Jag vill INTE gifta mig! (2,5månad kvar) Han visar mig aldrig respekt!!!!!!

Hoppas allt löser sig! 
Kram! 

Gumman! Du ska INTE behöva ha det så! Jag tycker INTE att det är okej, ni är inte 17 och utan barn, ni är vuxna människor med ett gemensamt liv och en liten son.

Jag tänker inte säga gör slut eller inte, det är upp till dig, men jag skulle vilja råda dig att om du gör slut, gör det med flaggan i topp! Att kasta ut hans kläder gör ingen lycklig, du sänker dig till hans nivå. Ge honom ingenting att kunna klanka ner på, släng gärna ut honom, men gör det sakligt.

Lycka till med det du tar dig för och all lycka till dig och din lilla son, hoppas att ni löser situationen så att du får leva lycklig och får den respekt du förtjänar, hur du än väljer att göra!

Bra att du skriver av dig  !!!!!  DU är värd någon mycket bättre grrrr blir skit arg o ledsen över hur han kan behandla dig såå illa !!! Alltså jag vet inte vad jag hade gjort om min sambo hade behandlat mig sååå jag hade iallafall  Aldrig i livet gift mig med honom  !!!!!!   O din sambo värkar defenitift inte mogen för att gifta sig.
 Jag hade ställt in bröllopet  till att börja med o sen  tagit en riktig funderare över om du verkligen vill ha en man som behandlar dig så i ditt liv!!!

 Håller med förre talare   TA INTE SKIT DU ÂR VäRD MER !!!! Lycka till !!

Ställ in bröllopet!

Jag förstår verkligen hur du känner och lider med dig. Jag levde i ett förhållande där han gjorde så här mot mig. Precis som du beskriver, inte ofta någon gång per halvår. Han skulle ta en promenad eller något annat vardagligt och försvann helt plödsligt hela nätter och kom tillbaka bakfull dagen därpå. Det var tyvärr början på ett långt och destruktivt förhållande. Det jag vet nu är att hans beteende grundade sig i alkoholism.
Mitt råd till dig är att ställa in bröllop och om du inte vill göra slut ta en pause. Är ni menade för varandra så löser det sig till slut. Det dummaste du gör är att komma med tomma hot. Och tvivla aldrig på dig själv, det är han som beter sig illa! 
Lycka till, hoppas allt löser sig för dig och sonen.  

Stackare! Lider med dig. Mitt tips är - ställ ultimatum. Han får faktiskt sluta att dricka alkohol om han blir så knäpp av det. Det verkar ju som att han är en bra man så länge han inte har alkohol i kroppen. Om han vill leva med dig och gifta sig med dig då får han bli nykterist!

Strongt av dig att sätta ner foten och köra hem honom till hans mamma! Bra gjort!!

Sätt nu sonen och dig själv i första rummet. Eftersom din sambo betett sig så här tidigare så är det stor risk att det kommer att upprepas igen och igen. Du och sonen mår säkert sämre av att leva med dessa tillfällen och den otryggheten det innebär, än att leva utan honom.

Men innan det går så långt att ni separerar tycker jag nog att parsamtal/familjerådgivning kunde vara något.

Bröllopet tycker jag du ska skjuta på tillsvidare, känns inte som att är rätt för er just nu, tyvärr.

Lycka till!

Förstår att din situation inte är lätt med tanke på att ni har barn tilsammans också. Det är ju bara du som vet vad som är bäst och kan fatta beslut, vi andra kan bara tycka och tänka om allt! =)
Jag hade definitivt lämnat honom för länge sedan!!! Lycka till!

Men snälla du, det är ju bara att ärligt tala lämna denna personen, inte ska du gifta dig, trots ni har barn ihop. Jag kan med gott hjärta säga dig att det kommer aldrig bli bra i ett sådant förhållande. Jag har själv för över 20 år sedan varit i samma skit och DÅ trodde ja allt skulle vara okej, tur var att vi inga barn hade ihop så ja fick efter hjälp av min bästa vän lämnat honom.

Du kan inte bara förlåta om och om igen, det blir ALDRIG bra - ja vet, han slog mig dessutom. Du måste ta tag i detta, du kommer att orka tids nog men det tar tid och det måste de ta. Ja förstår samtidigt att ni har barn men det hjälper inte. Han ska inte få förstöra dit liv. "spring för livet.."

Lyssna nu och gör inget dumt bara.

Lycka till

Kram

Det är svårt att bara lämna,
eftersom vi har det bra till 95 % av vardagen annars. Alltid har vi det super och bäst annars känns det som. Han har aldrig slagit mig eller varit elak på något sådant vis,
Det känns inte som han rår över situationen ordentligt, han mer eller mindre tvingas av sina polare får jag som känsla.
Det känns som om han har svårt för att säga nej och vågar inte låta bli att dricka när dom tvingar på honom.
Han tåler absolut inte sprit.

Jag har pratat med honom idag, han kom hem för några timmar sedan, jag sa till honom att vi inte kunde ha det så här.
Att han skulle redan i morgon ringa och be att få tid hos någon, jag sa att han inte kunde fortsätta som han gör, att det visst är okej att gå ut och ha roligt, men man får planera lite och göra det med måtta, dessutom ska han sluta med att dricka sprit och bara hålla sig till öl.
Jag sa till honom att jag tror han behöver få hjälp med detta, att lära sig stå på sina egna ben och lära sig säga nej till sina polare som han uppenbarligen inte kan göra.
Det har som tur är hänt allt mer sällan med åren, när vi först sågs för 5,5 år sedan så söp han säkerligen två gånger i veckan och däckade alltid efter ett par timmar efter all sprit. Nu blir det max några gånger om året och det klarar han sig mycket bra med.

Dock tycker jag han behöver få hjälp med att sluta "supa" och bara gå ut lite då och då och drcka med måtta, och dricka sånt som han tål.
Han får gärna gå ut för mig lite oftare, bara jag slipper känna mig orolig över att han dricker den där spriten som får honom att tappa omdömet, som gör att han har hamnat i fyllecell flertal gånger.

Jag är glad att han inte gör det numera, utan att det händer bara då och då,
men det måste få ett slut! Han kommer ha mycket roligare om han klarar av att stå emot vissa saker! Det är jag säker om.

hans mamma har varit alkohlist en gång i tiden, men hon ändrade sig. Tror kanske att det ligger lite i släkten, men det är ingen ursäkt.

Han har i alla fall lovat att försöka ta tag i det här och få ordentlig hjälp. Han måste lära sig säga nej!
För det kan han inte alltid!
Så jag ska avvakta och se. Han är en mycket bra pappa och en mycket bra partner i övrigt och vi har det väldigt bra ihop med samma framtidsplaner och samma intressen.
Det är synd om alkoholen ska komma emellan, vilket jag inte tror, som en alkoholist ser jag honom inte, men om han fortsätter så kanske det är på väg, ifall det skulle ske något i våra liv.
Därför får han skaffa hjälp. Tror han skulle behöva stärka sitt självförtroende en aning!
Vill inte behöva gå och oroa mig för min sambo, men jag tror att han har en god chans att lösa detta!

Men förlåter gör jag honom inte om han inte gör något åt detta. Vi pratar med varandra och försöker umgås normalt. Han är hemskt ångerfull som vanligt. Men jag har sagt till honom att den här gången blir det inget fjäskande och daltande.
Denna gången får han lov att ändra på sig. Han får fixa ett samtal med någon som kan hjälpa till!

Vi får börja med det.

Tack för svaren!