TEMA Bröstoperationer

Jag har som sagt gjort en operation, men mina förutsättningar var lite annorlunda:

Hela tonåren hade jag stora, tunga bröst och tyckte att det var jättejobbigt. I tjugoårsåldern hände massor med kroppen; allt omfördelades och jag blev i princip platt förutom skinnpåsarna som blev kvar. Jättetrist att se ut som en nittioåring när man är tjutre tänkte jag och ett par år senare så gick jag äntligen till en klinik som jag blivit rekommenderad och det jag gjorde var helt enkelt att följa råden från kirurgen: Lyft + små runda implantat, och nu är min tuttisar helt perfekta! Dom är mjuka och gosiga men tillräckligt fasta för att jag ska kunna ha tubtopp utan behå ibland.
Jag är glad varje dag för att jag gjorde min operation, och skull det behövas en till om tio år så skulle det vara värt ändå.

En sak man ska tänka på är att vanliga kupstorlekar inte riktigt gäller i detta sammanhang. Sillisar drar större kupor än de ser ut att göra, jag har t.ex. F-kupa nu men det ser mer ut som C eller möjligtvis D. Så m man säger till kirurgen att man absolut inte vill ha större än B, så kanske man ångrar sig sen.

Man gör väl precis som man själv vill tycker jag!
Hittills är jag ganska stolt över mina vackra bröst i normal B-storlek!

Men dom är såklart lite mer slappa efter att ha ammat min dotter i 10,5 månad,
och efter jag fått alla mina barn skulle jag faktiskt kunna TÄNKA mig att operera brösten för att lyfta upp dom och lägga in ett litet silikonimplantat för att få dom hårda och fasta igen!

Det behöver inte alls ha att göra med att man vill ha större bröst, utan bara fastare och inte hängande.

Tycker man gör precis som man vill och utan fördomar från massa andra människor, det enda råd jag har är väl faktiskt att tänka igenom det noggrant innan man gör det! Tänk ordentligt på vilken storlek man ska ha mm..

Vill bara fråga en sak! Programmet som går på tv 4 (plastikkirurgerna) vilken klinik jobbar de på?

Eftersom jag verkar vara den enda här som kan svara av erfarenhet på TS frågor så tänker jag fortsätta:

Peter Cosmo på Citadellkliniken gjorde mina, och den karln är ett geni!

Jag valde runda implantat för att de  var de mjukaste, mina bröst är dock inte halvklotsformade för det utan har en enligt mig mycket snygg, naturlig och lite "hängig" form. Anatomiska är aldrig jättemjuka eftersom de ska hålla sin form , men jag tror att många som är helt platta från början ofta blir rekommenderade att ta anatomiska. Jag hade ju lite egen vävnad som döljer implantaten.

Även om mina tittis är mjuka idag så tog det ett par månader för dem att bli så. I början känns det verkligen att man har implantat. Brösten är spända och det känns ovant, men med tiden så vänjer man sig.

Min kille har varit väldigt stöttande genom hela processen, och han har varit väldigt noga med att poängtera att jag dög alldeles utmärkt som jag var. Nu är han precis lika nöjd som jag!

Jag måste lägga mig i lite med mina funderingar:

Jag har små bröst och har alltid skämts över det när jag var yngre. Sedan visade det sig att jag har gått omkring med för liten bh-storlek i alla år. Så plötsligt när en kompis till mig som jobbar i en BH-butik säger att jag ska ha två kupstorlekar större så blev jag jätteglad. Det är tydligen ganska vanligt att tjejer där ute har fel storlek. Vad säger det om oss? Jo - att vi tror att vi har mindre bröst än vad vi egentligen har!!!!

Men jag har aldrig någonsin tänkt tanken att förstora. Jag dömer ingen som funderar på det, men jag tror att man bör tänka efter mer än två gånger om det verkligen hjälper. Jag har en bekant som betalade massa pengar på att förstora brösten. Efter två år tröttnade hon och tog "tillbaka sina gamla".

De som föds med vissa "defekter" kan absolut få bättre självförtroende med hjälp av plastkirurgi. Men långt ifrån alla. Självförtroende kommer inifrån.

Jag älskar mina bröst - de är MINA. Och min man älskar dem ännu mer. Han skulle inte tycka att det var "jag" om jag förstorade mina bröst.