Hur ska jag kunna gratulera? Så unga

Vi flyttade ihop och jag blev gravid 6 månader efter jag och min make träffades. Jag var då nyfyllda 19år och min make blev 21 senare samma år.

Även om vi var unga och våra föräldrar förmodligen egentligen inte tyckte att det var någon jättebra idé, så blev de faktiskt glada för vår skull och framförallt, så stöttade de oss.

Nu sitter vi här, 6,5år senare, och har en underbar dotter tillsammans och har nu varit gifta i ca ett halvår.

Bara för att din son och hans flickvän har varit tillsammans en kort period, så betyder det inte att känslorna inte är äkta och att det faktiskt kan hålla. De har lika goda chanser till ett långt och lyckligt förhållande som något som förlovar sig efter 6år tillsammans. Det har mer att göra med hur de är som personer och hur de vårdar sitt förhållande.

Sedan finns det väl inget som säger att de måste gifta sig nu snart? Vi var förlovade i flera år innan vi gjorde slag i saken.

Jag förstår dock, det är din son, han är ung i dina ögon och de har inte varit tillsammans länge. Hur har deras förhållande varit hittills? Har de bråkat mycket? Gjort slut och blivit tillsammans igen flera gånger? Verkar han må bra i förhållandet och vara lycklig? Är hon en fin och bra tjej?

Om de verkar göra varandra lyckliga och han mår bra, så vad är så hemskt med det hela egentligen? Gratulera dom och sedan kan du ju trycka lite extra på att man kan vänta ett par år med bröllop :)

jag var 17 när vi träffades - gifte oss. Om 4 månader firar vi silverbröllop... 25 år! (Y)

Det var SÅÅÅÅ trist med alla olyckskorpar som ung är man känslig, det gjorde riktigt ont. Har naturligtvis kommit över det för många år sen men jag kommer aldrig att glömma hur ledsen man blev över alla taskiga och klumpiga kommenatarer från äldre (och klokare???) personer.

Som TUR var så var det iallafall några, bla mina föräldrar som ärligt var glada och tog vår kärlek på allvar.

Kan tillägga att vi är GALET kära i varandra fortfarande.

tycker du ska vara glad för din sons skull. Men jag kan tycka att det var tråkigt att du fick läsa om det på facebook... De borde ha berättat.

Finns väl ingen anledning att vara pessimist över detta? Visst kan jag tycka att det ska gå minst ett år men 20 år så räknas man faktiskt som vuxen.

Bara för att dom förlovat sig så behöver det inte betyda att dom ska gifta sig på en gång. Och det kan hända mycket under förlovningens gång också om man nu ska gå på den pessimistiska sidan.

Ska man tänka positivt istället så är det väl fint att han har hittat någon som han älskar så mycket att han känner att han vill tillbringa resten av sitt liv med henne, och att han vill göra det i "rätt ordning" så att säga.
Hade det varit roligare att läsa på FB att "vi ska ha barn! " ?
Ett äktenskap kan man alltid upplösa om det inte funkar. Barn är ett livslångt åtagande hur man än ser på det hela.
Och även om dom väljer att skaffa barn nu så med äktenskapet i ryggen så visar det ju att dom i alla fall satsar seriöst på det...

Så ett grattis kan du alltid kosta på dig.
Att berätta för dom att du tycker att det gått lite fort - är en helt annan sak... Det kan du fortfarande göra.
Om du inte har något emot tjejen så kan du ju faktiskt säga att du är glad för deras skull, men att det känns som om det gått lite snabbt. Det är ju faktiskt inte så konstigt att känna oro som förälder. Berätta hur det känns, att du är lite orolig. Men tala om att det är dina känslor och att det inte betyder att du tänker sätta käppar i hulen för dom.

Sen har du ju några olika val när det gäller själva bröllopet...
- Låt dom sköta det där själva efter bästa förmåga. Var där om dom behöver råd och tips. Men lägg dig inte i varken finansiellt eller oönskat (alltså om dom inte ber om dina råd)
- Var delaktig. Hjälp till med det praktiska, kanske även med finansieringen om du kan. Det ger dig en möjlighet att "ställa krav" om det är viktigt för dig. Exempelvis "Jag är jätteglad för er skull, även om jag tycker att det gått lite snabbt. Om ni är villiga att ha minst den traditionella ettåriga vänteperioden mellan förlovning och vigsel så kan jag tänka mig att bidra med X-kronor / lokalkostnaden / kläder till brudgummen/ annat"

Visst, det är osnyggt att du blev informerad på facebook - men vi på BT kan ju inte veta hur din relation till din son ser ut. Jag tycker att det är fel av folk att påstå att din son är omogen etcetera för att han inte talade med dig direkt eller t o m frågade dig innan, utan att vi känner honom.
Självklart hoppas jag att ni har en nära relation, men jag vill bara invända mot att det automatiskt skulle vara "fel" att du fick veta på facebook

Sex månader kan vara så väldigt olika lång tid beroende på om man har gått igenom saker tillsammans eller ej. Har man bott tillsammans är det förstås troligare att man känner varandra bättre än om man träffats två gånger i veckan och gått ut och festat.

Jag är 19 år (20 om ett par månader) och min blivande man är året äldre. Vi har varit tillsammans i tre år, bott tillsammans i något mer än ett år och gifter oss i juni. Förlovade sedan lite mindre än ett år. Vi är inte frireligiösa eller "fjortisar" (i och med att den tolkningen brukar dras). Vi bor t o m i en större stad (Gbg) så det har inte ens att göra med att vi bor på landet och "inte har något bättre för oss".

Att gifta sig är gratis. Möjligtvis ett par tior för frimärken för hindersprövning och liknande.
Man kan gå till rådhuset och säga ja efter en två minuter lång ceremoni - helt gratis.
Det är allting runt som kostar pengar.

Jag förstår att du är orolig, men försök prata med honom utan att fördöma eller "tala om vad han ska göra". Det kommer ingen av er att vinna på. Fråga vad de har för anledningar till att gifta sig nu, hur han ser på bröllopet och giftermålet, hur han ser deras framtid tillsammans. Kanske blir du lugnad och kan glädjas med honom - kanske får du honom att tänka efter om det nu i deras fall inte var en så bra idé (just nu).

Ja visst är det gratis att viga sig. Men det är inte så ofta som någon väljer att "bara säga ja".
Även om dom inte vill ha någon stor baluns med trerätters middag, dans och jättetårta så brukar man i alla fall vilja ha något snyggt på sig den dag man säger ja. De flesta tjejer vill ju ha en fin ring också. Och de flesta vill ha någon form av mottagning (även om det kanske bara är för att få presenter så vill man ju oftast i alla fall bjuda på något litet )
Så även de vigslar som är "gratis" brukar ändå kunna kosta några tusenlappar i slutänden även om man väljer en vanlig klänning från HM, en kavaj med jeans (eller snygg skjorta utan kavaj), och lite enkelt fika och en billig ring.
Är man 20 (och som arbetsmarknaden ser ut i dag) så är det inte alls säkert att man har ekonomi för ens det.
Sen ska man väl inte generalisera egentligen... Men det är troligare att dom vill ha ett "vanligt" bröllop än bara löftesutväxling utan ring mm. Så jag tycker inte att det är så konstigt att jag (med flera) antar att det är det dom vill.

Men det vet säkert mamman bäst

Tycker det är synd att du inte kan känna dig glad för din son skulle, jag tror själv man vet om detta är rätt eller inte och att man ska rådfråga med sina föräldrar känns väll mer som man är ett barn?

Detta belut tar man själv med sin partner och inga andra.

Mina svärföräldrar gifte sig efter sex månader tillsammans och väntade sitt första barn då var dom 19 år förrförra året firade dom 30 år tillsammans och jag har aldrig träffat något par som verkar mer rätt för varandra.

Då tycker jag det är värre att man skaffar barn tidigt i förhållandet, för om du gifter dig så är det egentligen något som bara påverkar två människor och inga andra.

Vi har bara ett liv som vi vet om och det är väll meningen att man ska känna sig lycklig och om dom vill gifta sig så tycker jag du ska vara glad att din son har hittat någon han vill spendera resten av sitt liv med.