Jag vill INTE gifta mig! (2,5månad kvar) Han visar mig aldrig respekt!!!!!!

Börja med det och få det gjort innan ni gifter er, det bättre att börja ett gifter mål på stabilgrund.

Att vara alkoholist, innebär för mig, att man inte klarar av att dricka alkohol utan att skada eller göra illa sig själv, familjen eller andra i sin omgivning. Den beskrivningen stämmer väl bra in på din sambo, eller? Sedan spelar det ingen roll om han dricker flera gånger i veckan, eller inte ens en gång vartannat år! Så, första steget bör bli att han accepterar att han är en alkoholist, och sedan att han är villig att göra något åt det. Jag kan verkligen rekommendera tolvstegsprogrammet!!! Där kan han få hjälp med att både hålla sig nykter och att sätta gränser(mot sina ska kompisar mm). Han får dessutom lära sig att ta ansvar för sina handlingar, och det verkar inte heller helt fel...?

Du gör helt rätt, som sätter ned foten nu, och han borde hinna börja ta kontakt med någon redan under kommande vecka. Vare sig det nu blir en tolvstegsgrupp eller något annat, så är det uppenbart att han behöver hjälp, NU!!! Eftersom jag själv går i tolvstegsprogrammet, av andra skäl, kan jag verkligen rekommendera det. Alla som har något slags "skav" i livet, borde åtminstone titta lite närmare på vad det innebär. Även som medberoende kan man bli mycket hjälpt av programmet, enligt min erfarenhet. 

Ställ in bröllopet, det ska INTE vara såhär i en relation!

Jag skulle vilja rekommendera ts och hennes sambo att förutom att han bör söka hjälp för sin egen del, bör de även prova med familjerådgivning. Det är bättre att börja med det innan problemen blivit för stora och även om ts skriver att de har det mycket bra tillsammans för övrigt, så kan det lätt bli ändring på det, om inte sambon klarar av att ta tag i sitt förhållande till alkohol. Och ja, jag håller med övriga som skrivit det, att de bör skjuta upp bröllopet tills dess att de får en bättre grund att stå på. Det är inte roligt att börja sitt gifta förhållande med en massa skräp i bagaget. Hellre då reda ut allt först och sedan "fira" genom att lägga giftermålet längre fram. Ingen behöver ju veta den verkliga orsaken till att man skjuter på bröllopet, eller hur? Just nu mår deras relation dåligt, pga hur sambon hanterar sprit, vänta tills den mår bättre. Då ökar chanserna till ett lyckligt äktenskap betydligt. Det sista jag skulle göra, vore att gifta mig istället för att lösa problemen. Det är lätt att tro att giftermålet i sig, ska lösa allt, men så är det tyvärr inte. Och om man vill leva resten av livet tillsammans, är det lika bra att man tränar sig i att lösa konflikter redan innan. För det går aldrig att sopa sådant under mattan. Det är en av skillnaderna mellan de som klarar av att förbli tillsammans, och de som sedan går ifrån varandra. Gifta eller ogifta.

Ja, ut med gubbens skit. Du kan bättre.

Kasta ut skithögen!

Alla skriver samma saker  Wii, Vintesol.
Formulerar sig bara olika! 
Rudimentärt skrivet.

Ts behövde komma bort så att han förstod allvaret. Precis som många andra skriver. Hon bad honom sova hos hans mamma.
Precis som jag skrev. Jag skrev inte att hon skulle flytta för gott.

Du försvarar honom hela tiden TS.
Om ni har det bra 95% av tiden så är det bara att gratulera. Låter som ett vädligt bra förhållande.
Men ändå så upprepar du dig hela tiden och berättar att du är besviken, mår dåligt m.m
Så om du ska vara ärlig mot dig själv alla gånger du har blivit sviken.,ledsen så är du nog inte uppe i dina 95%

Är det inte dina förhoppningar om att det är bra 95% av tiden? För enligt det du beskriver kan det inte endast vara 5%... (om vi nu utgår från 100% är max...)

Jag skriver också anonymt.

Säkert är det så att vi är många som inte vill ha våra nick ute i denna tråd då medberoende-maffian hoppas på oss annars.

Vet du - lämna honom.
Jag skiter fulltsändigt i om ni har ett eller femton barn ihop.

Inget barn mår bra av att bo i en miljö där föräldrarna inte respekterar varandra, och tro mig, de märker av det.
95%- principen är så mycket skitsnack så det finns inte.
95%.
Så är alltså resten, som inte ens kan kvalificera som vanligt vardagstjafs, värt det?
Låter ju helt ...fantastiskt? Ha någon som hånar en, inte visar respekt, utsätter en för den emotionella berg och dal banan du är utsatt för? Är det här vad du vill lära ditt barn om hur ett förhållande fungerar?

Aldrig i hela mitt jävla liv hade jag gift mig med den här mannen.
 
Om du envisas med att rättfärdiga att "det är bra 95% av tiden", skjut upp bröllopet ett år med ultimatum att han bättrar sig på det året. Och med bättrar sig menar jag dricker inte, är inte emotionellt hänsynslös eller respektlös mot dig.

Det är tyvärr enormt vanligt att alkoholisters partners rättfärdigar deras beteende eller ursäktar det, även att säga "..jomen allt är ju så bra ANNARS" är en URSÄKT.
Jag skiter i om han har världens spånigaste looser-polare, TS, han är en vuxen man. Vuxen nog att ta ett bran till denna värld och vuxen på alla sätt, är det så att hans kompisar är Satans yngel väljer han, ja V Ä L J E R han att umgås med dem och att dricka.
Han gör sina val, och du måste göra dina.

Om du inte kan välja vad som är bäst för dig - inte vara med en man som behandlar dig som om han inte vill vara med dig eller respekterar dig, välj för ditt barn.

"Han går ut några gånger per halvår", säger du. Men det är ju inte så lite det.
Så hur många gånger per månad har ni dessa situationer, egentligen?
Hade min man betett sig så hade tredje gången varit körd för hans del.

Var inte så rädd för att vara själv att du väljer någon sopig 95%-är-okej variant istället. Respektera dig, ditt liv, ditt värde och ditt barn mer.

Bråka gör vi alla, men att ha respekt är fundamentalt. SPotta, förnedra och svära är den värsta formens respektlöshet, och du , TS, förtjänar MER ÄN SÅ.