shakynose skrev 2011-01-28 14:12:48 följande:
Alltså vad jag menar är att jag tycker inte att du ska vara så hård mot vare sig dig själv eller din kille för att detta hände. Antagligen lättare sagt än gjort, men jag tycker inte att någon av er ska behöva må dåligt när du inte menade allvar från början.
Jo, visst.. Antar att det som svider är att han inte "fattar" mig bättre än så, att han inte vet hur min hjärna/självkänsla är programmerad. Jag önskar/hoppades/trodde verkligen att han skulle fråga varför jag kände så, varför jag helt plötsligt inte tyckte om mig själv och vad det berodde på. Framför allt trodde jag han skulle säga att han inte tyckte jag behövde det... Men får skylla mig själv för att jag frågade. Vi är inte osams eller så pga detta men jag skönk en meter i självkänsla, det gjorde jag faktiskt. Blir alldeles tårögd nu medan jag skriver, så hårt tog det förvånande nog. Dumt men sant.. Har ju alltid upplevt att han skulle vara den som "strider" för mina fula-ankunge-drag... Är besviken över att han var så passiv, liksom. Jaja, sånt är livet.
förlovadflicka skrev 2011-01-28 14:36:05 följande:
Oj, vad jobbigt... Förstår precis hur du känner det... Men allvarligt, jag hade sagt till honom att du bara testade och förklara. Kan aldrig behålla några hemligheter (inte min m2b heller :P) och det är faktiskt väldigt bra för vårt förhållande. Vi är alltid helt ärliga och det är så skönt :)
Jo, det är klart att jag sa. Kan inte heller hålla nåt hemligt (därav förvåningen över hans reaktion, jag har ju inte pratat om operation förut och det skulle jag gjort om det hade varit en övervägd och genomtänkt önskan). Hans förklaring var att jag var sur på honom kvällen innan (vilket jag var fast för nåt helt annat) och han ville inte "klampa i klaveret" igen typ. Öh, okeeey... Fattar noll faktiskt.
Men never mind, skulle ju inte skriva mer i denna tråd hade jag ju bestämt.