Hur ska jag kunna gratulera? Så unga

Vi förlovade oss efter 7 månader tillsammans :) Vi är 26 och 27 :) Nu ska vi gifta oss om 4 veckor exakt idag :) Vi har varit tillsammans 14 månader när vi gifter oss!

Ibland känns det bara rätt, m2b förlovade sig efter 3 månader, idag varit gifta i 30 år och 3 barn, de var 20 år :)

Vi båda har haft långa förhållanden bakom oss, och nu "vet" vi att det är rätt, why wait???

Gratulera dem! Även om du inte är glad över förlovningen antar jag att du är glad att din son är så lycklig??? Så gratulera inte deras förlovning om det känns helt fel, gratulera till deras lycka! Och skiter det sig, Vad som händer sen händer sen!

Jag måste faktiskt säga att jag förstår dig. Att gifta sig är en stor sak som man inte ska ta lätt på, och jag personligen anser inte att man kan ha hunnit med så mycket i livet att man kan veta att man kan ta det steget fullt ut på riktigt. 

Vad du ska göra vet jag däremot inte, gratulera till deras lycka tycker jag var en bra idé och försöka prata med sin son i enrum om att inte rusa in i äktenskapet kanske. 

TS. Nu vet jag inte hur mogen din son och hans flickvän är men att man informerar sin mamma via facebook tycker jag indikerar på viss omognad. Och då finns det även en möjlighet att man inte tar så allvarligt med en förlovning. Som läget är i dag så förlovar sig folk hit och dit utan egentligen tänka på varför. Mer som en rolig sak att göra.

Förstår din oro för ett eventuellt bröllop och att du har svårt att känna glädje till förlovningen. Var ärlig mot honom och berätta att du först blir förvånad men även tar illa vid dig att du får läsa om det på fasebook. 
Även om han ställde frågan "Vill du gifta dig med mig?" så innebär det inte nödvändigtvis att det kommer att ske inom kort. Skulle bröllop komma på tal så hade jag tagit ett snack med honom då på ett lugnt och kontrollerat sätt.

Lycka till!! 

Jag förstår faktiskt att du är orolig! Lägger märke till att många skriver att de var si och så unga när de förlovade sig "första gången" och även om jag vet att många ser på förlovningen som en grej man bara kan göra tycker jag att det iallafall borde betyda mer. Med det menar jag inte att man måste gifta sig men att man ärligt ser på förlovningen som ett löfte att leva med varandra resten av livet. Jag och m2b är själva inte så gamla, 24 och 26 vid bröllopet, då har vi varit förlovade i 1,5 år och tsm 5,5 år och hur länge man än varit ihop eller hur gammal man än är vid bröllopet vet man ju inte hur man förändras med tiden och vad som kan hända men vi har gått igenom så mkt ihop och båda förändrats ganska mycket som människor sedan vi träffades men vi har liksom haft tur att utvecklas åt samma håll:) För egen del kan jag inte påstå att det är åldern jag hade varit orolig för utan deras korta tid tsm. Man hinner ju inte lära känna varandra på 6 månader? Har de bott tillsammas någon längre tid ännu? Det kan ju också vara väsentligt. När jag och m2b hade varit ihop 6 månader hade vi nog inte ens haft vårt första bråk! Om du ska prata med din son, tycker jag att du ska vara väldigt försiktig med vad du säger för om du ifrågasätter deras kärlek eller mogenhet kan det sluta med att han blir väldigt sårad och besviken över att du inte kan vara lycklig för hans skull. Det är ju ett väldigt känsligt ämne. Fråga hur de tänker om bröllopet, utan att döma dem, har de ännu inte bott ihop kan du kanske föreslå att de flyttar ihop som ett första steg. Vad gäller förlovningen behöver den ju som många säger inte vara allt för stor sak. Krasst sett är det ju faktiskt bara att ta av sig ringen om det skiter sig. Ett bröllop innebär ju i praktiken ett större bindande. Att grattulera till lyckan tycker jag också är en bra ide:) Lycka till och håll oss uppdaterade om hur det går!

Hej!

Jag är 20 nu och ska gifta mig i sommar på våran 3-årsdag (jag är 21 då). Jag kan förstå att du inte är glad för som jag ser det är det fruktansvärt dåligt att du får veta via facebook. Nära och kära ska få veta i person, eller åtminstone via telefon! Vid den punkten tycker jag att du har all rätt i världen att vara besviken och bör säga det. Om de planerar på att gifta sig så ska de vara mogna nog att förstå det.

Men att han formulerar frågan på det sättet är nog mest för att det är så man brukar göra så jag håller med ovanstående talare om att det är viktigt att ta reda på hur seriöst de tar det.

Något jag undrar är - hur länge har de känt varandra? Du säger att de varit tillsammans sex månader - har de bott tillsammans under denna tid? Själv har jag kännt min m2b sen jag var 12 år och vi blev tillsammans och flyttade ihop strax efter jag fyllde 18. Han är dessutom ett par år äldre.

Har de köpt ringar? Det kan också visa vad det har för betydelse för dem. Jag vet iaf att många som jag känner har inte synen att bröllop är ett löfte till äktenskap.

Kasta inte saker omkring dig och gorma! Men tala om att du hade velat få veta i person och att du undrar vad förlovningen betyder för dem.

Vi förlovade oss när vi var 16 respektive 21 år gamla. Då hade vi varit tillsammans i ett år. Nu 8 år senare har vi en 1 årig son tillsammans och är lyckligare än någonsin! Vårt bröllop sker om 10 månader.
Givetvis så funkar det kanske inte riktigt så bra för alla och det är klart att man förstår din oro. Men som andra skrivit så tycker jag att du ska försöka vara glad för din sons skull. Prata med honom om din oro, låt honom veta hur du känner. Men samtidigt stötta honom i hans val.  Lycka till!

20 år är ju inte så ungt. Att ha varit tillsammans i ett halvår är inte så lite heller. Ibland är det så att man bara känner på sig att det är helt rätt och då spelar det ingen roll om man känner varann ordentligt eller inte (som någon hade en åsikt om här).

För många är inte äktenskap så allvarligt trots att en del är av åsikten att det borde vara det (min egna åsikt lutar åt det allvarliga hållet också), man kan alltid skilja sig. No big deal liksom. Det enda man gör är att visa världen hur mycket man älskar varann.

Ett bröllop behöver inte kosta speciellt heller. Det fungerar alldeles utmärkt att ordna ett bröllop för någon tusing bara. Dessutom vet du ju inte när de planerar att gifta sig, du skiver att du endast tror att det blir i år. Kanske dröjer det några år, och då hinner de ju spara. 

Visst är det så att man inte vet om förhållandet kommer att fungera och äktenskapet håller, det vet man inte oavsett ålder.

Nej, jag tycker inte att du ska vara orolig för din son. Var istället glad för hans skull, som har hittat någon som han vet att han älskar redan efter 6 månader.  

Förstår att det är en svår situation för dig, man vill ju vara glad för sitt barns skull men samtidigt blir man rädd att de ska ta förhastade beslut som leder till att de blir sårade. Men jag undrar som några andra här, har de bara känt varandra i 6 månader? Har de bott ihop något? Har de köpt ringar?
Ja vi känner ju inte din son och hans flickvän, så det är ju svårt att veta om de är seriösa eller bara gör det som en gullig grej. Personligen så tycker jag att 6 månader är kort tid, om man inte har känt varandra innan eller om man inte har bott ihop någonting. För jag tycker att man måste nästan ha bott tillsammans en tid för att kunna säga att man känner varandra på riktigt. Det är då man upptäcker varandras dåliga sidor också och inte bara de bra sidorna som man blev förälskad i. Och de första 6 månaderna är väl i princip alla tok-förälskade, och som någon tidigare skrev så tycker jag att det vore bättre att vänta tills efter den första perioden "där allt är rosa" är över och man ser hur verkligheten ser ut.

Men jag tycker som några andra har skrivit här att du kanske ska prata lite varsamt med honom och fråga hur de har tänkt sig att de ska göra t ex när bröllopet ska bli av och så. Och förklara att man inte borde kasta sig handlöst in i något så seriöst och stort steg i livet som ett äktenskap, utan att man ens har lärt känna varandra på riktigt. Visst, man kan alltid ta av sig en förlovningsring om det inte skulle hålla men en förlovning är inte bara en ring, det är ett löfte om ett framtida giftemål och att man ska leva resten av sitt liv tillsammans. Och det är, enligt mig, ingenting som man bara kan lova helt lättvindigt för att man är lite förälskad. Så jag tycker att du ska lägga fram detta för honom och se hur han ställer sig till det, lyssnar han på dig och tar det på allvar eller skrattar han bort det bara och tycker att du pratar om "alldeles för seriösa grejer"?
Lycka till!

jag är 21, min blivande man är 25, vi förlovade oss för ett år sedan och ska gifta oss i mars, vi har varit tillsammans i tre år och varit vänner i åtta år. men efter sex månader känns väldigt tidigt

Jag och min pojkvän hade bara varit tillsammans i 6 månader när vi förlovade oss. Vi förlovade oss för drygt 3 år sen, på vår 6-månadersdag och då hade vi inte heller bott ihop utan flyttade ihop en vecka efter det... Då var vi 27 & 28 år gamla. Vi ska gifta oss om 5 månader nu .
Tycker inte man kan säga att si o så i ålder är för ungt eller att si och så lång tid ihop är för kort eller att man måste bo ihop innan osv... Alla förhållanden är ju olika. Jag tycker att du ska ta det lite lungt och "sondera terrängen" lite innan du börjar oroa dig över hur de ska kunna ha råd med bröllop etc. Det behöver ju verkligen inte betyda att de planerar att gifta sig de närmsta månaderna utan kan ju (som i vårat fall) vara att man visar varandra att man har en intention att gifta sig någon gång i framtiden.
Tror att det värsta du skulle kunna göra nu är att börja föreläsa om hur äktenskapet är ett livslångt åtagande eller om privatekonomi o sparande. Gratulera bara och fråga öppet hur de har tänkt sig framtiden. Skulle du då få höra saker som bekräftar din oro kan du ju prata med din son om det senare.