Hur väljer man vart och hur man ska bo?

Sen vi båda flyttade hemifrån, för typ 5-6 år sen, har vi bott centralt i hyresrätt inne i stan. När vi bodde hemma bodde båda två ca 4 km från centrum så det var ju hyfsat centralt det med. Har trivts väldigt bra i hyresrätt under åren men det vi båda saknat är möjligheten att påverka sin miljö mer. Och framförallt en rejäl uteplats så man kan sola på sommaren. Men som sagt, i vår situation innan som en student å en som jobbar var det väldigt skönt med friheten i en hyresrätt, inga lån utan det är bara att betala den å den summan i månaden. 

Nu när jag är färdig med skolan å vi vill nog snart ha barn så har vi köpt ett radhus ca 2 mil utanför stan, i ett litet samhälle som vi båda är uppväxta i(de tidigare åren för min del å fram till högstadiet för hans...). I det samhället finns iprincip allt man kan behöva förutom större shoppingmöjligheter gällande kläder å sånt. Radhuset är en bostadsrätt så man behöver inte binda upp en förmögenhet till lån men man får ändå bestämma mer än med en hyresrätt och så får vi trädgård. I dagsläget är det ett perfekt boende för oss och om några år (läs typ 10 :D)kanske vi lyckats spara så vi har råd med ett friliggande hus inne i Jönköping istället.

Tror "det perfekta boendet" varierar väldigt mycket med tiden och vilken situation men har just då. Finns det inget mindre samhälle utanför stan så ni ändå inte är bosatta ute i "bushen" liksom? Så man fortfarande har grannar och hyfsat nära till mataffär som alltid är smidigt? Å skola och sådär till dottern?  

Är uppvuxen i bostadsrätt, ganska centralt i det som då var ganska lugna kvarter. Har sedan bott i ett antal hyresrätter av skiftande kvalitet, tills jag träffade min nuvarande och köpte hans sambos del i deras bostadsrätt. Där bodde vi 10 år, sedan köpte vi en lägenhet i Malmö, för att jag skulle komma närmare universitetet. Det var ingen hit! Efter knappt två vår hade fått nog och flyttade till radhus utanför Lund, där vi bodde i fem år. Nu har vi blivit stadsbor igen, i en fantastiskt mycket centralt belägen hyresrätt, en liten etagevåning på 123 kvm. Vi är stadsmänniskor båda och älskar vårt boende. Nackdelen är att vi får åka iväg för att gå ut med katterna, men det går. Allt annat är så bra beläget, gymmet på fem minuters gångavstånd, makens busshållplats tvärs över gatan, fik inom fem minuters avstånd, ja hela centrala staden så nära inpå. Och samtidigt så märker vi nästan inget alls där uppe hos oss, tyst och lugnt nästan alltid. Jag har inrett ett klädvårdsrum på ca 12 kvm. Vi har verligen fått vårt drömboende!

Det är ju tyvärr så att har man inte stora inkomster så har man begränsade möjligheter att välja fritt var man vill bo.

Vi bor i en ganska dyr hyreslägenhet i en närförort till Stockholm och trivs iofs väldigt bra, men det känns lite surt att betala så mycket i hyra varje månad. Vi pratar då och då om att köpa en lägenhet, och det är väl vår framtidsplan, men det känns inte aktuellt så länge min inkomst är så försvinnande liten. Så vi sparar pengar varje månad för att ha så stor handpenning som möjligt, och så hoppas vi lite cyniskt på att bostadsbubblan ska brista så det blir rea på lägenheter.

Jag har ingen som helst längtan efter att bo på landet, jag tycker om att allt man behöver finns i närheten och dessutom har jag inget körkort så det skulle bli väldigt bökigt för mig att bo någonstans utan fungerande kollektivtrafik. Mannen vill också bo här, men däremot är han lite sugen på en sommarstuga och det skulle jag också mycket väl kunna tänka mig. På sommaren gillar jag att vara ute i naturen, men jag skulle inte vilja bo på landet året runt. Allra helst skulle jag vilja ha en stuga nära vattnet på en fridfull skärgårdsö, men av nån konstig anledning verkar det vara fler som har samma preferenser så priserna är därefter!

Brorsan och hans sambo bor i en rätt billig hyresrätt i innerstan, vilket förstås är ett kap, men av olika skäl vet jag att de skulle vilja flytta. Ett tag tittade de på hus, men för att ha hus i rimlig närhet till Stockholm måste man verkligen ha gott om pengar! De har hyggliga inkomster båda två, men det räcker inte ändå...

Jag antar att det i andra delar av landet krävs något mer modesta inkomster för att kunna köpa hus (eller en schysst bostadsrätt), men det är fortfarande svårt om man inte har två vettiga inkomster.  Det man kan göra är väl att se över alla möjligheter som finns inom ens ekonomiska ramar, och samtidigt försöka vara så öppen som möljigt och fråga sig om det man tror är viktigt verkligen är så viktigt. Måste man verkligen bo just där man vill, eller skulle det kanske vara möjligt att trivas någon helt annanstans? Måste man ha så hög standard som man vill? Är man händig och kan renovera upp ett skabbigt ställe själv? Kan man stå ut med att ha utsikt rakt in i en mur om allt annat är bra?

Jag tror att oron över att inte hitta "rätt bostad" kan bottna i osäkerheten när det gäller jobb, framtid osv.
Som samhället ser ut i dag så vet man ju inte vad man tvingas till...

Arbetsförmedlingen här ville att jag skulle flytta till en stad 70 mil bort och ta ett jobb på 40%.
När jag frågade hur jag skulle göra med maken och huset så tyckte dom att vi kunde sälja huset (vilket skulle gå med ca 1 miljon i förlust just nu eftersom tomten inte är klar så det ser inte så kul ut samt ett gammalt hus på tomten inte är rivet och ersatt med garage som det är planerat).
Maken har ett riktigt bra jobb. Han tjänar mer än dubbelt så mycket som mig även om jag jobbar heltid.
Men dom tyckte att han kunde säga upp sig och flytta med mig  
Logiskt?

Nåja, nu jobbade jag tillräckligt mycket på mitt "extra vid behov-jobb" ändå så jag kunde avskriva mig från Arbetsförmedlingen och slapp deras krav.

Men just såna saker kan göra att man liksom inte klarar av att rota sig. Man är rädd innerst inne att någon annan ska komma och diktera vart man ska bo och vad man ska jobba med.
Och sen är ju människan funtad på det viset att man alltid strävar efter något bättre. Är det inte bättre bostad så är det bättre bil, bättre jobb, längre semester på ett bättre hotell osv... 

Så länge ni bor bra där ni bor även om det inte är optimalt - så försök gör det bästa av det. Leta lite halvhjärtat efter annat om ni vill. Men se det som ett långsiktigt mål...
En dag dyker det där perfekta huset/lägenheten upp på hemnet eller hos det lokala bostadsbolaget  

Och det stora dilemmat är väl att vi börjar vilja olika saker.

Jag vill bo i hus! Jag vill kunna ligga på gräsmattan och läsa en bok, att vår dotter ska kunna springa runt, sparka boll och liknande med sina vänner. Att vi ska kunna sitta på altanen och äta middag med våra vänner. Radhus/kedjehus har jag inget emot. Det går toppen. Vill bara slippa ha ett trapphus och jag vill ha en egen liten gård, även om den inte är jättestor. Vill inte ha en jättestor. Jag vill bo i ett visst område (egentligen två, men de ligger precis breve varandra) här i stan. Då har vi nära till allt vi tycker om, bio, restauranger, vänner, familj, makens jobb, sjukhuset för dottern och även hennes skola och fritids, så hon slipper flytta ifrån sina vänner ännu en gång.

Min make håller med mig om allt det, förutom huset. Han vill nog hellre bo i lägenhet, hyresrätt. Han tycker det är skönt med friheten. Bara kunna släppa allt och åka iväg om man vill. Åka vart frågar jag?, för vi åker aldrig någonstans. Ingen av oss vill åka någonstans heller.

Vi har dessutom katter och hund och jag tycker det skulle vara skönt att slippa springa ett par trappor ner bara för att rasta hunden. Det skulle vara skönt att kunna släppa ut den på gården bara och leka lite där ibland. Han tycker det är bra som vi har det nu.

Hur ska man kunna komma överens? Tidigare var vi överens och nu har han helt ångrat sig. Det kom lite som en chock för mig faktiskt, för vi har alltid varit så överens om hur vi vill bo.

Finns det möjlighet att hyra ett hus i det området?
Även om det är bostadsbrist så finns det ibland de som vill hyra ut sina hus under längre eller kortare perioder.

Det kan vara såna som får lov att söka jobb på annan ort men som inte vill släppa huset dom har "ifall att dom kommer hem" eller som en granne till mig. Hon hyr huset av ett par som bor i Thailand året om nu. Dom är hemma ibland, men då bor dom i en mindre del av huset som är avstängd annars och dom behöver inte ha annan kontakt än att dom kanske stöter ihop i trädgården ibland  

Nej, tyvärr inte. Utanför stan kan man ibland hyra hus, men inne i stan är trycket så stort, eftersom det finns så få bostäder att de som säljer kan få rätt bra för sina hus (priserna har stigit enormt de senaste 5-6 åren) och väljer då att sälja istället för att hyra ut. Jag har inte sett ett enda hus centralt som uthyres under de 5år vi kikat på hus. Jo, två hus, men hyror på ca 15 000kr/månad är hela vår inkomst, så det funkar inte riktigt, samt att de legat i utkanten av stan åt fel håll så att säga. Gårdshus finns det ett par, men till dom är köerna enormt långa, samt att de flesta är bara 2rok, vilket blir för litet tyvärr. Annars hade ju det kunnat vara ett bra alternativ tycker jag :)

Det svåra är ju också att numera letar vi inte samma sak. Jag kikar på en sak - just nu billigare boende så vi kan spara pengar och om ett par år kanske kunna köpa hus. Han tänker på en annan sak - bo kvar här, där vi bor nu, resten av livet. Han tycker samma sak som jag om huset och hyresvärden, men han tycker om lägenheten, till skillnad från jag, som inte gillar den alls egentligen. Lägenheten är för dyr för oss egentligen, redan nu, och med en eventuellt hyreshöjning samt ännu lägre inkomst från min sida.. ja, det bådar inte gott tycker jag.

Jag förstår inte hur vi ska kunna kompromissa och komma fram till något som vi båda känner oss nöjda med. Just nu är mitt förslag att leta en mindre (till ytan, inte färre rum) lägenhet i samma område, men på markplan. Då får jag ha närmare ut till gården, samt att jag slipper oroa mig för om vi ska kunna betala hyran och kanske vi rent utav kan spara någon slant, medan han fortfarande får bo i hyresrätt. Han är väl inte helt på samma sida och han tycker det är onödigt, för det finns inga lägenheter och han tycker att vi kommer spendera massa tid och energi i onödan på att leta. Han har en poäng i det, det finns i princip inga lägenheter, men samtidigt känner jag att vi måste ju börja någonstans. Letar vi inte alls, så kanske vi missar den där minimala chansen på en annan lägenhet.