Vad gör ett bröllop stelt?

Min önskan var att det skulle vara ett frackbröllop! Men det är inte alla som har det hemma men en kostym ska man fan i mig ha. Det är ändå en "bas" i garderoben... Politker eller skogsarbetare eller nåt ;)

Om ingen säger ett jota på en middag (behöver inte vara bröllop) så blir det stelt/pinsamt. Jag tycker inte att det är kläderna osm gör det eller allt runt omkring, utan personerna i kläderna.

Lite avsides men för begravning och tjatet om att bära svart som jag aldrig

har gjort:"Det är inte kläderna som sörjer"

 

Kommer jag till ett ställe där jag känner mig obekväm, de som sitter närmast äter som grisar och maten skjuts ur munnen när det pratas..då blir jag stel!!!!! men de som är vana vid sånt beteende tycker ju att det är normalt (eehhh?)

Jag kanske ska lägga till att det är samma åt andra hållet också.
De som är vana vid att klä upp sig kan känna sig obekväma på en fest där det är ok att komma i jeans och tröja också.

Alltså om man ser till sitt umgänge. Vilken nivå brukar man ha på "finare" fester?
Och så kan man kanske höja ytterligare något snäpp för bröllopet sen om man vill, då hamnar man nog på en nivå där de flesta i alla fall inte känner sig felplacerade och bortkomna.

Om man inte känner sig bekväm i kläderna man bär så kan det bli stelt/pinsamt pga det också ju...
En person som vanligtvis är utåtriktad men som känner sig totalt malplacerad och bortkommen i en situation kan sluta sig som en mussla.

Jag säger inte att ett frackbröllop = stelt.
Utan jag säger att om man bjuder folk som tycker att "uppklätt" betyder att ta dom rena jeansen och kanske raka hakan. Och som tycker att "gå på restaurang" = McDonalds eller på sin höjd Buffé på China.
- på ett frackbröllop eller där det är dukat som till Nobelmiddag. Så kan det kännas lite pinsamt att inte veta hur man ska bete sig. Och det kan skapa lite tryckt stämning.
Har man en eller två såna kompisar - och en släkt där det är vanligt med "finare" middagar. Så kommer ju dom stackarna som känner sig lite obehagliga till mods att kunna få hjälp av den bordsgranne som värden så genomtänkt har placerat denne "stackare" bredvid.
Men om den stora massan känner sig obekväma i både kläder och situation så är man nog fel ute...

Jag tror också det har mer att göra med gästerna än klädnivån. Min nästan största oro inför festen var just att gästerna inte skulle vara på humör och bara sitta sig igenom middagen liksom. Men det blev jättelyckat, med många men rätt korta tal som var fyndiga, fina, och i flera fall jätteroliga, och våra familjer hade konspirerat och hade ett bejublat gemensamt uppträdande med sånger de skrivit om oss. Det surrades friskt vid alla bord och alla hävdade att just de hade suttit vid det trevligaste bordet. Då hade vi ändå konsekvent blandat en från hans sida med en från min sida, så de flesta hade aldrig träffat sin bordspartner förut (nästan alla hade dock personer de kände i närheten).

Det är helt enkelt såna våra vänner och släktingar är, de är sociala och festvana personer som förstår sin roll i festligheterna och anstränger sig för att bidra till stämningen omkring sig. Jag tror inte de skulle bete sig märkbart annorlunda om de varit klädda i frack (vi hade kavaj som klädkod). Kanske beror det också på hur man sätter tonen - brudparet och andra framträdande personer. Vi har sociala och skojfriska föräldrar som hälsade folk välkomna, och toastparet satte också en lättsam snarare än en skitnödig ton inför talen. Jag är inte säker, men jag tror det var en eller flera personer som anmälde att de ville hålla tal under middagens gång, vilket de säkert inte skulle ha gjort om de känt att de förväntades vara väldigt högtidliga och utstuderade.

Det räcker förmodligen med några dominerande personer som är uppsluppna och prestigelösa för att andra ska dras med i stämningen, om de vill. Men om det känns som att allt är på blodigt allvar och att bruden kommer att få ett nervsammanbrott om något inte blir perfekt, då lockar man heller inte fram några spontana skojigheter från gästerna. Och kanske är de som har frackbröllop på tjusiga herrgårdar mer benägna att tycka det är väldigt viktigt med perfektion?

Jag tycker att det är viktigt oavsett hur man klär sig till vardags/på sitt arbete/andra fester att man anstränger sig vid en sådan högtidsdag som ett bröllop, något annat vore en förolämpning till brudparet. Tror absolut inte stelheten sitter i klädernas vara eller icke vara. Tror heller inte det har något att göra med hur "fin" festen är eller hur mycket perngar som lagts ned. Tror att det är många saker som ska till för att festen skall bli lyckad: rätt bordsplacering, maten, underhållningen, musiken etc.

I somras var jag på två bröllop helt olika varandra, det ena kostade brudparet 25.000 och det andra vågar jag inte ens gissa vad det kostade, säkert upp mot 250.000. Båda blev rätt pannkaka av olika anledningar som jag inte vill ta upp här med respekt för brudparen.

Budget eller lyx, båda kan bli stelt och båda kan bli fantastiskt.

Så kan det absolut vara, men jag håller inte med om att dress coden avgör så mycket för hur bekvämt det är. Tror fortfarande att få sitta ensam med folk man inte känner är precis lika stelt i en vanlig klänning som i en klänning lämplig för frackbröllop (om man inte är mästar minglare förståss).

Jag tror inte att jag får fram det jag egentligen menar.
Så jag lägger nog helt enkelt ner detta nu.

Känns lite som "Goddag yxskaft"

Fortsätt gärna diskutera ni andra om ni vill, men jag drar mig ur.

Jag kände mig malplacerad på myår :/ Vilket märks på mig för då äter jag inget/har svårt för att vara glad och äta som vi nu skulle göra haha Var inte riktigt bekväm med uppförande och ordval från vissa håll... ;)

Chicita: jag tror att du är en jätteviktig grej på spåren, nämligen om brudparet har festen för sina gästers skull, eller om de bjuder in sina gäster för festens skull...
Talade med en redan gift vännina om detta, att det finns de som vill att bröllopet liksom ska vara som en fantasi-dag där man äter mat man aldrig äter annars, har på sig kläder man aldrig skulle ha annars, kanske åker man landå från kyrkan för extra askunge-känsla osv. Och så bjuder man in sina vänner och de ska stå i frack och vara som statister i ens fantasi/sagodag... Alltså jag menar inte att det är fel i sig att slå på stort och göra ovanliga grejer, men frågan är ju om man tror att ens gäster uppskattar det, eller om man vill att ens gäster liksom ska uppfylla en slags mall man själv har om hur det perfekta bröllopet ska vara!
Eller så anpassar man festen utefter sina gäster, precis som du säger och lägger det på en nivå som känns naturlig...
Tex så ska vi faktiskt gifta oss på ett slott, men att ha festen efteråt där kändes alldels för pampigt för oss. Så funderade vi på att vara på en herrgård ett tag, hittade ett ställe som ändå var uppnåeligt inom våran budget men sen så kände vi bara att nääääe, det blir för mycket! Tanken av att våra vänner skulle stå där och sippa champagne i några uppsträckta festblåsor kändes bara fel! Så nu ska vi ha en riktigt enkel lokal som vi dekorerar själva med buffe och hemgjord tårta, alla får komma och det räcker om de har nån skrynklig uddakavaj, så blir det perfekt! Jag hoppas ju så klart att det inte kommer att bli stelt, men det får vi ju se när det är avklarat! I vilket fall som helst så känns det helt klart som bättre förutsättningar än om vi hade valt någon papmpig herrgård.

Jag tycker det svåra ibland är när man själv gärna vill ha det lite mer fancy än vad ens släkt är van vid.

Det var en av anledningarna att vår planering ser ut som den gör.

Vi har en liten pyttevigsel med bara vittnen och en fancy middag och bröllopsnatt för bara oss och sedan en vecka senare så har vi en enklare men ändå genomtänkt tillställning för hela släkterna.

På det sättet tror jag att det kommer att kännas mer naturligt.