Vad gör ett bröllop stelt?

Jag är nog inte rätt person att fråga om lekar 

Jag gillar inte lekar alls, och om det ska lekas på någon middag eller fest så försöker jag hålla mig undan. Hellre det än att behöva säga att jag inte vill vara med, eller att till och med behöva säga att jag inte kan vara med på vissa saker som andra tar för givet att det bara ska vara roligt (kan inte stå på knä, kan inte göra vissa rörelser för då åker axeln ur led osv osv)...

Men om era gäster gillar lekar (om ni brukar ha sånt när ni träffas) så ha det...
Låt det vara väldigt frivilligt dock. Gärna så att ni säger att de som vill, får dela in sig i 2-3-4 lag (hur många ni nu vill ha) och resten kan vara hejarklack...

Jo det är klart, kanske är många som inte vill istället och då blir det motsatt effekt. Hum, det tål att tänkas på.
Fick en idé från en kompis nu att man har personprogram vid bordet.
Att man skriver alla som är där och skriver någon rad om dom så att alla vet. Det kanske är en smart idé, då har man ju iaf ett hum :)

Utan att ha läst mer inlägg än själva TS tänker jag så här:
För att det är enda gången de får uppleva det där "fina" som de uppenbarligen ändå vill uppleva åtminstone en gång? Jag hoppas åtminstone att det är anledningen, men ibland är det kanske för att de tror att det förväntas av dem... av samhället eller av något magasin de läst? Vad vet jag.

Nu är det ju inte helt ovanligt för oss att vara finklädda till en middag eller ha klackskor inomhus då och då, men vi valde inte "finare" nivå för det, utan hade dresscode kavaj...

Det där med att låta folk ha vad som helst - det gör man ju även med en dresscode - ingen slänger ut någon som inte matchar den. Den är helt enkelt till för att gästerna ska veta vad alla andra kommer att ha på sig. På så vis sticker man inte ut i mängden om man inte VILL det. Dessutom kanske det matchar typen av fest, lokal, dans, band, etc. som man valt. Det behöver ju inte vara mer än så. Det är KUL kan jag tänka, när människor klär upp sig. Det är inte det viktigaste, men det bidrar till stämningen. Det hade kanske inte kännts lika festligt eller speciellt om bröllopet var som vilken annan middag i bekantskapskretsen som helst, fast med något fler gäster.

Sen tänker jag så här att man faktiskt kan gifta sig från två heeeeelt olika familjer, därav går det inte att lägga ribban precis där alla känner sig bekväma. Som vid vårt bröllop t.ex. Vi valde det vi tycker är schysst och kommentarer om den fisförnämaste delen av släkten var att det var traditionellt och roligt, drag på festen och god mat. Kommentaren från den mest folkskygga snobbhataren i andra släkten var att det inte var så fisförnämt som hon tänkt sig och att det var en skön blandning av människor från olika typer av bakgrunder och att hon hade kul. Toppen, tänkte vi! ;)

Om det blir stelt eller inte beror nog mest på människorna där och om upplägget framförallt matchar brudparet. Om de är obekväma är risken nog stor att gästerna blir det? :) 

Alltså vissa älskar ju lekar. Ett tips kanske kan vara att höra lite löst med vänner och familj innan, om vad dom gillar (kanske säga att man undrar för att man ska ha någon större födelsedagsfest nästa gång man fyller jämt eller "halvt" )

Det är populärt ja, det brukar många ha i festprogrammen  

Nej det går aldrig att göra alla helt nöjda oavsett hur man anstränger sig.
Men om man har en majoritet av gästerna som tycker att "finkläder" är rena jeans och en T-shirt utan hål. Så kanske Frack inte är bästa valet på klädkod tänker jag...

Men i tråden har jag sagt väldigt många gånger att det här med kläderna egentligen bara är en parentes. Det är inte det som är poängen i mitt resonemang.
Utan det är det här med att man skapar en situation där man i princip vet att ens gäster är obekväma, och sen försöker man "lösa problemet" med lekar eller annat.

Om gästerna redan är obekväma så lär dom ju knappast bli mer bekväma av att leka "pricka flaskan med pennan i snöre" eller "visk-leken", "pensionärsracet", "plankan" och allt vad alla klassiska midsommarlekar nu heter.
Och allsång löser heller inga problem hur vitsiga texterna än är.

Då tror jag att det är bättre att försöka hitta en nivå där de flesta känner sig fina, uppklädda och trivs.
Och sen kanske ha lekar och sång bara för att man vet att det gillas av de flesta gästerna. 

Ojoj, min m2bs kostym inefattar varselkläder till vardags. så vi har beslutat att vi tar det enkelt. Han ska ha en mörk kostym och likså marskalken. Tärnan ville gärna ha en knälång klänning, för då är hon bekvämast, å våra små näbbar ska väl ha ankellånga klänningar, för att minska snubbelfaktorn för den minsta i allafall

men jag funderar på att sno idén som någon tidigare i tråden hade om vårdad klädsel - inte blåjeans. men göra om den till vårfin - inte jeans.

Intressant trad...

Jag haller i stort med om vad TS skriver men vill ge mina tankar om att pakostad och "fint" inte pa nagot satt behover betyda stelt.

Vi har sen forsta gangen vi borjade prata om vart brollop haft ett tydligt fokus pa att skapa en riktigt avslappnad, rolig dag med vara allra karaste och narmaste vanner och familj. 

Vi har valt att gifta oss utomhus med kladkod "Sommarfin", ha en 2-ratters sittande middag och sen staende kaffe och tarta innan dans och underhallningen drar igang. 

Eftersom det daremot ingar 3 ratter i det paket vi bestallt kommer vi att ha en mingel foratt utomhus forst med lite musikunderhallning till. Dar kommer aven nagra tal att "klaras av". Det har vi valt for att middagen inte ska bli for lang vilket vi kanner kan bli lite trakigt for gasterna. 
Efter det sitter vi till bords for varmratten. Har har vi valt runda bord med 10 personer runt varje sa att alla far mojlighet att prata med fler an de som de annars blir placerade brevid vid om vi hade haft langbord. 

Sen blir det en toalett/rok/telefon/mingel/benstrackar paus innan det ar dags for lite ost, kex och snaps.
Totalt alltsa 2 set med bestick vilket vi inte tror kommer att vara nagra problem for vara gaster att klura ut:)

Tarta och kaffe en vaning upp i mingelform och direkt efter det forsta dansen varefter partyt drar igang till ett liveband.

En tapasvickning kommer senare under natten att dukas upp sa att man kan ga och plocka fran den nar man vill men utan avbrott i festen.

Allt detta kommer att ske i fina lokaler. Stallet hjalper aven till med dekorationer och lite planeringen sa att vi inte behover stressa for mycket over det utan istallet kunna luta oss tilllbaka och njuta av varandra och vara gaster hela dagen!

Det later val avslappnat!? 

Jag hade aven kunnat beskriva var dag som ett slottsbrollop med snittar och champagne, 3-ratters sittande middag, tarta, kaffe och avec, vickning och dans till orkester. Blev det stelare nu?

Vad jag forsoker fa fram ar att jag tror att det ligger en hel del fordommar i hur ett slott- eller herrgardsbrollop maste vara. Formodligen lika mycket fordommar som jag har kring att det automatiskt blir langa koer och en osynkad middag dar det blir svarare att gora plats for tal och spex om man har buffe istallet for en sittande middag.

I min varld ar det i alla fall gasterna som gor festen och I vara (och vara gasters) ogon ar vi overtygade om att dagen inte alls kommer att upplevas som stel. Kanske precis som nagra av er skriver eftersom det har kanns 100% vi pa alla satt!

intressant! var tvungen att fundera lite.. kan komma med min syn på det hela: 

jag tror att brudparet gör stämningen lite. om de är nervös och spänd och orolig, då tror jag att det kan bli ett stelt och spänt bröllop. då är det bra om man har familj eller vänner som inte är blyg av sig utan kan börja prata med andra de inte känner, och skoja lite och så.

jag är faktiskt livrädd över att mitt framtida bröllop ska bli stelt, och för att inte tala om tråkigt! ojoj vad orolig jag är! tro mycket för att jag har för höga förväntningar på ett (mitt) bröllop. det ska vara imponerande och vackert och perfekt och blabla.. när gästerna ändå kommer tyckaman är vacker och allt är fint och trevligt, även om det inte är stort och mycket. men jag gifter mig förhoppningsvis bara en gång och jag har bara en chans att göra det perfekt! och så tro ja mycket att jag inte riktigt vet vad för typ jag är, är jag den som vill ha litet (ja, inte så många gäster vill ja ha) bröllop med tårta och kaffe sen, lite lekar. eller gäller det fest, med stormiddag, alkohol och liveband? :P men då är jag rädd att det blir stelt. dock om jag har litet och "halvgjort" känns de som att det kan bli tråkigt.

är jag fånig som tänker så??  

Den största poängen i min trådstart är detta:

Det känns som att det är väldigt viktigt att ha ett "fint" bröllop. Ofta flera nivåer över där man själv känner sig bekväm. 
(och sen följer ett exempel)

Ni verkar ha tagit hänsyn till era gäster och läger inte ribban flera nivåer över deras bekvämlighetsnivå och försöker balansera upp det med charader sen. 
Och det är den biten som jag opponerar mig emot.
Alltså det där att man försöker vara finare än man är (och finare än vad ens gäster är) och sen är man livrädd för att man lagt nivån för högt och drar igång massa lekar och spex för att göra det mer avslappnat... Det rimmar liksom illa hos mig.
 

Ok, det ar jag beredd att halla med om men har dock inte varit pa ett sant brollop sjalv men gissar att det kan vara prinsessdrommar som hangt med anda fran barndommen som de i sa fall forsoker forverkliga. 
Som manga andra skriver tror jag ocksa att det ar jatteviktigt att lagga ellt pa en bekvam niva vad det galler allt som har med brollopet att gora. Planering och backup planer for saker som kan ga fel kan ocksa vara bra att tanka pa men nar dagen val kommer tanker i alla fall jag slappa taget och bara njuta av dagen...och alla de sma grejer som sakert inte riktigt blir som planerat! Det tror jag ar ett bra recept till en avslappnad stamningen for gasterna ocksa!

Det håller jag verkligen med om 

Att se ett sönderstressat brudpar gör ju inte att jag slappnar av som gäst direkt. Då sitter man ju bara och undrar vad som är fel och vad man kan göra för att hjälpa...
Vi sa exempelvis till vår serveringspersonal att så länge dom gjorde sitt bästa och om något gick fel - spelade med i temat (medeltidsbröllop) och typ bockade, bugade och backade därifrån medan dom bad om ursäkt (med glimten i ögat givetvis) så spelade det ingen roll om dom tappade vinkaraffen i mitt knä eller om bröllopstårtan fick skrapas upp från golvet  

Jag tror inte att man kan få en "perfekt" dag. Det är alltid något som händer. Men det är misstagen och felen som gör att resten upplevs som just perfekt