Gemensam ekonomi?

Jag känner igen det där. Vi hade lite besvärligt i början när vi flyttade ihop just för att vi kommer från två helt olika ekonomiska bakgrunder. Jag som i många år har levt ensam med två barn var helt van vid att tänka "ekonomiskt", inga onödiga utgifter, väldigt sparsamt nöjesslösande, köpa begagnat när det går, veckohandla osv. 

Han å andra sidan flyttade hemifrån sent och hade kunnat spara ihop en hel del. Sedan bott ensam med en alldeles för bra inkomst, så han var van vid att kunna köpa vad han ville utan att nämnvärt ens fundera på priet. Det fanns inte på kartan att gå på loppisar och köpa något som redan var använt. Och från mataffären köpte han hem sånt som var bekvämt. Färdigskivad ost till exempel.

Han har fått in det där ekonomiska tänket lite grann och håller hårt på att veckohandla till exempel. Ibland riktar han dock in det på lite fel ställen. Han kan till exempel tycka att vi inte kan använda så mycket toapapper, det är ju dyrt. Komiskt nog tycker han att det är precis nödvändigt att alla i familjen har sina egna schampon och duschcremer. Fråga mig inte varför. Jag och ungarna använder dock inte duschcreme, då det går precis lika bra att tvätta kroppen med schampo när man ändå är igång. Jag jobbar på att sambon ska fatta att det ligger till så, helt utan att det går åt en massa extra av schampot. ;)

Jo, det har ju gått åt andra hållet också. Jag på vissa ställen släppt lite grann på det där med att vara sparsam. Till exempel så har jag en bil som är alldeles för dyr i både avbetalning och försäkring.  Och ibland kan jag go crazy i affären och tänka att "äh, faen vi har ju pengar" och sedan. handla en massa i onödan. 

Röstade också på "halvseperat ekonomi".  Vi har inte det så nu men när vi är gifta är det precis såhär jag tänker :)

Nu har vi separata konton men ändå gemensam ekonomi. Det funkar bra men det känns bättre att ha mer gemensamt överskådligt när vi väl är gifta.

Haha. Och vi har också olika bakgrund, fast åt andra hållet... jag kommer från en familj där vi haft väldigt god ekonomi, vi har alltid fått mycket ekonomiskt stöd hemifrån (och får fortfarande även om vi aldrig skulle be om det trots att vi är vuxna allihop), men vi har aldrig fått allt vi pekat på och mina föräldrar har hellre sparat och lagt undan än slösat pengar på "onödiga" saker. Vi fick lära oss värdet av pengar, av att tjäna dem själva (vi fick klippa gräs, rensa rabatter, städa våra rum etc) i tidig ålder etc. Men vi åkte på dyra semestrar och hade fint hus och så.

Han kommer från en helt vanlig arbetarfamilj som åkte på husvagnssemester men inget mer, bodde i litet radhus osv. Nu när han är höginkomsttagare (och den första i sin släkt med en högskoleutbildning) så gick han lite bananas med pengarna innan jag kom in i bilden och försökte tona ner honom lite :P Sedan jobbar han på ett ställe där image är jätteviktigt, så det gör ju inte saken bättre...

Men som sagt, han börjar bli bättre, och jag tror att det faktum att han vet att jag är en bromskloss gör att han tillåter sig att sväva iväg i tanken mer för han vet att jag inte skulle gå med på det. Men ja... vi har en TV som är väldigt mycket dyrare än en jag hade valt, och vi har också en alldeles för dyr bil för min smak (men hade han valt helt själv hade det varit en minst dubbelt så dyr bil som stod i garaget). Nu när vi ska ha barn så är jag glad att han börjat tänka om lite, och han ser ju att vi kan göra roligare saker för pengarna när det ändå inte spelar någon roll om det är helt nytt eller bara nästan nytt.

Börjar med att erkänna att jag inte läst alla andras svar. Ev. har nån annan redan sagt samma sak.

Vi har gemensam ekonomi.
Våra löner sätts in på gemensamt konto och därifrån portioneras det ut.
Lite till sparkontot , lite till ett koto varifrån vi BARA betalar huslånen. Vi sätter över för amorteringar samt som att räntan va ca 2% högre än den är och därför om räntan stiger finns det redan marginal (blir som ett sparande varje månad).
Sen får vi in en månadspeng på våra respektive VISA-kort som vi gör vad vi vill med (jag köer kläder och sambon köper svindyr pretto-öl). Mat och t.ex. saker från apoteket eller annat som inte är kläder eller nöjen betalas med ett gemensamt kort (vi har varsitt kort men det dras från samma gemensamma konto).

Tidigare gjorde vi så att min sambo som tjände 56% av vår gemensamma inkomst, betalade 56% av gemensamma utgifter, men efter bara nåt år insåg vi att vi aldrig skulle nå vårt mål om ett hus på landen om vi inte började se det som våra pengar och lade ihop det.
Na vi började köra som vi gör nu lyckades vi spara mer och i Maj förra året flyttade vi in i vårt hus på landet =)
I sommar gifter vi oss för att markera att vi är VI och för att det känns tryggare om nåt skulle hända nån av oss.
Ni förstår hur fantastiskt romantiska vi är, haha ;P

Tack för alla kloka svar och resonemang! Nyttigt att höra hur folk gör och varianter på de alternativen jag hittat på nätet. Kanon bra!

Vi har haft "delad" ekonomi sen vi bestämde oss för giftemål.

Båda två har studerat, så det är inte super mycket pengar direkt. Men jag har alltid betalat räkningarna, efter att han har fört över nästan alla pengar han fått in i studiebidrag/lån, förutom nån tusenlapp som blir hans "månadspeng" ;) Skämtosido, båda två har haft små summor att göra kul för så jag har inte haft mer pengar eller så :b Det som blir över har jag sparat på ett "bröllopskonto". Har jag jobbat extra har jag lagt in mer, och tvärtom. Första terminen när han studerade så jobbade jag, vilket gjorde att jag betalade mer.. Tänkte inte mycket på saken utan såg det som en självklarhet. Nu har jag en termin kvar och han har fått sin examen och ett jobb, vilket gör att han kommer betala mer nu.. Så det jämnar ju ut sig :) Känns skönare att tänka så än att dela exakt lika på allt.

Efter giftemålet har vi pratat om lite olika lösningar kring ekonomin och kommer ta tag i att byta till samma bank. Där kommer vi öppna upp ett gemensamt sparkonto plus att man har ett eget "sparkonto" (eller om det blir pensionskonto kanske). Känns som att det är "våra" pengar och att det är skönt att kunna göra så. Vi vill båda köpa hus inom snar framtid och då känns det lättare om man "kämpar ihop", även om han kommer tjäna mer pengar än mig i några månader :)

Vi satsade på helt delad ekonomi när vi köpte vårt hus. Det hade blivit jobbigt annars med alla räkningar och annat till huset.

Han tjänar mer än mig så förr betalde han mer än mig men eftersom hans räkningar är högre än mina så blir det ganska jämt ändå när vi har delad.

Säg att jag får ut 5000kr minde än honom.
Han betlar detta mer än vad jag gör:
Underhåll till sin son: 1273
A-kassa + facket: 500kr dyrare än mitt
Mobil: 500kr dyrare än mitt
Snus: 400kr
övriga räkningar ca 1000kr dyrare än mitt
Total: ca 3673kr betalar han mer varje månad än vad jag gör.

Och eftersom han tjänar mer så ska han betala mer så de ca 1500kr som han betalar mer än för att "kompensera" för att jag tjänar mindre. Tja jag tror att nio förstår vad jag menar.

Vi har gemensam ekonomi, men olika konton. Han gillar inte att betala räkningar, så det gör jag, bortsett från dom han har på autogiro. Vi betalar ungefär hälften var på allt, för vi tjänar ungefär lika mycket, och det blir aldrig något tjafs om något, och det är skönt! Kan hända att jag byter till samma bank som han har senare, det blir ju lite smidigare så.

Gud så fel det blev. Jag menar ju gemensam!! :P Vi har gemensam ekonomi!

Vi har helt gemensam ekonomi och har alltid haft då han alltid tjänat dubbelt så mycket som mig. Pengarna som blir över ligger på vårt gemensamma räkningskontp och där tar vi det ci behöver. När jag är färdig med skolan vill jag dock inför "månadspeng" där vi får en simmar car att spendera varje månad.

vi har delad ekonomi och har pratat om att ändra nu när vi gift oss, fast jag trivs väldigt bra med delat. jag tjänar mer och gillar att kunna röra mig som jag vill med mina pengar. det går inte någon nöd på honom ändå direkt. vet att många tycker att man ska dela allt och att det är "oromantiskt" med delat men jag tycker inte det. vi gör en avstämning varje månad med vad vi har betalat av gemensamma utgifter och den som har betalat för lite för över till den andre. vi är alltid överens om alla gemensamma utgifter så vi delar lika även om jag tjänar mer. genom avstämningen får vi dessutom koll på hur mycket pengar som att förbrukats under månaden. men vi har ett gemensamt konto dit vi för över lite extra pengar varje månad så att det ska finnas lite gemensam buffert för extra utgifter. 

Vi har en halvseparat ekonomi.
Vi har varsitt lönekonto i samma bank, med separata kort. Sen har vi ett gemensamt konto i banken som alla gemensamma räkningar t.ex hyra etc betalas ifrån, vi sätter in lika mkt här varje månad.

Vi har även ett coop-konto med varsitt kort, här sätter vi också in pengar varje månad, detta används till gemensamma utgifter, mat, ny soffa etc.

Jag tjänar just nu ca 2.000kr mindre/månad före skatt än min sambo, men vi sätter ändå in lika mkt pengar på kontona, är ingen superstor skillnad så funkar bra för oss.

Halvseparat ekonomi. När månadens fasta kostnader sammanställts betalar vi procentuellt av det vi tjänar till vårt speciella räkningskonto. Om jag t.ex. en månad tjänat 52 % av hushållets pengar (det varierar lite p.g.a. övertid och liknande) så betalar jag 52 % av de fasta utgifterna den månaden. Dessutom betalas varje månad enligt samma princip procentuellt mot gemensamt sparande (som vi tar av för kapitalvaror, resor m.m.) Det som blir över är var och ens separata pengar att göra vad den vill med. Det här systemet införde vi när fästmannen tjänade bra mycket mer pengar än jag, och när min inkomst dessutom varierade stort eftersom jag jobbade timmar. I nuläget tjänar vi nästan exakt lika mycket så när som på några hundringar varje månad, så egentligen skulle vi väl kunna ha 50/50, vi är bara vana att ha det så här och det funkar smidigt. Helt delad ekonomi skulle jag inte vilja ha, skulle känna mig skyldig och som att jag slösade hela tiden. 

Enligt beskrivningen ovan har vi helt separata ekonomier.

Vi har t.o.m olika banker :) Helt egna löne- och sparkonton. Men familjeekonomin är gemensam ändå...

Vi har delat upp räkningarna så att han (som tjänar betydligt mera) har de stora posterna som banklån med amorteringar, försäkringar samt alla matkostnader. Och sina privata räkningar förstås (mobil, visa-kort, prenumerationer).

Jag betalar bolagshyra, vatten och el (vissa månader när jag har lite pengar tar han el-räkningen också) och sen mina privata räkningar.

Han sparar betydligt mera pengar än mig, men pengarna används för hushållets bästa tex. som kontantinsats vid bostadsbyte, renoveringar eller bilköp.
Äter vi ute betalar oftast han, ibland kör vi varannan gång och de flesta inköp betalar den som får upp plånboken först :) Vi är en ju familj, så det är VÅRA pengar oavsett vems konto de finns på.

Funkar bra, båda våra föräldrar har ungefär samma system och vi skulle inte kunna tänka oss helt delade konton, vi gillar att ha koll på våra egna pengar och inte behöva redovisa åt den andra vad vi handlar.

Vi har  helt gemensam ekonomi men olika konton och till och med olika banker. Jag har varit hemma sedan dottern föddes, hon är 2 år. Han är den som just nu tjänar pengar men jag har huskontot kopplat till mitt kort. Jag tar pengar därifrån när jag behöver och han fyller på . Ibland tar han mitt kort, ibland jag hans, det spelar ingen roll var pengarna sitter, allt är vårt gemensamma.

Vi gjorde som så att när vi "bara" var sambos så var mina pengar mina pengar, och hans pengar var hans pengar.

Hyran och elen delade vi på rakt av (trots att en av oss tjänade mer än den andre), och till matkontot satte vi in en lika stor summa var.

Behövde en av oss låna pengar av den andre, så var det just ett _lån_ - dvs pengar som skulle betalas tillbaka vid nästa löning.

Men sedan köpte vi hus tillsammans och gifte oss i samma veva. Då började vi även med att dela upp utgifterna rent procentuellt - den av oss som hade 75% av hushållets totala inkomst, fick således betala 75% av samtliga gemensamma utgifter. Detta så att vi båda skulle kunna ha pengar över och slippa låna av varandra och så.

När vi sedan fick barn tillsammans så öppnade vi upp som en stor skål, dit alla pengarna gick - allt ifrån lön, till vinstpengar och skatteåterbäringar.

Från och med då så gick samtliga familjens pengar till just familjen. Inget mera "mitt och ditt", då vi blivit en enad familj.

Jag och min sambo har haft gemensam ekonomi i snart över ett år och tycker att det fungerar toppen! Vill verkligen slå ett slag för det!
Tidigare så kunde det lätt bli lite små tjaffs om pengar och vems tur det var att betala men allt sådant har försvunnit efter sammanslagningen.

En dag när vi åkte bil ihop en lite längre sträcka så kom vi in på ekonomi och började bolla lite fram och tillbaka. Tillslut kunde ingen av oss motivera varför vi inte har gemensam ekonomi! 
Han tjänar mer än mig men har också mer utgifter så som Csn, bensin mm. I slutändan tar det ut sig ganska bra. Vi vill ju dela livet med varandra och då kan vi lika gärna stå enade även i vår ekonomi. 

Det bästa är att vi tillsammans har lyckats spara ihop till vårt bröllop!

Vi har helt gemensamma ekonomier. Ett lönekonto. Ett sparkonto. Det är det bästa vi båda gjort, finns ingen diskution om vem som betalar mer eller mindre, vem som gör slut på vems pengar OSV

Till detta bör ju läggas att ingen av oss har några dumma egenskaper eller begär att handla saker vi inte behöver eller kläder vi redan har. Ingen har dyra lyxfällan hobbies som spel, pimpa bilar osv

Men ingen av oss har någonsin haft så avslappnad attityd gentemot ekonomin och pengar som nu. Varenda krona är vår och aldrig min.

Vi sätter in våra inkomster på ett gemensamt konto där vi betalar alla gemensamma utgifter och sparar gemensamt. Dessutom har vi så att vi får 2000kr var/månad att använda valfritt... T.ex han köper dyra öler och teknik, medan jag sparar mina pengar för att åka på en resa med min syster. Jag skulle bli galen om min make köper den senaste iphone för våra pengar, då jag tycker det är en totalt onödig utgift om man redan har en fungerande telefon..., men nu har han ju sparat ihop det själv och får således spendera pengarna som han själv vill :) Kan tillägga att vi tjänar ungefär lika mycket!

Vi har helt separat ekonomi enligt definitionen ovan, vi har våra egna konton (i olika banker t.o.m.), men delar lika på fasta gemensamma kostnader som boende, internet och försäkringar samt större inköp. För mat och andra gemensamma lite mer flytande kostnader/aktiviteter betalar den som känner för det.

Vi har en väldigt avslappnad syn på pengar och har aldrig bråkat om ekonomi. I praktiken tror jag egentligen inte att det skulle vara så stor skillnad om vi hade en helt gemensam ekonomi, jag kan inte tänka mig att varken jag eller maken skulle ha några synpunkter på varandras inköp men jag gillar ändå känslan av att inte behöva "be om lov" för att spendera pengar på något.