Hej
Jag och min sambo ska gifta oss den 30/ 6 och vi hade tänkt att min pappa skulle föra fram mig till altaret.
men präster avråder till det pga betydningen av det.
Men eftersom att det är första gången för båda två så kunde man fixa något... =)
tacksam för råd...
Traditionen är som den är... men jag funderar på om min Mamma ska föra mig till altaret.
Inte för att hon lämnar bort mig på de viset som man gjorde förr utan för att det alltid bara vart jag och min mamma alltid, i vått och torrt. Hon är den starkaste häftigaste personen jag känner. Hon har hjälpt mig att bli den jag är idag och jag vill visa hela världen på min bröllopsdag att hon är viktig. Vad kan bli en bättre roll än att leda bruden till altaret?
Jag har bästa vänner som står där framme med oss som best men's och brides maids och dom kommer långväga från hela europa och USA, lillasyster som brudnäbb, mina värdbarn i USA som ska bära ringar, min värdmamma ska förhoppningsvis sjunga etc. De skulle kännas helknäppt att inte ge min Mamma en viktig roll när alla andra får vara med i rampljuset.
Självklart vet hon -och alla andra- att hon är viktig ändå. Men för mig skulle de betyda mycket om jag hade henne med och om hon kände sig delaktig som alla andra i min "familj". Jag som mamma skulle nog tycka de va lite tråkigt o se alla andra medverka och själv sitta i bänken och inte göra något.
Nu är det ju lite skillnad för dig säkert, med både en mamma och en pappa, samt att jag inte vet hur ditt bröllop är uppbyggt med övriga "hjälpare", men jag menar att jag inte tycker det är konstigt alls, jag ser de mer som en vacker tradition idag med en förnyad betydelse :) haah och du kan få låna min präst, hon är jätte hipp! ;)
Håller helt med dig!
Att bli överlämnad betyder från början att anvaret går från din far och nu får din make ta hand om dig. Är det så? Är det inte finare att man tillsammans, med stöd från varandra, lovar att finnas där för den andre genom livet?
Det enda jag vill är att du tänker över betydelsen, en gång till. Med alla aspekter.
Förvisso är det en uråldrade tradition i sverige där det handla om att "äga" sin dotter/blivande fru men för min del så försöker jag se det som så istället att min pappa lämnar över mig för att han ser att jag är vuxen och att jag har fattat mitt beslut, jag har hittat min man, och själva överlämningen är hans sätt att visa att han litar på mitt omdöme. Samt det då att jag faktiskt är halv-amerikan och vill behålla en del av de traditionerna. 
Förut gjordes brudköpet upp inne i kyrkan när pappan lämnade över dottern till den blivande maken.
Sedan flyttades det ut till kyrktrappen där prästen genomförde själva den juridiska biten innan brudgummen kunde gå in och visa upp sin nya ägodel och prästen slutförde själva gudstjänsten.
När det också kändes fel så flyttades brudköpet hem, och brudparet förenades utanför kyrkan, ofta av föräldrar som gjort upp detta sinsemellan. Arrangerade äktenskap var fortfarande lika vanliga. Även när det blev mindre vanligt med uppgjorda/ arrangerade äktenskap så behövde brudgummen ändå fråga brudens far om tillåtelse att gifta sig med henne... och det var inte alltid något som bruden höll med om.
Så personligen tycker jag inte att betydelsen som kyrkan vill få fram är speciellt relevant då det mest har känts som spel för gallerierna.
Samtidigt applåderar jag kyrkan för att försöka göra något åt kvinnans utsatta position.
Att kämpa för kvinnans rätt i samhället är viktigt, lika viktigt i dag som förut men av andra anledningar nu.
Min make ville inte gå in med mig, även om vi fotades innan och vi hade hela dagen tillsammans före bröllopet så ville han stå framme vid altaret och se näbben och brudnäbbarna, tärnorna och min pappa tillsammans med mig komma gående längs altargången. Och det kändes också bra för mig. Vår präst hade heller inget emot detta. Maken mötte upp oss innan jag kommit ända fram och vi gick tillsammans sista biten som en symbolisk handling.
Jag förstår att många tycker att det här är en viktig tradition att hålla på.
Själv tycker jag nog att kvinnokampen förs bäst i samhället nu, och inte i kyrkan även om kyrkan banade väg i mycket. (vilket vi ska vara tacksamma för). Å andra sidan så är jag inte så tacksam mot kyrkan för häxprocessen som drog över landet, som drabbade mest kvinnor...
Det jag inte förstår är att vissa (inte alla, långt ifrån alla) blir nästan agressiva mot de stackare som ens funderar på att gå fram till altaret med sin pappa istället för med sin blivande.
Berätta gärna vad som ligger bakom och varför man bör välja bort det så att personen kan ta ett kvalificerat beslut. Men sen är resten upp till den präst som ska viga brudparet.
Jag går in med min fästman. Min pappa skulle inte gå med mig även om jag bad honom (vilket jag aldrig skulle göra). Jag älskar mina föräldrar men vårt bröllop handlar ju om just oss, och vi har själva valt detta.
Trenden (för det verkar väl ha blivit en trend?) med överlämning kommer väl till stor del från amerikanska filmer?
