Vad gör ett bröllop stelt?
I går var vi iväg till pappa och hans sambo, och min ena kusin med man kom också över för att kolla på fotona vi hade med från bröllopet och vi pratade om hur dom hade upplevt det.
Och i går kväll satt jag inne på ett annat forum och pratade om det här med annorlunda bröllop.
En tjej hade varit bjuden på ett Kurdiskt bröllop och pratade om stämningen - att den var så glad och uppsluppen...
Och vi började (på båda ställena) att prata om vad det var som gjorde det så avslappnat och trevligt.
Pappas sambo kom med kommentaren om att vår middag ju faktiskt sträckte sig över 4 timmar, men det kändes inte alls så långt, dels för att vi hade gycklarna och medeltidsduon som underhöll med musik och gyckel under pauserna mellan serveringarna. Och dels så var det ju det där att eftersom inte fler än 6 personer kom i vanliga kläder så blev det inte det där att man såg på kläderna om det var någon som hade råd med bra kvalité eller inte. Så det blev inte så segregerat även om vi faktiskt hade delat upp i olika "finhetsgrader".
Hon sa själv att om det hade varit ett "vanligt" bröllop med finkläder, flera bestick uppdukade (en för varje rätt), flera glas osv osv, så hade hon nog tyckt att det var jättelång tid att sitta och "vara fin" så att säga.
Och på det här Kurdiska bröllopet så var det också ett annat upplägg. Inte så där "fint" som traditionella svenska bröllop brukar vara.
OBS nu menar jag inte att Kurdiska bröllop inte är fina, eller att "alla" svenska bröllop är supersnofsiga. Utan att dom har lagt sig på en nivå där deras gäster känner sig bekväma.
Så varför är det så många svenska brudpar som satsar allt på att ha ett så fint bröllop som möjligt för massa massa pengar (vissa lånar ju till och med för att kunna finansiera allt bling bling).
Det känns som att det är väldigt viktigt att ha ett "fint" bröllop. Ofta flera nivåer över där man själv känner sig bekväm.
Exempel: Fabriksarbetaren och hotellstäderskan ska gifta sig, och väljer "Mörk Kostym" som dresscode. Ingen i deras bekantskapskrets (inklusive dom själva) är vana att ha något annat än jeans och tröja.
Dom vill ha 4 tärnor i exakt likadana klänningar, samt 4 marskalker i kravatter som matchar tärnorna.
Dom åker limousine till kyrkan och sen till festlokalen.
Det är dukat med vita dukar, silverkanelabrar och små blomsterarrangemang. Undertallrik plus tallrik för förrätt står framme på borden, samt 4 glas (förrätt, huvudrätt och dessert, samt vattenglas), det ligger också 3 set med bestick vid tallrikarna...
Deras meny är foie gras som förrätt, En huvudrätt med oxfilé, potatistarteletter och tryffelsås, efterrätten är en choklad och passionsfruktsparfait. Och på det en 5 våningars tårta, dekorerad med hundratals sockerblommor...
Dom är lite rädda för att det ska bli stelt, så dom låter sina finklädda gäster leka lekar för att få till en bra stämning...
Tänk om dom valt kavaj som dresscode och skrivit till "med klädkoden vill vi bara lägga nivån så att ingen känner sig obekvämt finklädd eller underklädd. Men om du inte har en kavaj eller inte känner dig fin i klänning. Så ta något du känner dig både fin och bekväm i. För vi vill hellre att du kommer - än att din kavaj sitter på"
Om dom istället haft en buffé med lite sallader som förrätt, något gott kött och potatisgratäng med rödvinssås/pepparsås och chokladpudding som dessert (eller skippat desserten och gått direkt på den hemgjorda gräddtårtan)...
Skulle inte det vara troligare att det blir bättre stämning på detta bröllop? Även utan lekar alltså...
Det jag menar är att om man lägger sig på en nivå som känns bekväm, att man tänker på vilka man bjuder in så behöver det inte bli stelt.
Jag kommer nog alltid att minnas dom där hotellgästerna som stod och nästan grät i hotellets lobby en lördag förra sommaren (har jag för mig, eller var det nu i somras?)
Det var frack som dresscode - och bruden + brudgummen och alla deras gäster var grovarbetare eller arbetslösa. Alla var hårt piercade och tatuerade, många hade dreadlocks... Dom kände sig fula i dom fina kläder som brudparet hade hyrt åt dom... Och dom ville bara tillbaka upp på rummet och byta om, men dom ville ju inte förstöra brudparets dag...
Vad tycker ni? Måste man ha ett "fint" bröllop?
Och då menar jag "fint" som "drottningen kan komma-fint"...
Även om man är mer bekväm med träningskläder, jeans och ibland en kavaj.
Eller blir det kanske både trevligare och "finare" / mer minnesvärt om man lägger nivån där alla känner sig bekväma?
Bara en tanke. Kul att höra vad andra tycker...
Vad jag daremot tycker blir lite stelt ar humorfria gaster, vilket inte har nat med kladkoder och matratter att gora. Och riktigt obekvamt blir det med dessa konstiga s.k. lekar som av nan anledning anvands i Sverige... Fattar noll! 
