Jag vill INTE gifta mig! (2,5månad kvar) Han visar mig aldrig respekt!!!!!!

Vill bara passa på att upprepa: Detta har hänt flera gånger, nästan varje gång!
Hade det varit några engångstillfällen hade jag ändå förlåtit. Men efter ett visst antal gånger orkar man bara inte.

Så otroligt omoget av din sambo att bete sig sådär! Han är absolut inte redo för att binda sig om han inte klarar av att visa dig den respekt du förtjänar. 
Han verkar inte förstå att han är pappa och ska hjälpa mamman till sitt barn när han nu lovat det. Hoppas du hittar styrka att säga ifrån så att han kan få en tankeställare.....annars lär han nog inte ändra på sig.
Lycka till! 

Som tur är händer det inte så ofta att han går ut,
några gånger i halvåret,
han gör däremot andra saker som att spela fotboll 3 ggr i veckan så visst träffar han vännerna ändå!
Det är inte så att jag är värsta maran som håller honom hemma även om andra verkar tro det.

Blir så ledsen!

Sist han gjorde så övertalade hans idiotiska kompisar honom att supa så mycket att han blev helt borta och kom inte hem förrän vid middagstid dagen efter. Oturligt nog skulle han ha hand om sonen då med eftersom jag jobbade (en lördag) mellan 7 och 17!
Sådå fick jag ta med sonen till min mamma som bor på vägen. Men det var inte kul att väcka upp henne kockan 6.15 på morgonen kan jag säga.

Klart man blir otroligt besviken. I övrigt är han liksom världens bästa livspartner. Därför är mina känslor för honom jättesvåra att definera just nu.
Han tåler alltså inte sprit och öl, och egentligen tycker jag han skulle välja ett helt nyktert liv om han nu inte klarar av det.
Fastän det som sagt inte blir många kvällar med dricka numera. Men ändå. Jättejobbigt när det väl blir. Jag ligger då bara och väntar och har ont i magen och är orolig att det ska hända något.

Jag har ingen aning om vad jag ska göra!!

Det låter som om det är dags att ställa ett ultimatum (eftersom du är redo att ge upp). Om du har möjlighet så packa en övernattningsväska för dig och sonen och sov över hos din mamma. Ge honom ett dygn att tänka över situationen och inse att du menar allvar. Antingen finns han kvar när ni kommer hem igen, och då är det på dina villkor - eller så får han ta sitt pick och pack och dra till sina polare i jakt på ny bostad...

Känner verkligen din frustration!
Kan tyvärr inte säga att jag vet hur det känns, men jag
kan tänka mig in i det.
Och det är inte ok!
Man är två om att ha barn och man KAN INTE bete sig
hursomhelst mot den man älskar! Otroligt omoget av
honom! Säg ifrån att du lämnar honom om han inte
ändrar sig!
Styrkekramar! 

Hej.

Jobbar som psykolog.
Det viktigaste för alla om ett förhållande ska fungera är att ge och ta.
Har lärt mig genom åren att de flesta killar/män är de som tar och ger inte så värst mkt tillbaka.
Respekt är fruktansvärt viktigt.
Jag måste delge dig min åsikt och skriva att jag tycker inte alls att han respekterar dig specielllt mkt.
Jag är övertygad om att du skulle ha det bättre om du packade hans saker tills han kom hem.
Flyttade hem till din mamma alt hans mamma ett tag . Berätta för dem hur du känner och viilken skitstövel han är genom att göra på detta viset om och om igen.

Ibland kan man behöva höra det från andra inom familjen vilken skada man gör.
Så jag hoppas att de är villiga att prata med honom.

Klart att det inte handlar om att han inte får gå ut med killkompisar för det får han säkert, det handlar ju bara om sättet som han gör det på.

Enkelt skrivet.
Har gör som han vill, respekterar tyvärr inte dig.

Vad kräver du själv av din man?
Jag kräver respekt, kärlek, uppskattning, avlastning, romantik m.m
Allt detta har jag hittat in en underbar man.
Men jag var tyvungen att gå igenom några riktigt dåliga förhållande tills jag träffade den rätta.
Låter som du också måste göra det samma tyvärr...

Lycka till!

Psykolog? Måste säga att jag tvivlar på det när man läser ditt inlägg, en psykolog om någon borde veta att man ska uttrycka sig lite försiktigt på nätforum, där man faktiskt bara får en liten del av historien. Lätt hänt att någon "lyder blint" bara för att en psykolog har sagt si och så, och det kan förstöra mer än det hjäler när man inte vet hela livssituationen.
Man kan inte bara hux flux flytta hem till mamma när man har barn med i bilden, hur känns det för dom tror du? Något behöver ju självklart göras, men vad lösningen är får funderas på under lite tid och med stöd av någon närstående..

Hej! Tack för era svar!

Så här har det gått:

Sambons kompis försökte ringa och be mig hämta honom för han hade inte "fått plats i bilen",
självklart ignorerade jag samtalen, för jag var så ledsen just då.
Min mamma fick ringa och prata med min fulla sambo som lovade att komma till en mötesplats på vägen hem för han ville tydligen hem.

Jag hämtade upp honom. Sa lugnt ocvh sakligt att jag var besviken (igen) och att jag inte var säker på att jag ens ville gifta mig längre för jag är så trött på allt just nu.
Jag sa att han fick sova hos sin mamma och pappa inatt så jag släppte bara av honom där, krävde husnyckeln och sa att han skulle tänka över vad som verkligen var viktigt för honom.
(Hans föräldrar bor ett par km från oss bara),
han var skitfull så han kunde knappt öppna bilen, ål inte sprit alls, men han blev förståss sur och spottade efter bilen när jag körde. Men han accepterade väl att sova där.

Jag vet inte. Är fortfarande så otroligt ledsen. Tror han skulle ta det bättre ifall han var nykter.

Men jag känner att jag ORKAR bara inte ha honom här hemma, för jag vet hur det blir, han fjäskar och säger förlåt och håller tyst hela kvällen tills jag förlåter honom. Sen är det inte mer med det.
Vill inte att han ska tro att jag bara glömmer så lätt gång på gång. Denna gången vill jag visa att jag minsann menar allvar och inte tänker ta emot mer skit hur som helst!
Min gräns är nådd nu.

Det jobbigaste var att sonen blev jätteledsen i bilen när "pappa" gick ut och inte skulle sova hemma.
Han grät så hjärtskärrande att jag fik läsa, vyssa, vagga och mysa ända tills han somnade.

Känns ju inte så bra kan jag ju säga!
Jag vet inte vad jag ska ta mig till!! Gud vad jobbigt det är just nu!!!

Ni borde nog boka tid hos terapeut eller liknande, får så här kan ni inte ha det. Er son ska inte behöva växa upp och se/höra sådant, även om det kanske inte är så ofta. Barn märker ofta mer än vad man tror och känner av hur föräldrarna mår.
Gifta er i detta läget bör ni definitivt inte göra, han måste inse att han måste respekera dig först.

Många styrkekramar till dig iallafall! 

Hej tjejen,

man mår dåligt när man läser dina inlägg men samtidigt är det nog en väldigt bra terapi för dig att skriva av dig.
Du har ju rätt resonemang, du vill bara slänga ut lite trådar för att se om någon anser att du har fel.
Men det har du ju inte. Du har rätt. Du förtjänar bättre, dvs att bli respekterad och älskad (behöver inte betyda av en annan kille).

Jag tycker det är bra att du har börjat konfronterat din sambo.

Frågan är om det verkligen är läge att gifta sig?
Man kan ju fråga sig om det är pga bröllopet som din sambo beter sig på det sättet han gjort nu, men du berättar ju att han har betett sig illa tidigare.

Jag säger inte att ni ska göra slut, man måste ju jobba i alla förhållanden, speciellt när det är barn inblandade.
Det är nog av yttersta vikt att du förklarar exakt precis så du känner av helgens händelser samt att det har hänt förut. Ta upp det så snart som du har samlat dig och fortfarande är "aktuellt".

Sedan ber du att han säger exakt som han känner. Fråga honom om han tycker det är okej om det var ombytta roller, dvs att du behandlade honom som han behandlat dig?

Om det inte känns bra kanske det är dags att ta ställning till om det är värt att genomgå ett bröllop i detta läget? Kanske kan skjuta upp det tills ni kommer på fötter i erat förhållande?

Kom ihåg att inte acceptera fjäskning för förlåtelse - för att klara stå emot säg som det är - att det här är hans sätt att släta över allt. Kan han inte förstå du redan vet att han gör så här varje gång.
Om det är pga alkoholen så kanske han ska minska intaget? Hur tycker han att han ska göra för att förbättra situationen? Berätta för honom att det blir konsekvenser av det han gör.
Vill han inte ens försöka förstå.....ja gumman, då vet du vad som är det enda rätta att göra.

Ta inte skit. Du och lillpyret är värd det bästa. Lycka till tjejen.