ha ett fylleslag (mitt på dagen dessutom, vilket känns mindre motiverat än om det är middag med fest efteråt) pga att dom har problem att hantera alkoholen. Och det är ju i så fall en berättigad oro. Om det då är barn med så kanske man inte vill utsätta dom för vuxna människor som ligger och krälar runt på golvet eller sitter i ett hörn och lallar för sig själva och inte kan ta hand om sig...

Och alla har rätt att bli förbannade och irriterade på sin blivande, eller sin sambo, maka/make ibland.
Så ibland får man läsa lite halvt om halvt mellan raderna. Det är skönt att kunna få komma in här och "gapa av sig" lite ibland och få perspektiv på saker och ting. Istället för att fortsätta att irritera sig på sin älskling.

Kanske man gör men jag kan inte veta om det var stundens hetta eller om du verkligen menade det och därför var jag nyfiken (vilket jag har all rätt att vara eftersom detta är ett forum för diskussion).

Med "alla" menade jag dom som hade skrivit så (vilka var flera stycken), kanske skrev lite dåligt :) Och jag tolkade flera inlägg som att barn och alkohol på bröllop inte gick ihop i allmänhet.

Klart man får vara irriterad men som jag skrev till TS så var jag nyfiken på hur hon menade. Hon kunde ju faktiskt ha menat allvar också...

varken jag eller min man dricker alkohol (dock gärna vin utan alkohol =)). jag får så fruktanvärt ont i huvudet bara av nån droppe alkohol oberoende av hur mkt vatten osv jag dricker, och så tycker jag inte att alkoholsmaken är god.  vi gjorde så att vi bjöd på buffé med 3 glas alkoholfritt öl eller vin (eller läsk) till maten och sen kaffe och tårta, dem som ville köpa alkohol fick köpa det själva i baren. det kanske kan passa? folk har ju en tendens att dricka mindre om de måste betala själva ;)

Jag tror du tolkade TS som argare än hon var, precis som jag gjorde med dig...
Skrivet språk är inte så lätt alltid  

Mängden alkohol i sig verkar helt rimlig och som en lämplig kompromiss mellan "inget" och "massor" - särskilt givet att det nu är på dagen.

Men jag funderar på en sak, kan det vara så att ni har svårt att prata om saken eftersom ni har så olika utgångspunkter?  Jag hoppas du inte dömer honom och hela hans familj rakt av och öppet som alkoholister i varje samtal ni har om saken - det i sig ger en dålig bas för en konstruktiv diskussion om hur ni gemensamt ska göra. Att känna sig fördömd och på defensiven är ingen bra grund för en god dialog och kompromiss.  Kanske behöver ni lära er ha en dialog på mer konstruktiva premisser?