• Liten

    Gifta sig inom ett år efter förlovning?

    Nyfiken i en strut undrar vad som är vanligast, när gifte ni er och vad tycker ni är "normalt" eller brukligt?

    Omröstning
    Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
  • Svar på tråden Gifta sig inom ett år efter förlovning?
  • izredam
    Aurelia82 skrev 2011-09-21 11:53:53 följande:
    Jag vet inte varför men jag tycker att man ska gifta sig inom ett året efter förlovnngen.
    Vet många som vid 16-17 års åldern förlovade sg (hur seriöst va det liksom?) och jag tror att många i dagens samhålle förlovar sig UTAN att tänka på att det ska leda till giftemål.
    Jag och mitt ex förlovade oss när jag var 17 - mest för att det förväntades av oss tror jag, precis som någon annan skrev. Därmed inte sagt att det inte var seriöst, när vi gjorde slut hade jag planerat nästan hela bröllopet - det skulle bara bokas och sen var det klart..

    Nu, några år senare - så har jag en helt annan känsla med mig in i förhållandet och jag tror att det är den känslan man måste gå på, oavsett hur gammal man är. Problemet med 16-17åringar som förlovar sig är nog snarare att det är svårare att säga nej.

    För övrigt var m2b's föräldrar 17 när de förlovade sig - de gifte sig när de var 23 och i år firade de 20årig bröllopsdag.
  • Niini

    Tjaa.. maken o jag blev tillsammans när jag var 16 o han 21. 1½ år senare förlovade vi oss med orden "vill du gifta dig med mig om nåt år", jag 18 o han 22..


  • Pinkgrape
    Liten skrev 2011-09-21 22:57:39 följande:
    Tycker du då att man kan veta vad man vill när man är 18? eller säg 20?
    Ja, det tror jag definitivt. Jag träffade min man när jag var 18år och han 20år. 6 månader senare bodde vi ihop och drygt ett år efter vi träffades fick vi barn och ett år efter det förlovade vi oss. Nu är jag 24år och han 26år och vi gifte oss i augusti. Det har aldrig varit något tvivel från någon sida.

    Många kanske tycker att vi inte kunde veta i den åldern vad som är rätt, att vi inte var redo för familj. Vi hade ju inte rest runt jorden eller pluggat på högskola, ja knappt hunnit med att leva "kroglivet". Sanningen är dock att ingen av oss vill göra sådant. Vi trivs med vår familj och att göra vardagliga saker. Huvudsaken är väl att vi är överens och att vi vet vad vi vill?

    Klart jag skulle kunna rada upp exempel efter exempel, tex mina föräldrar som träffades i 16-års åldern, eller min mans föräldrar som också träffades i den åldern och håller ihop ännu. Min kusin som träffade sin man när hon var 14år, idag är de över 30år och har 3 barn osv osv. Men för alla går inte det. Jag skulle nog tippa på att de flesta inte vet vad de vill i den åldern, men det betyder inte att ingen vet det.
    augustibrud.bloggplatsen.se, lösenord när det behövs: Pinkgrape
  • Liten

    Håller med er alla med att alla inte kan veta vad de vill när de är 18, nu pratar jag dock utifrån mig själv. Jag är 18 för er som inte redan visste det då :) Bara ett halvår kvar till 19!
    Jag tycker att jag aldrig har varit så säker på min sak som jag är med min nuvarande pojkvän. Det har liksom aldrig känts såhär med någon av de andra killarna jag varit med. Dock har jag varit kär tidigare och det har ju varit hemskt när det tagit slut.
    På vägen dit där jag är idag har det också funnits en hel del självskadebeteenden och våld ifrån killar så jag antar att jag är lite psykiskt skadad av det. Sen har ju alla sina egna hemska upp och ner gångar, jag har lite mer en de "normala" och det är något som jag själv jobbar med. Exempelvis är det på gång att jag ska köpa en ring till mitt lilfinger för att påminna mig själv om att jag faktiskt är värd allting som händer mig som är bra och att jag är stark nog att ta mig igenom det som kommer.
    Jag vet att jag har klarat mig igenom mycket tuffare saker än de som står framför mig just nu men det betyder ju inte att man själv blir ledsen när det inte går bra.
    Tillbaka till poängen! Jag är säker på vad jag vill (i alla fall nu) och jag skulle inte kunna tänka mig att det skulle ändras så mycket att jag slutar älska min pojkvän. Vi har så mycket gemensamt och vi vill delvis det samma i framtiden, bara i lite olika ordning! Men jag är flexibel, för att jag vet att jag har en förmåga att rusa in i saker och han är då min bromskloss precis som jag är för honom när han har dåligt tålamod ;)  

  • MrsT2011

    Håller med om att det beror på åldern. Jag var 28 och han 31 när vi träffades. Efter 2,5 år friade jag, och jag var noga med att förklara att förlovningen endast är en bit på vägen för mig. Frågan var inte "ska vi förlova oss" utan frågan var verkligen "vill du gifta dig med mig". Jag ville absolut inte vara förlovad i flera år och sedan behöva ta upp diskussionen om äktenskap igen. Sagt och gjort, tio månader efter förlovningen gifte vi oss!

    Bröllopet var underbart men det är äktenskapet jag värdesätter högst. Eftersom vi valt att leva med varann är det jätteviktigt för mig att vi presenterar den andre som "min MAN" och "min FRU", att vi delar samma efternamn och att vi har de juridiska bitarna i ordning. Dessutom känner jag mig "hel" när jag tittar på ringarna, älskar man verkligen varann kan jag inte se något skäl att INTE gifta sig. Det är ju det bästa sättet att visa att man satsar helhjärtat på relationen!

  • Liten
    MrsT2011 skrev 2011-09-22 10:59:49 följande:
    Håller med om att det beror på åldern. Jag var 28 och han 31 när vi träffades. Efter 2,5 år friade jag, och jag var noga med att förklara att förlovningen endast är en bit på vägen för mig. Frågan var inte "ska vi förlova oss" utan frågan var verkligen "vill du gifta dig med mig". Jag ville absolut inte vara förlovad i flera år och sedan behöva ta upp diskussionen om äktenskap igen. Sagt och gjort, tio månader efter förlovningen gifte vi oss!

    Bröllopet var underbart men det är äktenskapet jag värdesätter högst. Eftersom vi valt att leva med varann är det jätteviktigt för mig att vi presenterar den andre som "min MAN" och "min FRU", att vi delar samma efternamn och att vi har de juridiska bitarna i ordning. Dessutom känner jag mig "hel" när jag tittar på ringarna, älskar man verkligen varann kan jag inte se något skäl att INTE gifta sig. Det är ju det bästa sättet att visa att man satsar helhjärtat på relationen!
    Detta är nog det jag egentligen är ute efter, att få känna sig "hel". Dock tror jag inte att min pojkvän har förstått det, men det kommer nog med tiden :)
    Jag har dock ingenting emot att vara förlovad under flera år, men det är liksom ändå underförstått att man ska gifta sig, sen om det tar flera år för min del spelar ingen roll. Dock ska det inte behövas tas upp att man vill gifta sig. Att vara förlovad under några år och spara ihop till ett bröllop eller bara att njuta av livet som förlovade är ingenting mig emot :) 
  • Aurelia82

    Jag menar inte att man inte vet vad man gör när man e 17 år gammal.
    Det jag menade var att jag tycker att man ska förlova sig först när man verkligen menar att man SKA gifta sig och spendera resten av livet ihop, inte bara för att "höja" statusen på förhållandet eller vad man ska kalla det.
    Men detta e bara min personliga åsikt. Jag har själv aldrig varit förlovad och tänker inte förlova mg förrän den dagen jag känner att detta e mannen jag vill och ska leva mitt liv med.
    Hur andra gör e helt upp till dom =)

  • Chicita

    En grej bara...
    Syftar inte på något speciellt inlägg just nu. Så ingen behöver ta åt sig.

    ...Men man kan aldrig veta om det kommer att hålla livet ut eller inte. Man kan bara veta om man själv är villig att lägga energi och tid i sitt förhållande för att hålla kärleken vid liv så att det förhoppningsvis blir livslångt.

    Jag har bakom mig två förhållanden som jag verkligen trodde skulle hålla för alltid. Och då menar jag inte tonårsförälskelserna där man ju mer eller mindre trodde det om varje ny kille man dejtade en vecka eller så Flört 
    Men jag hade uppenbarligen fel. Ena gången var det saker utifrån som påverkade (ett gammalt förhållande från hans sida där hon gjorde allt för att förstöra mellan oss, inklusive använda deras gemensamma barn som murbräcka trots att barnet varit mer med mig efter födseln och ett par år framåt än vad det var med henne)...

    Att vilja ta steget att gifta sig med någon bör vara baserat på kärlek och framtidstro ja, självklart.
    Men att sätta en ring på fingret är ingen garanti för att det håller livet ut.
    Det är efter bröllopet som själva jobbet börjar med att få förhållandet att hålla. Gör inte misstaget som så många gör, och tro att det är viktigast att fånga en man och få honom att fria. 

    Nu tror jag att de flesta redan vet det här. Det är bara en reflektion över uttrycket "att man ska veta att det ska hålla för alltid / livet ut" 

  • Niini
    Chicita skrev 2011-09-22 15:54:29 följande:
    En grej bara...
    Syftar inte på något speciellt inlägg just nu. Så ingen behöver ta åt sig.

    ...Men man kan aldrig veta om det kommer att hålla livet ut eller inte. Man kan bara veta om man själv är villig att lägga energi och tid i sitt förhållande för att hålla kärleken vid liv så att det förhoppningsvis blir livslångt.

    Jag har bakom mig två förhållanden som jag verkligen trodde skulle hålla för alltid. Och då menar jag inte tonårsförälskelserna där man ju mer eller mindre trodde det om varje ny kille man dejtade en vecka eller så Flört 
    Men jag hade uppenbarligen fel. Ena gången var det saker utifrån som påverkade (ett gammalt förhållande från hans sida där hon gjorde allt för att förstöra mellan oss, inklusive använda deras gemensamma barn som murbräcka trots att barnet varit mer med mig efter födseln och ett par år framåt än vad det var med henne)...

    Att vilja ta steget att gifta sig med någon bör vara baserat på kärlek och framtidstro ja, självklart.
    Men att sätta en ring på fingret är ingen garanti för att det håller livet ut.
    Det är efter bröllopet som själva jobbet börjar med att få förhållandet att hålla. Gör inte misstaget som så många gör, och tro att det är viktigast att fånga en man och få honom att fria. 

    Nu tror jag att de flesta redan vet det här. Det är bara en reflektion över uttrycket "att man ska veta att det ska hålla för alltid / livet ut" 
    Tycker ALLA borde ta åt sig av detta!
  • Vichy

    När min pojkvän friar till mig har jag sagt att jag vänta med bröllop i minst 2 år.

    Tycker det verkar stressigt med 1 år. Har också hört att det tar ca 1 år att planera ett bröllop, och med 4  stora familjer (båda våra föräldrar är skilda)  och vänner så kommer vi nog behöva all tid vi kan få :P
    Sen så får man ju ett år till på sig att njuta av att vara förlovad ;) 

  • MrsT2011
    Niini skrev 2011-09-22 16:31:35 följande:
    Tycker ALLA borde ta åt sig av detta!
    Håller med!

    Tänk även på att "det viktigaste är inte att ha rätt utan att ha det bra". Kan man komma ihåg detta när man stöter på problem, då ökar chansen att relationen håller.
  • Liten
    MrsT2011 skrev 2011-09-23 08:52:00 följande:
    Håller med!

    Tänk även på att "det viktigaste är inte att ha rätt utan att ha det bra". Kan man komma ihåg detta när man stöter på problem, då ökar chansen att relationen håller.
    Sen tillkommer det ju tyvärr alltid ändå problem som kanske inte berör båda parterna, då kanske det också är bra att komma ihåg att man faktiskt är två i ett förhållande och att det är två unika individer med olika viljor (ibland). Dessutom reagerar ju alla olika på olika saker. Jag menar, min pojkvän var jätteglad för våra vänner när de gifte sig medans jag själv kände mig mer bortglömd och åsidosatt av honom eftersom han inte förstod min egen längtan efter något liknande. 
    En förlovning skulle då kunna vara ett steg på vägen, jag har ju som jag tidigare skrivit inget emot att vara förlovad under en längre period och jag tror även att det är det han är rädd för att jag ska ändra mig på... Men alla förhållanden är ju olika Glad 
  • Chicita
    MrsT2011 skrev 2011-09-23 08:52:00 följande:
    Håller med!

    Tänk även på att "det viktigaste är inte att ha rätt utan att ha det bra". Kan man komma ihåg detta när man stöter på problem, då ökar chansen att relationen håller.
    En annan viktig tumregel är ju att aldrig lägga sig medans man är osams...
    Prata ut innan man går och lägger sig, man behöver inte komma överens, men man kan i alla fall acceptera att man inte tycker likadant.
    För risken annars är ju att hjärnan "fortsätter jobba på problemet" medans man sover, och när man vaknar så är man ännu mer irriterad och sur...
    Liten skrev 2011-09-23 09:11:22 följande:
    Sen tillkommer det ju tyvärr alltid ändå problem som kanske inte berör båda parterna, då kanske det också är bra att komma ihåg att man faktiskt är två i ett förhållande och att det är två unika individer med olika viljor (ibland). Dessutom reagerar ju alla olika på olika saker. Jag menar, min pojkvän var jätteglad för våra vänner när de gifte sig medans jag själv kände mig mer bortglömd och åsidosatt av honom eftersom han inte förstod min egen längtan efter något liknande. 
    En förlovning skulle då kunna vara ett steg på vägen, jag har ju som jag tidigare skrivit inget emot att vara förlovad under en längre period och jag tror även att det är det han är rädd för att jag ska ändra mig på... Men alla förhållanden är ju olika Glad 
     Ja alla är vi ju individer, och man måste ju acceptera varandras olikheter.
    Om man inte kan komma överens i dom stora frågorna dock, så är det större risk att det inte håller i längden eftersom man då inte kan få en lugn och stabil bas att bygga förhållandet på.
    Det är viktigt att man har samma grundsyn på saker och ting och samma värderingar. (eller det är nog bättre att skriva liknande i stället för samma)

    En förlovning är ju faktiskt inget bindande... Ni kan förlova er nu och inte sätta ett datum för bröllopet om han inte är redo för det.
    Under förutsättning att han är inställd på att gifta sig med dig någon gång i alla fall.
    Det finns inga bäst före -datum på förlovningsringarna Flört 
  • Liten
    Chicita skrev 2011-09-23 10:20:07 följande:
    En annan viktig tumregel är ju att aldrig lägga sig medans man är osams...
    Prata ut innan man går och lägger sig, man behöver inte komma överens, men man kan i alla fall acceptera att man inte tycker likadant.
    För risken annars är ju att hjärnan "fortsätter jobba på problemet" medans man sover, och när man vaknar så är man ännu mer irriterad och sur...
    Liten skrev 2011-09-23 09:11:22 följande:
    Sen tillkommer det ju tyvärr alltid ändå problem som kanske inte berör båda parterna, då kanske det också är bra att komma ihåg att man faktiskt är två i ett förhållande och att det är två unika individer med olika viljor (ibland). Dessutom reagerar ju alla olika på olika saker. Jag menar, min pojkvän var jätteglad för våra vänner när de gifte sig medans jag själv kände mig mer bortglömd och åsidosatt av honom eftersom han inte förstod min egen längtan efter något liknande. 
    En förlovning skulle då kunna vara ett steg på vägen, jag har ju som jag tidigare skrivit inget emot att vara förlovad under en längre period och jag tror även att det är det han är rädd för att jag ska ändra mig på... Men alla förhållanden är ju olika Glad 
     Ja alla är vi ju individer, och man måste ju acceptera varandras olikheter.
    Om man inte kan komma överens i dom stora frågorna dock, så är det större risk att det inte håller i längden eftersom man då inte kan få en lugn och stabil bas att bygga förhållandet på.
    Det är viktigt att man har samma grundsyn på saker och ting och samma värderingar. (eller det är nog bättre att skriva liknande i stället för samma)

    En förlovning är ju faktiskt inget bindande... Ni kan förlova er nu och inte sätta ett datum för bröllopet om han inte är redo för det.
    Under förutsättning att han är inställd på att gifta sig med dig någon gång i alla fall.
    Det finns inga bäst före -datum på förlovningsringarna Flört 
    Precis det jag menar (det sista), men vi får se hur det blir, inte jag som har rättighet att fria tydligen så jag får snällt stå bredvid och försöka hålla god min!Glad Det är inte alltid lätt i alla lägen, men sånt är livet, en ren berg och dalbana!
  • izredam
    Liten skrev 2011-09-23 16:31:57 följande:
    Precis det jag menar (det sista), men vi får se hur det blir, inte jag som har rättighet att fria tydligen så jag får snällt stå bredvid och försöka hålla god min!Glad Det är inte alltid lätt i alla lägen, men sånt är livet, en ren berg och dalbana!
    Jag känner en med precis samma problem. Jag pratade med henne om det för ett par veckor sedan och slutsatsen blev mer eller mindre att om han så gärna vill fira så har du två val. Antingen så chansar du och gör det i alla fall, själv, med risken att han faktiskt säger nej för att han helt enkelt vill göra det själv. Eller så väntar du och helt enkelt och ser. Med risk att du får vänta ett tag...
  • Liten
    izredam skrev 2011-09-30 17:05:08 följande:
    Jag känner en med precis samma problem. Jag pratade med henne om det för ett par veckor sedan och slutsatsen blev mer eller mindre att om han så gärna vill fira så har du två val. Antingen så chansar du och gör det i alla fall, själv, med risken att han faktiskt säger nej för att han helt enkelt vill göra det själv. Eller så väntar du och helt enkelt och ser. Med risk att du får vänta ett tag...
    Bättre att vänta så man vet att båda vill, det jag väntar på i princip Glad det ska ju kännas bra för båda med!
  • Fröken Emma

    Vi har varit förlovade 12 år när vi gifter oss. Vi förlovade oss efter 2 år tillsammans, men så kom livet emellan. ;)

  • Yez

    När man förlovar sig så ska båda vilja gifta sig, men när spelar ingen roll tycker jag!

    1, 5, 12, 25 år efter spelar ingen roll!
    Man ska inte känna någon stress inför ett bröllop vilket det säkerligen blir om man ska gifta sig inom ett år..

    Det är bättre att vara så där töntigt nyförlovade och njuta av den tiden än att stressa bort tiden!

  • 070831

    Det är lite svårt att ge svaret..

    Men jag tycker iaf att båda ska vara redo för ett giftermål och gärna pratat med varandra om bröllop och så för då vet man hur den andre partnern tycker och tänker.. Men när man väl känner sig redo så är det bara gå upp till blomaffären och käöpa några röda rosor och fråga så vet man aldrig vad han svarar.. vi gifter oss 3 år efter vår förlovning.

  • HederJarlestål

    Vi förlovade oss den 4 mars i år och gifter oss nu den 12 november. Och det blev bestämt i maj/juni. Som tur är har jag sluppit planera direkt mycket, utan fästmannen har tagit på sig att fixa det mesta. Jag är ganska bra på att skjuta upp saker till sista sekunden nämligen... Så i nästa vecka blir det att åka och leta efter en klänning, ifall jag skulle ångra mig med den jag redan har köpt. :-P

Svar på tråden Gifta sig inom ett år efter förlovning?